Blev Lars Appelvik oskyldigt dömd?

Fick elva års fängelse för dödsmisshandel och våldtäkt i Västerbottens inland.

Fallet Lars Appelvik

  • Adam Westin

År 2014 skedde ett brutalt våldsbrott i byn Rönnäs.

Inga tekniska bevis band snickaren Lars Appelvik till brottsplatsen. En medmisstänkt pekade ut honom – och tog sedan tillbaka allt.

Ändå dömdes Lars Appelvik till elva års fängelse.

– Det är ett fruktansvärt rättsövergrepp, säger advokat Marko Tuhkanen, som nu begär resning.

Lars Appelvik är 100 mil hemifrån. Han befinner sig på Skogome, en anstalt i Göteborg med inriktning på sexbrottslingar.

Under de sex år som 47-årige Lars Appelvik suttit inlåst har hans två barn vuxit upp från mellanstadiebarn till gymnasieungdomar. Lars har missat sin mammas sista tid i livet, likaså hennes begravning för tre år sedan.

Bild på Lars Appelvik från 2014, innan Rönnäsfallet.

MARCUS ERICSSON

Med hänvisning till coronapandemin har Kriminalvården nekat tillstånd att besöka Lars Appelvik för det här reportaget. I den första telefonintervjun, i början av året, ställdes frågan som inte kan undgå att ställas.

Är du oskyldig?

– Ja. Det är jag, säger Lars Appelvik.

En stunds tystnad.

Hur skulle du övertyga någon om att du är oskyldig?

– Ja, hur ska man göra det? Går det? Jag tror inte det. Allting går ju att vrida och vända hur man vill, det ser man. Jag sitter ju här på elva år, säger Lars Appelvik på telefon från Skogomeanstalten.

Advokat Marko Tuhkanen skickar snart in resningsansökan till HD.

MARCUS ERICSSON

Advokat Marko Tuhkanen har en bakgrund som både elitbrottare och fängelsekund. Han bär en stor klocka och lila skjorta, röda hängslen och rosa slips.

Det dånar på Haparandamål när Tuhkanen ritar på whiteboardtavlan och ger sin syn på Lars Appelviks fall.

– Jag anser att bli felaktigt dömd är det värsta som kan hända i en demokrati. De slår sönder hela hans liv, och inte bara hans. Barn! Familj!

Marko Tuhkanen har arbetat med att rentvå klienter förut, och lyckats. För två år sedan friades Esa Teittinen från mord i ett badkar i Solna utanför Stockholm.

Advokaten är fullständigt övertygad om Lars Appelviks oskuld, och har ägnat sig åt fallet ideellt sedan våren 2019. Han menar att andra inblandade haft starkare motiv och mer våldskapital.

– Lars är tidigare ostraffad. Eller, han har tillgripit en bil i tonåren, men då är man ostraffad i min bok. Tänk att han ska debutera med att slå ihjäl en karl för att få hans vapen, och begå våldtäkt. Han har ingen koppling till paret, medan de här är kopplade på massa olika sätt, säger Marko Tuhkanen.

Med bland annat en telemast-undersökning ska Marko Tuhkanen visa att hans klient är felaktigt dömd.

MARCUS ERICSSON

Något som provocerar advokaten är när människor döms baserat på medmisstänktas berättelse. Marko Tuhkanen tycker sig se det gång på gång.

– Högsta domstolen har uttalat flera gånger att man får inte grunda en dom på vad medmisstänkta säger. Kan vi bara hålla oss till det? Då kan jag ta ett steg tillbaka.

– Men det här är ingen utredning, det är bullshit. Det har ingenting med sanningssökeri att göra när man låter de här bestämma domskälen och agendan, fortsätter Marko Tuhkanen och smäller med whitebordpennan mot de inblandade.

Rönnäs, en by i Malgomajdalen.

MARCUS ERICSSON

Naturen är rik och storslagen i Malgomajdalen, strax norr om Vilhelmina i landskapet Lappland. På sommaren täcks ängarna av rosa rallarros. Fjällen tornar upp sig i fjärran. I sjön Malgomaj fiskas bland annat lax, röding, sik och harr.

En av byarna i Malgomajdalen heter Rönnäs. I november 2014 skedde våldsbrottet som gett upphov till smeknamnet ”mördarbyn”.

Lars Appelvik har ingen närmare relation till Rönnäs sedan tidigare. Själv bor han norrut, närmare fjällen. Jobbet, Lars mamma, systrar och barnens skola finns i centralorten Vilhelmina.

