”När George Floyd dog exploderade allt”

Aftonbladet i Minneapolis – ett halvår efter dådet som skakade USA

Av: Emelie Svensson

Publicerad:
Uppdaterad:

MINNEAPOLIS. Ett halvt år har gått sedan George Floyd dödades på en gata här i Minneapolis. En historisk protestvåg följde med våldsamma sammandrabbningar.

Fortfarande är George Floyds död ett öppet sår. För även om Joe Biden gick till val med att ena ett splittrat USA, är det få som tror att han kommer att lyckas.

– Vi kommer fortsätta känna förtrycket på gatorna, säger aktivisten Jeanelle Austin.

Black lives matter-plakat sticker upp i snödrivorna i Minneapolis villaträdgårdar. Här syns också spår av den gamla svenskbygden, med dalahästar och blågula ”välkommen”-skyltar på verandorna.

Längre söderut på Chicago Avenue dyker det upp vägspärrar i cement.

”Du går nu in i George Floyds fria stat”, står det.

Innanför barrikaderna är butiker igenbommade och fasaderna dränkta i klotter. Namn på hundratals svarta amerikaner som dött i samband med brutala polisingripanden har målats längs hela gatan. Varenda gränd är fulltecknad av vrede och sorg.

Vägspärr på Chicago Avenue, ett området som ännu ockuperas av aktivister.
Foto: EMELIE SVENSSON
Vägspärr på Chicago Avenue, ett området som ännu ockuperas av aktivister.
Foto: EMELIE SVENSSON
Namn på hundratals svarta amerikaner som dött i samband med brutala polisingripanden har målats på gatan.
Foto: EMELIE SVENSSON

 

Aktivisten Jeanelle Austin, 35, kommer hit nästan varje dag – till den autonoma zonen – kvarteren som demonstranter ockuperat en tid efter George Floyds död.

– Här tog han sitt sista andetag, säger hon, och pekar på inhägnaden som fyllts av blommor och ljus.

På asfaltsfläcken där Floyd dog har konturerna av hans kropp tecknats med blå krita.

Även några av hans sista ord: ”Jag kan inte andas”.

– Polisen utförde en lynchning på vår bakgård. Det är ett trauma för alla svarta i Minneapolis – och svarta överallt. Det är större än Floyd. När vi säger ”det kunde ha varit jag”, menar vi det verkligen, säger Jeanelle Austin, som växte upp i de här kvarteren.

I början deltog Jeanelle Austin i de massiva protesterna som svepte över landet efter Floyds död den 25 maj. Men efter våldsamma sammandrabbningar med poliser, som använde tårgas och gummikulor, blev det för mycket.

Nu har hon i stället gjort det till sin uppgift att hålla ordning på minnesplatsen, ibland har det tagit sex timmar att städa en enda sektion. Tusentals gåvor strömmade in från hela landet i somras, och hon byggde stigar i blomhavet.

I dag är de flera volontärer som skyddar barrikaderna, och uniformerade poliser är inte tillåtna att sätta sin fot innanför vägspärrarna, enligt Jeanelle Austin.

– Staden har pratat om att öppna området och har gjort undersökningar för att se vad invånare tycker. Mitt svar på det är: Orättvisa stängde gatorna – bara rättvisa kan öppna gatorna igen. De kan göra en miljon undersökningar! Jag bryr mig inte, kommer inte hända. Det här är helig mark.

Foto: EMELIE SVENSSON
Ett minnesmonument med en knuten näve i luften har placerats vid George Floyd Square, utanför butiken där Floyd dog. Biltrafiken är fortfarande avstängd i kvarteren, och enligt aktivister på plats är inga poliser välkomna innanför vägspärrarna.
Foto: EMELIE SVENSSON
Blommor och presenter utanför butikslokalen där George Floyd dödades.
Foto: EMELIE SVENSSON
Aktivisten Jeanelle Austin, 35, har gjort det till sin uppgift att hålla ordning vid minnesplatsen där George Floyd dog.

