Hopp – och förtvivlan runt om i världen

Tvillingmamman Adelma, 36, dödades - men hennes 3-åriga döttrar hade gått för att leka

1 av 11
NYHETER

Adelma Tapia Ruiz, 36, dog vid incheckningsdisken – men hennes treåriga tvillingdöttrar klarade sig som genom ett under.

Nu börjar namnen på alla offer – och alla historier bakom namnen – komma.

För de som saknas finns ännu hopp, för andra familjer är hoppet redan ute.

Britten David Dixon, 51, jobbade som programmerare i Bryssel, där han bodde med sin sambo och sin elvaårige son.

När han i tisdags morse fick ett sms från sin faster, Ann Dixon, höll han på att göra sig i ordning för att åka till jobbet.

Hans faster hemma i Storbritannien, som hört om bombdådet på flygplatsen, blev orolig och ville höra att brorsonen var ok.

Hon fick strax ett svar – "jag mår bra och är säker", skrev David, som då inte ens hade hört om bomberna på flygplatsen.

En kort stund senare gick han ner för att ta t-banan till jobbet.

Han kom aldrig fram.

Hopp - och förtvivlan

Liksom så många andra familjer pendlar nu Davids familj och vänner mellan hopp och förtvivlan.

Så länge de inte bevisats om motsatsen hoppas de.

Hans sambo, Charlotte Suthcliffe, har förtvivlat sökt efter honom på sjukhusen i Bryssel.

Hans vänner har efterlyst information om honom på sociala medier.

Utan resultat.

Nu väntar de bara på svar.

Något svar.

– Vårt hopp är att han är skadad och har blivit förd till sjukhus och att han kommer att bli ok, säger hans faster till The Telegraph.

Många, runt om i världen, söker nu i desperation information om sina anhöriga.

Hörde bomben i telefonen

Syskonparet Sascha och Alexander Pinczowski är också saknade.

De befann sig på flygplatsen Zaventem och hade just checkat in på flyget hem till New York.

Det var det de ringde hem för att säga när de stod där – då hördes en explosion och hur glass splittrades, innan samtalet bröts.

Sedan dess har det varit tyst.

Alltför tyst.

Deras mamma har förtvivlat sökt på facebook efter nyheter om sina barn.

Utan resultat.

Samma sak gäller det amerikanska paret, Stephanie och Justin Shults. 29 respektive 30 år.

De flyttade från Nashville till Bryssel 2014.

I tisdags morse befann de sig på flygplatsen för att ta adjö av Stephanies mamma, Carolyn Moore, som efter en veckas besök hos dem i Bryssel skulle flyga hem till USA, skriver New York Times.

Carolyn Moore slogs till golvet av explosionen i avgångshallen, men klarade sig oskadd.

Men hennes dotter och svärson saknas fortfarande.

Tvillingarna ville leka

Tvillingmamman Adelma Tapia Ruiz, 36, befann sig också vid incheckningen på Zantamflygplatsen.

Hon kommer ursprungligen från Peru, men har de senaste nio åren bott i Bryssel, där hon jobbade som kock.

Hennes dröm var att öppna en peruansk restaurang i Bryssel.

Nu skulle hon flyga till New York för att hälsa på sin mamma och sin syster tillsammans med sina två tvillingdöttrar Maureen och Alondra, 3.

Hennes make, Christopher Delcambe, flickornas pappa, hade följt dem för att ta adjö.

Medan Adelma skulle kolla när flyget skulle gå, ville flickorna leka och deras pappa följde dem en bit bort, i en korridor i avgångshallen.

Då smällde det.

Flickornas pappa skadade ena armen, men annars klarade sig både han och flickorna som genom ett under.

Deras mamma, som inte befann sig långt därifrån, blev det första dödsoffret för tisdagens terrorattacker som fick ett namn.

Det andra blev Leopold Hecht, 20.

Tyst minut i skolan

Den unge belgiske studenten befann sig på t-banan när bomben exploderade.

Han fördes mycket svårt skadad och illa tilltygad till sjukhus, där han avled kort senare av sina skador.

Leopold studerade vid Universié Saint-Louis i Bryssel och på Facebook informerade skolans rektor, Pierre Jadoul, hans skolkamrater:

"Med stor sorg informerar vi om dödsfallet av Leopold Hecht. Han är en av de olyckliga som föll offer för de barbariska handlingarna under tisdagen den 22 mars vid tunnelbanestationen Maalbeek."

Under onsdagen hölls en tyst minut för Leopold på universitetet - samma sak kommer att upprepas under torsdagen och fredagen.

Det tredje dödsoffret är Olivier Delespesse, 45.

Han arbetade som statstjänsteman och när han i tisdags morse inte kom till jobbet anade hans kollegor omedelbart oråd, skriver New York Times.

Aldrig försenad

Olivier kom sällan eller aldrig för sent till jobbet.

Han levde ensam – och hans arbetskamrater var som en familj för honom.

Nu vet de varför han inte kom den här tisdagen.

Han dog av bomben i tunnelbanan, på väg till det jobb han värdesatte så högt.

Hans och de andras namn och historier kommer att berättas, om och om igen de närmaste dagarna.

Och det ska de göras.

Det är vi skyldiga de oskyldiga offren i Bryssel.

Offren som kunde ha varit var och en av oss.