Vid den här tiden är Lars deltidssjukskriven från sitt jobb som finsnickare åt Vilhelmina kommun. Han är också varannan vecka-pappa, barnen ska hämtas på fredagen.

Det är Lars granne som vill ha skjuts till en man som vi kallar Pelle. Kanske har Grannen druckit.

– Han bodde någon mil bortanför mig och stannade till ibland och drack kaffe. Det var egentligen ingen närmare relation än så, säger Lars Appelvik.

Onsdagen den 19 november 2014 åker Lars Appelvik och Grannen till Pelle i Rönnäs. De dricker Norrlands Guld och ”surrar”, som man säger i Västerbotten. Det finns även en flaska gin. Då och då går Lars ut och röker en cigarett. Han är lite uttråkad, uppger han i förhör.

Sent på onsdagskvällen ger sig trion ut på en tur. De vill låna eller köpa alkohol av någon.

Trion åker till ett par i 60-årsåldern. I Rönnäs är parets hus känt för att ungdomar brukar hänga där, hjälpa till att klippa gräset och göra andra sysslor. För besväret får ungdomarna pengar och ibland alkohol, framgår av utredningen. Lars har aldrig tidigare träffat paret.

Av någon anledning tar trion till våld. Både kvinnan och mannen får ta emot slag. Mannen blir rejält skadad.

Efteråt åker de tre männen hem till Pelle och sover.

Lars Appelvik, Pelle och Grannen dömdes i både tingsrätt och hovrätt för grov misshandel. Lars var tveklöst på platsen, men pekas inte ut för att ha varit mest aktiv i misshandeln. Han säger sig ha försökt stoppa Grannen och Pelle.

– Det är jämförbart med om jag skulle gå på en lokal Ica-affär och vänta på att betala. Så kommer det in en maskerad man och rånar butiken. Så häktar man mig för att den här rånaren var en bekant. Jag visste väl ingenting om att det där skulle hända, säger Lars Appelvik.

Lars Appelvik stannar i Rönnäs, trots obehagligheterna. Han hade åkt dit i Grannens bil och skulle förr eller senare behöva skjutsa hem honom, resonerar han.

Nästa dag, torsdagen den 20 november, åker trion till Systembolaget i Vilhelmina, och köper bland annat mer Norrlands Guld. Eftersom ingen av dem är i körbart skick får de skjuts av en bekant. De handlar också i en mataffär.

På kvällen äter männen middag och dricker alkohol hemma hos Pelle.

Sedan går versionerna isär.

Lars säger i polisförhör att han tar en sömntablett vid 21-tiden och lägger sig för att sova på Pelles soffa. Telefonlistor visar att Lars under natten har mycket telefonkontakt med en kvinna han nyligen träffat på en dejtingsajt.

Hemma hos paret i Rönnäs är mannen svårt medtagen efter misshandeln dagen innan. Han är sängliggande hela torsdagen, uppger sambon i förhör. De har inte polisanmält.

Natten mellan torsdag och fredag får paret ett nytt besök. Nu blir mannen misshandlad så svårt att han dör. Kvinnan utsätts för en våldtäkt.

Det är två män som bryter sig in i huset med kofot, enligt kvinnan. Den ene är mindre byggd än den andre och de är maskerade med båtmössor och lösnäsor, uppger kvinnan i förhör.

Lars säger att han är kvar hos Pelle hela natten. Han vaknar till vid 03-tiden av att Grannen lägger sig att sova i soffan bredvid honom.

På fredagsmorgonen åker Lars Appelvik hemåt från Rönnäs tillsammans med Grannen.

Drygt ett dygn senare grips Lars Appelvik, Grannen och Pelle.

Sedan sitter Lars Appelvik häktad i cirka nio månader, varav ett halvår med restriktioner.

– Det var en fruktansvärd tid i häktet, det var det värsta jag varit med i mitt liv. Att komma bort från barnen. Fy fasiken säger jag bara. Jag höll på att krevera, säger Lars Appelvik.

Efter drygt en månad av förhör erkänner Pelle dödsmisshandeln, och lämnar en version av hur våldtäkten gått till. Han pekar ut Lars Appelvik som medgärningsman. De ska ha varit maskerade med ”buffar”, en slags halsduk som kan användas när man åker skoter. Enligt Pelle åkte de till huset för att Lars ville ha en pistol av den nu döde mannen.

