Den ungerska regeringen anklagar mig för falska nyheter

NYHETER

Det här är historien om hur Ungerns regering ilsknade till på ett reportage i Aftonbladet och anklagade mig som journalist för falska nyheter.

Och om hur samma lands ambassad därefter försökte tvätta bort uttalandet.

Fast om jag fick önska skulle vi tala om något helt annat.

1 av 14

Tidigt i gryningen den 1 juni i fjol gav sig Farhan al-Hwaish, en ung syrier på flykt undan kriget i hemlandet, ut i en gummiflotte på Tisza-floden, som skiljer Serbien från Ungern. Med sig hade han sin lillebror och en irakisk barnfamilj. Han drömde om ett nytt liv i Västeuropa, men skulle aldrig komma fram.

Versionerna om vad som faktiskt hände går isär.

Hans bror berättar att den ungerska polisen hetsade sina skällande hundar mot flyktingarna i vassen. Att de kastade stenar och sprejade mängder med tårgas och ropade:

– Simma, simma!

Farhan al-Hwaish, som var en god simmare, tvingades tillbaka ut i vattnet. Han hostade och kippade efter andan och försvann. Två dagar senare hittades han drunknad.

▪▪▪

Flyktingarnas uppgifter tillbakavisas helt och hållet av den ungerska polisen i Csonogradlänet, som hävdar att migranterna behandlades med värdighet och att det handlar om en olycka. “Anklagelserna är helt ogrundade”.

Talet om ogrundade anklagelser ringer bekant när jag läser det uttalande som Ungerns inrikesministerium utfärdade på måndagen som en reaktion på mitt och fotograf Andreas Bardells reportage från Belgrad.

I reportaget intervjuar vi migranter som vittnar om hur de misshandlas av ungersk gränspolis innan de kastats tillbaka till Serbien. Vi har även talat med en representant för organisationen Läkare utan gränser, som uppger att migranternas berättelser stämmer väl överens med såren de uppvisar och som oroar sig över den snabba ökningen av antalet fall.

Vi hade, bokstavligen, kunnat gjort dussintals intervjuer med migranter som alla vittnat om samma våld. Ändå går vi inte i god för någon sida. Och självklart lät vi ungerska myndigheter svara.

▪▪▪

Det är ett reportage gjort i enlighet med vedertagna journalistiska metoder.

Uppgifterna om våld är inte nya. Organisationer som Human Rights Watch, Amnesty och ungerska Helsinforskommittén har tidigare slagit larm. Trots det har vårt reportage väckt exempellös uppmärksamhet i Ungern.

Att Aftonbladet har fått flera av landets egna medier att skriva om polisvåld mot migranter är naturligtvis bra och önskvärt. Mer uppseendeväckande är det att landets inrikesministerium på måndagseftermiddagen gick ut med en kommuniké. Samma regering, som i veckan fått igenom ett av sina mest kontroversiella förslag hittills, att spärra in asylsökande i läger, och vars premiärminister Viktor Orbán kallat asylsökande för ”gift” kritiserar oss på sex punkter. Den sista lyder:

”Ingenting hindrar artikelns författare Staffan Lindberg från att göra faktabaserade rapporter på olika platser i Ungern. Han har inte gjort det, och det var upp till honom.”

▪▪▪

När den ungerska ambassaden i Stockholm på tisdagen översatte uttalandet har den sista punkten utgått i sin helhet och ersatts med en betydligt mer löst hållen formulering. Kanske ville man anpassa materialet för en svensk publik, ovan vid regeringar som misskrediterar journalister.

Jag vet inte, för ambassadör Lilla Makkay har inte lämnat någon begriplig förklaring.

Under de senaste dagarna har jag blivit kontaktad av flera ungerska journalister, som uppgett att uppgifterna om den ungerska polisens våld är ”oerhört känsliga” och att de inte själva vågar publicera liknande intervjuer.