På hörnet ligger närbutiken som blivit känd över hela världen. ”Fuck Cup Foods” har någon klottrat på kioskens tegelvägg. Kritiker anser nämligen att affären har blod på sina händer, då en anställd larmade polisen sedan George Floyd försökt använda en falsk 20-dollarsedel.

Inne i butiken är det närmast tomt på folk under morgontimmarna. Ägaren, 35-årige Mahmoud Abumayyaleh vars familj startade affären för över 30 år sedan, står som vanligt bakom disken. Han känner de flesta kunder vid namn. Även George Floyd. Mahmoud berättar att han var en stamkund.

Ända sedan dödsfallet har det varit tuffa månader i butiken, med krossade rutor och ytterst få besökare.

– Många är rädda för att komma hit. På grund av barrikaderna kan bilar inte komma fram. Och det är mycket brottslighet. När folk vet att poliser inte är välkomna händer det att en del utnyttjar situationen.

I fönstret har de satt upp en skylt med texten: ”Att bli arresterad borde inte vara en dödsdom”. Enligt Mahmoud Abumayyaleh känner de sig inte ansvariga för Floyds död, han tycker det är uppenbart att polisen missbrukade sin makt.

Men butiken har ändrat sina interna regler; anställda uppmanas att inte ringa polisen utom i extremfall, för att förhindra att något liknande händer igen.

Foto: EMELIE SVENSSON
Foto: EMELIE SVENSSON
Foto: EMELIE SVENSSON
Mahmoud Abumayyaleh, ägare till butiken Cup Foods i Minneapolis.

Han tycker däremot att stadens ledning är för feg för att ta tag i det verkliga problemet: att svarta diskrimineras av poliser.

– De håller meningslösa möten. Folk som inte ens kommer härifrån uttrycker åsikter om vad som borde ske. Staden lutar sig tillbaka och väntar, säger Mahmoud.

 

Donald Williams, 32, huttrar i novemberkylan när han försöker minnas den kaotiska scenen på gatan i våras. Han var på väg att köpa något att dricka i kiosken, när han plötsligt blev ögonvittne till Floyd som höll på att dö.

– Jag frågade poliserna varför de inte tog upp honom från marken. George upprepade att han inte kunde andas. Han ville komma upp, och ropade efter sin mamma. Polisens verkade inte bry sig om att släppa trycket mot hans nacke, säger Donald.

I mars kommer han att återberätta historien, som vittne i rättegången mot de inblandade poliserna.

Han säger att något måste göras. Det var förkrossande att se en annan svart tvåbarnspappa, som han själv, förlora livet.

– Jag känner mig upprörd, jag har också barn – det måste bli förändring. En obeväpnad svart man ska inte dö på det viset, säger han.

George Floyds död och de massiva protesterna mot rasistiskt polisövervåld definierade till stor del årets USA-val.

President Donald Trump upprepade slagorden om ”lag och ordning” och skickade nationalgardet för att hantera demonstranter. Han utmålade demokratledda Minneapolis, New York och Portland som radikala anarkistäder, och hävdade att våldet skulle utplåna de stillsamma villaförorterna om demokraten Joe Biden blev vald.

Samtidigt försökte Biden balansera stödet till både demonstranter i Black lives matter-rörelsen och polisen. Genom att stötta protesterna – men även fördöma förstörelsen.

Foto: EMELIE SVENSSON
”Jag känner mig upprörd, jag har också barn – det måste bli förändring. En obeväpnad svart man ska inte dö på det viset”, säger Donald Williams, 32.

Dagarna efter Floyds död var Minneapolis på helspänn. Protester urartade natt efter natt med plundring, bränder och vandalisering. Demonstranter stormade ett polishus, och poliser tvingades fly hals över huvud då demonstranter satte eld på det.

Donald Williams, som såg Floyd dö, tycker att hela stan har skakats om både mentalt och ekonomiskt i kölvattnet av protesterna.