Men innan fallet går till domstol drar Pelle tillbaka sitt erkännande, och utpekandet av Lars Appelvik. Förhörsledaren frågar varför Pelle då berättat denna historia från första början. Pelle svarar fåordigt:

”Ja, jag kände bara att jag hade inget val”.

Det finns inga tekniska bevis som binder männen till brottet. Men till sist döms Lars Appelvik och Pelle till vardera elva års fängelse för bland annat vållande till annans död och grov våldtäkt. Främst på grund av Pelles återtagna utpekande och erkännande.

Om Lars Appelvik hade haft en ”by-advokat” hade han inte suttit i fängelse i dag, tror hans nya advokat Marko Tuhkanen.

Men det hade inte Lars Appelvik.

När Lars Appelvik i november 2014 delgavs misstanke om mord och grov våldtäkt bad han om den ende advokat han kände till.

Från förhören:

Lars vill ha försvarare om förhöret ska fortsätta. Lars vill ha en bra försvarare om han är misstänkt för något sådant här. Han vill ha Leif Silbersky till sin försvarare.

Och det fick han.

– Han är ju en person man sett i korsord och i tidningen, säger Lars Appelvik från Skogomeanstalten i Göteborg, och skrattar till.

– Jag tänkte att jag tar väl den här mannen, han verkar ju florera. Jag tror han får många klienter på att han är känd i media.

I tingsrätten dömdes Appelvik till fängelse i två år, för misshandeln på onsdagen. Tid han i princip redan avtjänat i häktet. Han friades från torsdagens grova våldsbrott.

Men på inrådan av Leif Silbersky överklagar de omgående domen till hovrätten. Trots att Lars Appelvik riskerade att dömas för mord, och att åklagaren hade yrkat på livstids fängelse.

– Gud, å gud, vad jag ångrat det där många gånger. Jag tänkte efter tingsrättsdomen att jag inte alls ville ha mer med detta att göra. Då menade Silbersky att jag skulle överklaga. Han pratade på och pratade på, och sa att jag inte ”kunde ha det där i ryggsäcken hela livet”. Jag sa att jag kunde ta en fotboja i några månader och bara vara kvitt det här. Men han ville. Han måste ha varit självsäker att det skulle gå vägen.

Domstolsdokument visar att Leif Silbersky överklagade tio dagar innan någon annan gjorde det. Vilket också ”Pelles” advokat har starka minnen av.

– Lars var ju inte mitt ansvar, men jag tyckte det var vågat gjort. Jag är inte säker på att min klient skulle ha överklagat till hovrätten. Trots allt hade åklagaren yrkat på livstids fängelse, säger advokat Petter Hetta, vars klient dömdes till tio års fängelse i tingsrätten.

Advokat Leif Silbersky önskar Lars Appelvik lycka till.

JEPPE GUSTAFSSON/TT

Överklagan går inte vägen. Lars Appelvik häktas efter slutförhandlingen i hovrätten, och han och Pelle döms båda till 11 års fängelse.

Leif Silberskys minnesbild är att han överklagade tingsrättsdomen som svar på åklagarens överklagan. Men fem år har passerat och när Aftonbladet når den välkända advokaten är han inte på kontoret.

–  Alla mina mål där mina klienter döms mot sitt nekande är ett nederlag, självklart. Jag försökte få honom helt frikänd och det gick inte, säger Leif Silbersky.

Varken Lars Appelvik eller advokat Marko Tuhkanen är särskilt nöjda med Leif Silberskys insats och engagemang. Han medverkade en del på telefon då Silbersky hade svårigheter att ta sig till Umeå.

Advokat Silbersky vill inte uttala sig närmare i fallet förrän han tagit del av resningsansökan. Men han önskar sin gamla klient all lycka till.

– Man kan alltid kritisera att slutresultatet blir på det här sättet, självklart. Men det fanns ingen kritik när han blev frikänd i första omgången, och sedan dömdes. Det är det enda jag kan säga. Så fungerar systemet helt enkelt.

Har fallet lämnat dig med en känsla att du kunde gjort mer?

– Jag kan bara säga att jag gjort allt jag kunnat utifrån min 50-åriga erfarenhet. Sedan kan man alltid diskutera om jag kunde gjort mer, det är självklart, säger Leif Silbersky.

