94-årige Kalle får ingen hjälp

avOlof Svensson

Nekas hemtjänst – då får dottern Lena offra allt

Foto: Foto: Jerker Ivarsson
JOBBA, SOVA, PAPPA Lena Ezelius tvingas offra all sin fritid på att ta hand om sin pappa Kalle, 94, eftersom han nekas hjälp av vården.

Rekordmånga äldre nekas hjälp i hemmet.

Anhöriga tvingas nu offra jobb och fritid för att hjälpa sina gamla föräldrar.

– Det här är för jävligt, säger Lena Ezelius, vars 94-årige far står helt utan hjälp.

Pengarna till den offentliga vården minskar kraftigt, samtidigt som andelen äldre aldrig har varit så hög. En färsk rapport från fackförbundet Kommunal visar nu att de anhöriga får ta smällen: två tredjedelar av de äldre som behöver hjälp med vardagssysslor får det av en anhörig.

Många tvingas sluta jobba, eller gå ner på halvtid, för att över huvud taget orka ta hand om sina åldrande föräldrar.

Lena Ezelius far Kalle behöver hjälp med att handla, städa och laga mat. Trots det anses han vara för frisk för hemhjälp.

20 timmar i veckan

– Farsan och morsan har arbetat stenhårt för att det ska finnas en bra äldreomsorg. Det här är för jävligt, säger Lena Ezelius, 47.

För att klara sig skulle Kalle behöva uppåt 20 timmar hjälp i veckan. Som det är nu hinner Lena Ezelius inte med annat än att jobba, sova och ta hand om sin gamla far.

”Hade aldrig fungerat”

– Jag är själv vårdbiträde, men arbetar också fackligt. Det är en förutsättning för att det ska gå ihop, jag kan ta ledigt när pappa ska till läkare. Det hade aldrig fungerat om jag arbetade heltid som vårdbiträde, säger Lena.

Enligt Kommunals rapport har andelen riktigt gamla som får offentlig vård minskat från 62 procent 1980 till 37 procent 2006. Nu kräver förbundet att det satsas mer resurser på den offentliga äldrevården. Anhöriga ska kunna gå till jobbet och känna sig trygga med att deras föräldrar får den vård de behöver.

För Lena Ezelius handlar det också om att få tid till en far- och dotterrelation.

– Jag skulle vilja göra de där roliga grejerna med pappa, umgås och vara tillsammans. Det gör vi i dag, men det är en ständig stress att man ska hinna med allt, plus att man alltid har dåligt samvete för det man inte hinner.