– Vi ser fortfarande effekterna och det har varit en enorm påverkan. Alla måste nu försöka komma samman, säger han.

 

Än i dag är det stormade polishuset svart av sot, omgärdat av stängsel. Flera byggnader runt omkring – restauranger, postkontoret, bokaffären – ligger i ruiner. I högar av cement och järnbalkar.

Nästan alla i Minneapolis har en berättelse om de dagarna. Om ovissheten. Ilskan. Röken som letade sig in i hemmen.

– Allt brann. Från luften måste det ha sett ut som om någon släppt en bomb, säger afroamerikanen Anthony Thornton, 70.

– Det har varit mycket spänt i stan. S-P-Ä-N-T! Du kunde inte gå nedför gatan som svart utan att någon stirrade ner dig, som om de skulle skada dig. Men jag har ju inte bränt ner något – inte en pryl!

Han säger att motsättningarna mellan svarta och polisen i Minneapolis sträcker sig långt tillbaka i tiden.

– Polisen har varit stridslystna mot en del svarta, och de vägrar lära ut något annat sätt till unga polisrekryter. Röken hade hopat sig länge, så när Floyd dog – boom! Då exploderade allt, säger han.

Foto: EMELIE SVENSSON
Hundratals byggnader vandaliserades och brändes ner i Minneapolis under kravaller dagarna efter Floyds död. Ett halvår senare ligger flera av fastigheterna fortfarande i ruiner i närheten av polishuset i tredje distriktet.
Foto: EMELIE SVENSSON
”Nya poliser måste lära sig att hantera sina fördomar”, säger Anthony Thornton, 70.

Att ”defund the police” (ungefär omfördela polisens resurser), vilket blivit ett slagord för många demonstranter, ser han inte som ett realistiskt alternativ.

– Det kommer aldrig att hända. Det spelar ingen roll hur stort de skriver det, säger Anthony och pekar på ett hus där någon skrivit budskapet i versaler.

– Nej, det handlar om att lära nya poliser att hantera sina fördomar. Vi måste kväva det i sin linda. Det är en upplärningsgrej – vi måste sluta lära ut hatet.

 

Greg Ketter, 64, är en av de Minneapolisbor vars butik vandaliserades under upploppen.

På sociala medier såg han bilder av hur bokaffären som han ägt i 43 år förstördes, och skyndade till platsen.

– Jag förväntade mig det värsta. När jag öppnade dörren såg det också förfärligt ut; ett hav av böcker på golvet, bokhyllorna låg på marken, saker var slängda över hela stället.

Krossat glas överallt. Det var jobbigt att se.

Greg Ketter berördes starkt Floyds död och stöttade helhjärtat de fredliga protesterna, men han tycker att det är fel att oskyldiga butiksägare drabbats.

– Det var kontraproduktivt, även om jag förstår att många har varit frustrerade så länge.

De tog ut det på fel personer, småföretagen förtjänade inte det. Men jag är också arg på hur polisen hanterat situationen, säger han.

Foto: EMELIE SVENSSON
Greg Ketter, 64, är en av de Minneapolisbor vars butik vandaliserades under upploppen.

Under det senaste halvåret har våldsbrotten ökat dramatiskt i Minneapolis. Antalet mord har stigit med 50 procent, och mer än 500 personer har skjutits hittills i år – den högsta siffran på mer än ett årtionde, rapporterar Washington Post.

Greg Ketter plockar fram ett baseballträ bakom kassan och svingar det i luften. För två dagar sedan blev han själv rånad.

– Jag blev slagen i huvudet, hamnade på marken och sprang för att hämta mitt basebollträ. Sedan jagade jag ut dem ur affären. De hann bara ta min plånbok.

 

Experter menar att våldspiralen i Minneapolis kan härledas till kvarvarande ilska efter Floyds död. Men även till pandemin, som lett till ökad arbetslöshet och att sociala samlingspunkter stängt.

Samtidigt flyr poliser från Minneapolis. Polisledningen larmar om att många är utmattade och lider av posttraumatisk stress efter de omfattande George Floyd-protesterna.