Det är möjligt att åklagaren hade överklagat domen mot Lars Appelvik även om han inte gjort det själv. Men Pelles advokat är inte så säker på det.

– Om du frågar åklagaren skulle hon säkert svara att hon tänkt göra det ändå. Men i första vändan i tingsrätten var ytterligare en person inblandad, som bara bevisat var på plats vid första tillfället. Beträffade den personen överklagade åklagaren inte, säger Petter Hetta.

Aftonbladet har ställt frågan till åklagaren Stina Westman.

– Ja, det tror jag att jag hade gjort. Min bedömning var att han skulle fällas för ansvar. Det blir en hypotetisk fråga, men spontant tror jag att jag hade klagat ändå, säger Stina Westman.

Lars syster Ylva Appelvik.

MARCUS ERICSSON

En ZZ Top-skiva snurrar på skivspelaren i vardagsrummet hemma hos Ylva Appelvik i Vilhelmina. Utan sina fyra systrar hade Lars Appelvik sannolikt inte haft en resningsansökan på gång.

Ylva Appelvik har begärt ut handlingar och kontaktat människor som kan sitta på information. Efter ett par misslyckade försök att få en advokat att ta sig an fallet lyckades Ylva engagera Marko Tuhkanen. Det var också Ylva som kontaktade Aftonbladet.

Hon är kanske mer inläst på fallet än någon annan.

– Man är mer eller mindre inriktad på Lars, eftersom han blir utpekad. Då går de bara på det spåret och struntar blankt i allt runtomkring. De gjorde husrannsakan tre gånger hos Lars utan att hitta något. De har varit väldigt enkelspåriga, säger Ylva Appelvik stillsamt.

Lars Appelviks systrar, Birgitta och Ylva, tillsammans med hans barn, Gabriella och Sebastian.

MARCUS ERICSSON

Lars Appelvik har snart avtjänat sex av sina tilldömda elva år i fängelse. Om han fortsätter att vara en skötsam intagen har han chans att bli villkorligt frigiven efter två tredjedelar av straffet, cirka 7,3 år.

Så oavsett om det blir resning eller inte, och vad den i såfall leder till, kan Lars Appelvik relativt snart vara en fri man.

Men Ylva Appelvik tänker inte i sådana banor.

– Vi vill se till att han blir friad på alla punkter. Annars kommer han ut och så kommer folk peka finger och säga: ”Där går en mördare”. Han är ju inte det. Och han är ju ganska känslig, så han skulle ta väldigt illa vid sig. Sedan är det viktigt för barnen också, att se att han faktiskt är oskyldig.

Lars Appelviks barn har inte kunnat besöka sin pappa på lång tid, på grund av Kriminalvårdens coronarestriktioner.

Hösten 2015, mellan tings- och hovrättsdom, var deras pappa fri. De minns tiden som lycklig, och pratade ingenting om häktet.

– Jag var med honom konstant. Vi fiskade, åkte runt i byn och hittade på grejer, säger Sebastian, nu 17 år.

Lars på permission förra sommaren, med sina barn Gabriella och Sebastian.

PRIVAT

För Lars Appelvik handlar kampen inte bara om att bli rentvådd, utan lika mycket om att ge barnen och systrarna upprättelse. Lars har också en flickvän på utsidan som han längtar till.

Hade Lars Appelvik varit ensam i livet är det möjligt att han bara accepterat sitt öde. Tidigare i år slutade han röka.

– Eftersom jag suttit inne så länge så tänkte jag att om jag slutar röka nu kanske man kan rädda några år till. Jag hoppas väl det, att man får några år till med nära och kära.

Förutom de närmaste längtar han mest efter lugn och ro.

– Här är det ständigt folk runt omkring en hela tiden. Just nu längtar jag mest efter en stuga ute i skogen. Bara pyssla på där med huset, och få vara med de man tycker om, säger Lars Appelvik.

Rönnäsfallet är trassligt och komplicerat. De inblandades relationer och bevekelsegrunder är knepiga för en utomstående att förstå sig på.

I sin dom tar hovrätten för övre Norrland upp betydande frågetecken i bevisningen mot Lars Appelvik.

Om Pelles utpekande av Lars Appelvik skriver hovrätten:
Det kan emellertid, som tingsrätten anfört, inte uteslutas att ”Pelle” när han pekade ut Lars Appelvik, gjorde detta för att skydda någon närstående eller annan person.
 

