Glädjeyra i byn: ”Min man kom in i köket och skrek”

NYHETER

Idag är flaggan hissad på topp i villaträdgårdarna i Åminne, Värnamo. Alla vill fira att grannsonen Johan Gustafsson har släppts från Al-Qadia.

Engagemanget har varit stort under de fem år och sju månader som han har varit borta.

– Vi har bett för honom. Olika församlingar här i Värnamo har bett för Johan, säger Lars Westman, 49 år.

1 av 2 | Foto: Krister Hansson
Grannarna Lars och Ing-Marie Westman med sonen Emanuel, 8 år.

Glädjen är stor i byn Åminne, Värnamo idag sedan beskedet att Johan Gustafsson släppts. I Åminne bor Johans föräldrar.

Grannen Lars Westman höll på att byta bromsbelägg på sin motorcykel när han hörde nyheten på radion. Han släppte allt och sprang in i köket till sin fru.

– Jag stod och strök när min man kom in och skrek ”Har du hört? Johan är fri!”, berättar Ing-Marie Westman, 45 år.

”Lyckorus”

Ing-Marie och Lars beslutade sig för att fira med att hissa flaggan i topp. Ett exempel som de flesta andra i byn nu har följt.

– Det är bara ren glädje. Man befinner sig i ett lyckorus, säger Lars.

Lars berättar att han träffade Johan dagarna innan Johan skulle åka iväg på sin långa motorcykelsemester. Johan hälsade på sin mamma och pappa som bor ett stenkast från Lars och Ing-Marie.

– Det var några dagar innan han åkte. Han skulle visa upp sin motorcykel. Då träffade jag honom, säger Lars.

”Sorgen lyser igenom”

Lars och Johans pappa Göran har varit ute och fiskat en del tillsammans. Man har också träffats regelbundet - som grannar gör. Ing-Marie berättar att de har känt starkt med familjen under de fem år och sju månader som sonen varit kidnappad.

– Vi har försökt att finnas till i vardagen. Utan att de ska behöva känna att de ska prata om det hela tiden, säger Ing-Marie.

– Man har sett sorgsenheten hos dem. Det lyser igenom. Det är inte konstigt. Men de har varit fantastiska som har hållit modet uppe, säger Lars.

Hela byn har varit engagerad i Johans kidnappning. Många bybor är troende och det har varit genom bön som man har försökt stötta och hjälpa Johan.

– Det finns en bönegrupp här som har bett regelbundet för Johan. Men även andra församlingar i Värnamo har bett för honom. Vi har aldrig förlorat hoppet, säger Lars.

ARTIKELN HANDLAR OM