I somras lovade Minneapolis kommunfullmäktige att införa omfattande polisreformer och att avveckla ”polisen så som vi känner till den” efter Floyds död. I dag har de svängt.

Istället fick polisen ett budgettillskott i november för att hantera polisflykten och brottsvågen. Det gör aktivisten Jeanelle Austin förbannad:

– Först lovade de oss att avfinansiera polisen. I förra veckan röstade de för att få extra personal – till en kostnad av en halv miljon dollar. Vad håller de på med? De svänger efter allmänhetens åsikter och politiska karriärer, inte efter vad som är rätt.

I ockupationszonen har aktivister satt upp lappar med 24 punkter, eller krav, som de vill att staden tar tag i. Där står det inte uttryckligen att de vill avveckla polisen. Istället vill de satsa på samhällsuppbyggande insatser och omfördela pengarna.

– Vi vill fokusera på en värld bortom poliser och vill inte ge dem någon uppmärksamhet alls. Det är som när man har ett barn som skriker i mataffären. Om du fortsätter dalta barnet, får de som de vill. Det är bättre att säga ”hejdå” och börja gå, tills de följer efter. Då har de ingen makt kvar, säger Jeanelle Austin.

– Så om alla slutar ringa nödnumret för dumma saker – som att en svart man står framför dig – då kan inte polisen rättfärdiga sin budget.

Nu stålsätter sig Minneapolis inför rättegången i mars nästa år mot poliserna som var inblandade i Floyds död. Polisen Derek Chauvin, som tryckte knät mot hans nacke i åtta minuter och 46 sekunder, anklagas för mord.

Många tror att den laddade rättegången kan trigga nya upplopp.

– Jag är inte orolig, jag är bestämd. Fast besluten att se rättvisa skipas. Jag tror att stadsledningen är mer orolig. De vet att om poliserna frikänns, kommer det leda till nya uppror. Spänningarna är höga nu, säger Jeanelle Austin och visar nivån med handen över huvudet.

Foto: EMELIE SVENSSON

Den 20 januari svärs Joe Biden in som USA:s nästa president.

Ett av hans stora vallöften: att minska nationens hyperpolarisering, som han menar att Trump ökat på.

Butiksägaren Greg Ketter är förvisso mer positiv till Biden än Trump, men är tveksam till om demokraten verkligen kan ena landet och göra skillnad i Minneapolis.

– Vi får se. Han är old school-politiker. Jag tror inte han kommer vilja göra stora förändringar. Det kommer krävas yngre personer som tar tag i detta. Men han kan vara en brygga. Ett första steg.

Jeanelle Austin är ännu mer skeptisk till att Joe Biden kan reformera polisen och minska motsättningar mellan svarta och vita.

– Vid det här laget är vad som helst bättre än Trump, men jag tror inte att det kommer ske någon förändring. USA har aldrig varit för svarta, oavsett om demokrater eller republikaner styr – inte ens Barack Obama kunde reformera de djupt rasistiska institutionerna, säger hon.

Foto: EMELIE SVENSSON
En konstinstallation med gravstenar för svarta som dött vid brutala polisingripanden.
Foto: EMELIE SVENSSON
Foto: EMELIE SVENSSON
Jeanelle Austin

Hennes stora rädsla är att vita liberaler kommer luta sig tillbaka och säga ”se, vi valde Kamala Harris, den första svarta kvinnan till vicepresident – rättvisa är skipad”. Men de avgörande lagändringarna måste fattas lokalt, på delstatlig nivå eller i USA:s kongress, säger hon.

– Vi kommer fortsätta känna förtrycket på gatorna. Biden kan försöka ena oss, men just nu är landet splittrat på ett sätt som inte en person kan fixa. Jag tror att amerikanska folket själva måste bestämma sig för att de vill enas, och göra det hårda arbetet – annars kan inte Biden göra ett skit.

 

Publicerad:

LÄS VIDARE