Om den brottsutsatta kvinnans utsaga skriver hovrätten:
• Hennes berättelse bär inga av de kännetecken som traditionellt brukar anges utmärka en tillförlitlig utsaga. Såväl uppgifterna om våldtäkten i sig som NN:s berättelse i stort förefaller helt enkelt inte allt igenom trovärdiga.
 

Det finns inga tekniska bevis som binder någon gärningsman till platsen. Om den tekniska utredningen skriver hovrätten:
• Målet rör händelser i byn Rönnäs, belägen cirka 35 km nordväst om samhället Vilhelmina i Västerbottens inland. Möjligheterna att bedriva den tekniska utredningen i målet på ett ändamålsenligt sätt har möjligen kommit att påverkas av att de händelser målet rör ägt rum i glesbygd, där tillgången till kvalificerade utredningsinsatser är begränsad. Det är möjligt att en rad omständigheter om vilka det nu inte har redovisats någon utredning hade kunnat klargöras med inte alltför avancerade åtgärder.

Ändå dömer hovrätten Lars Appelvik.

– Vad man säger är att i Västerbotten har vi de här beviskraven och i Stockholm där det finns riktiga poliser höjer vi ribban. Vi måste ju ha samma rättssäkerhet här som i Stockholm, kommenterar Marko Tuhkanen.

Olle Andersson var polisens utredningsledare i Rönnäsfallet. Enligt polischefens bestämda uppfattning spelade det ingen roll för den tekniska utredningen att brottet skett i glesbygd.

– Vi gjorde en otroligt grundlig teknisk undersökning, av utbildad och erfaren teknisk personal. Vi gjorde även ett antal omtag, vi var där flera gånger. Och den här platsen hölls avspärrad medan vi inte var där, precis som skulle gjorts om brottet skett på en plats där vi har tekniker, säger Olle Andersson, chef för utredningssektionen grova brott i Umeå.

Ändå fann polisen inget som kunde binda en gärningsman till platsen. Polischefen säger att det främst kan ha berott på att det var ostädat i hemmet där våldsbrottet skedde.

– Händer det ett brott som man ska hitta spår från så är det lättare när man kommer till en lägenhet som är väldigt renstädad. Så det ställde till det i det här fallet. Men inte att det skett i glesbygd. Det var lång resväg för teknikerna men de gjorde ett väldigt grundligt arbete, säger Olle Andersson.

Stina Westman var åklagare i Rönnäsfallet. Numera jobbar hon på Ekobrottsmyndigheten i Umeå.

Drygt fem år senare ligger inte alla detaljer i färskt minne. Men Westman känner sig trygg i sin utredning och minns hovrättens dom som grundlig och välskriven.

– Det var inte ett lättutrett ärende. De var tre män den ena kvällen, och två maskerade män nästa kväll. Det var inte självklart att det var samma personer som varit där båda gångerna. Vi försökte utreda vad syftet med det här var. Det var ganska brutalt våld, säger Stina Westman.

Jag frågar om åtalet kan ha byggts allt för mycket på Pelles utpekande av Lars Appelvik.

– Man ska absolut vara försiktig vid bevisvärderingen av en medmisstänkts utsaga. Därför har man i hovrättsdomen, som jag bedömer det, ställt den i förhållande till annan bevisning när man gör den här prövningen. Och de har kommit fram till det här resultatet. Men det får ju hovrätten stå för, säger Stina Westman.

Lars Appelvik har aldrig lämnat en berättelse från brottsplatsen, under natten då dödsmisshandeln och våldtäkten ägde rum. Eftersom han hållit fast vid att han varit hemma och Pelle och mestadels sovit.

Hovrätten skriver att Lars Appelvik motbevisas av att åklagaren åberopat listor över Lars telefontrafik. Den visar många samtal och sms till och från kvinnan han dejtade.

”Det är fråga om en så intensiv telefontrafik mellan kl. 20.03 och kl. 03.20 natten mot den 21 november att den enligt hovrättens uppfattning inte lämnar något utrymme för att Lars Appelvik, som han först gjorde gällande, tagit sömntabletter och sovit hela natten”, skriver hovrätten. De skriver också att det finns en lucka som passar med när brottet ska ha begåtts.

Behöver det betyda att Lars begett sig till ett annat hus och deltagit i en dödsmisshandel och en våldtäkt, frågar jag åklagaren.

– Det behöver det inte betyda, absolut inte. Vi jurister jobbar ju med vad vi kallar för ”hjälpfakta” och ”bevisfakta”. Vi kan inte säga att "hjälpfakta" leder till en slutsats att han måste ha begått brottet. Men det kan utgöra ett stöd till annan bevisning. Så jag skulle säga att detta är "hjälpfakta". Men det är inte en direkt bevisning för att man faktiskt begått ett brott.

Vad finns det då för direkt bevisning mot Lars Appelvik?

– Det finns vittnesutsagor. Och sedan finns den form av teknisk bevisning som man anträffat. Nämligen att vapnet har hittats på platsen där det här vittnet uppgett att det kastades. Och sedan har vi uppgifterna från den kvinnliga målsäganden. Hon beskrev bland annat att man tagit med sig en mobiltelefon från platsen, och den anträffades också på vägen därifrån. Man hittade den på någon åker om jag minns det rätt, säger Stina Westman, dåvarande kammaråklagare.

Pistolen som gärningsmännen stal slängdes i sjön av en ungdom samma natt, vilket denne också dömdes för i tingsrätten. Det är den personen som åklagaren kallar ”vittnet”.

Det är Pelle som uppgett i sitt erkännande att han tagit med sig en mobiltelefon från paret och sedan kastat iväg den.

Marko Tuhkanen dömdes själv för krogslagsmål i sina unga år.

MARCUS ERICSSON

Varför man skulle begå ett så brutalt våldsbrott för att komma åt en pistol är svårt att förstå. Advokat Marko Tuhkanen tycker att motivet blir än mer obegripligt av att Lars lämnade Rönnäs utan det vapen som han ska ha velat ha.

– Jag har världens roligaste jobb, och jag älskar verkligen det jag gör. Men det hade behövts lite mer folk med lite annan bakgrund än att man ätit gröt med silversked med rysk kaviar på Östermalm. Varför jag tror att jag förstår de här sakerna är tyvärr för att jag själv har en en trasslig bakgrund. Jag är själv dömd till fängelse ett par gånger. Men oförståelsen för hur det funkar i den här världen gör mig mörkrädd. Det är ett fruktansvärt rättsövergrepp som hade kunnat undvikas om man hade haft hjärnan med sig.

Inom kort lämnar Marko Tuhkanen in den resningsansökan han arbetat med i över ett år. För att Högsta domstolen ska bevilja resning och förundersökningen återupptas måste Tuhkanen visa på nya omständigheter.

En telemast-undersökning ska visa att hovrätten vilseletts om var Pelle och Lars Appelvik befunnit sig under natten. Det har inhämtats ett läkarintyg om att Lars led av impotens vid tidpunkten och inte kunnat begå den våldtäkt han dömts för. Mycket handlar också om den tekniska utredningen som, enligt advokaten, ”varit en mer vanskött utredning än vad som tidigare varit känt.”

Marko Tuhkanen känner sig optimistisk.

– Hemska tanke, men om vi inte lyckas nu är inte sista ordet sagt. Det finns mycket mer att göra och jag släpper inte det här målet om det så blir det sista jag gör, säger Marko Tuhkanen.

Fotnot 1: Aftonbladet har varit i kontakt med den målsägande kvinnan, som har avböjt intervju. Aftonbladet har även sökt kvinnans och mannens målsägandebiträde, utan resultat.

Fotnot 2: Pelle heter egentligen något annat.

ANNONS EXTERN LÄNK

Klicka hem dina munskydd enkelt här - just nu 25 % rabatt.

MEDS

LÄS VIDARE

Riksåklagaren ser över Rönnäsfallet

Publisert:

OM AFTONBLADET

Tipsa oss: SMS 71 000. Mejl: tipsa@aftonbladet.se
Tjänstgörande redaktör: Hans Österman
Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
Stf ansvarig utgivare: Martin Schori, Patric Hamsch
Redaktionschefer: Karin Schmidt, Lotta Folcker
Support: Kontakta kundtjänst
AnvändarvillkorPersonuppgiftspolicyCookiepolicyRapportera fel Nyhetsbrev
● Lars Johan Hierta är Aftonbladets grundare och en pionjär inom den svenska journalistiken och tryckfriheten. Han ville väcka folkets vilja till ett större deltagande i samhällsarbetet. Han ville granska makten, utmana de styrande och avslöja missförhållanden. Men han ville också informera – och inte minst underhålla. I den andan har vi verkat sedan 1830. Vi fortsätter göra det varje dag.

OM AFTONBLADET