Den sammantagna bilden av pressfriheten i Ungern är mörk.

▪▪▪

Jag ringer advokat Gábor Győző i Budapest, som företräder den drunknade syriern Farhan al-Hwaishs lillebror. Den första åklagaren lade ner utredningen mot poliserna, trots uppenbara brister.
– Viktiga personer, som var på plats, har aldrig förhörts, säger Győző.
Han har överklagat till chefsåklagaren, som ännu inte fattat sitt slutgiltiga beslut.
– Jag hoppas fortfarande på rättvisa, säger han.

Ingen vet hur många fler flyktingar, som gått under på liknande sätt, i samma tystnad.

▪▪▪

Jag berättar Farhan al-Hwaish historia för att illustrera något som egentligen är självklart.

Att Ungerns regering, som ansvarigt för EU:s gemensamma yttre gräns, borde lägga tid och kraft på det som är väsentligt.

Att på ett öppet och objektivt sätt granska och utreda de otaliga vittnesmålen om polisvåld – i stället för att skjuta på Aftonbladet och andra budbärare.

Det är det minsta Ungern – och EU – är skyldig människor som Farhan al-Hwaish. Flyktingar som kom till oss i hopp om ett nytt liv, men som gick under på vägen.

FAKTA

Här är den ungerska regeringens kritik mot Aftonbladets artikel

Det ungerska Inrikesministeriet har reagerat på Aftonbladets artikel den 5 mars (översättning av Ungerns ambassad i Stockholm).

Inrikesministeriet återigen och kategoriskt tillbakavisar de okontrollerade påståenden om att ungerska polismän skulle ha misshandlat migranter som var på väg att illegalt ta sig in i Ungern och EU. Dessa artiklar som förresten saknar all grund, publiceras samtidigt som Ungern, för att skydda sina egna och Europeiska Unionens yttre gränser och medborgare, tvingas stärka det rättsliga skyddet av sitt tillfälliga gränsstängsel. Det ungerska Parlamentet röstar den 7 mars 2017 om lagförslaget som ämnar öka straffsatserna för dem som olagligt passerar gränsen och förstärka därmed EU:s yttre gränser.

Inrikesministeriet vill gärna påpeka följande:

1. Den svenska tidningen som på ett känslomässigt sätt artikulerar obefogade rykten själv medger att ”Aftonbladet kan inte bekräfta detaljerna i Usman Khans berättelse, lika lite som det exakta händelseförloppet vid gränsen går att slå fast.” Icke desto mindre påstår Aftonbladet, samt andra medier som hänvisar till Aftonbladets artikel, ogrundligt att migranterna misshandlats.

2. Det är välkänt att den finansiella bakgrunden till Läkare Utan Gränser, den internationella organisationen som artikeln hänvisar till, är kopplad till George Soros, finansmannen som förespråkar ökad invandring i Europa. Organisationen brukar ofta tro på migranternas berättelser som saknar konkreta fakta. Anklagelserna skulle kunna utredas om de enskilda händelsernas exakta tidpunkt och plats vore kända.

3. För att skydda det tillfälliga gränsstängslet använder polisen tjänstehundar. I motsats till påståendena av migranter som intervjuats av Aftonbladet så brukar det inte finnas tre hundar samtidigt på ett och samma gränsavsnitt. Dessutom tjänstgör hundarna i munkorg, vilket gör det omöjligt för dem att bita någon.

4. Ifall den minsta antydan till misshandel finns under förhöret av någon illegal migrant, överlämnar polisen förhörsprotokollet till åklagarmyndigheten. Enligt Inrikesdepartementets kännedom, av de åtta fall, som åklagarmyndigheten har fått sedan 16 september 2015, har det redan bevisats i sex fall att migranternas berättelser saknade all grund.

5. I de flexibla och fokuserade Frontex operationerna vid Ungerns södra gräns tjänstgör 36 gästofficerare från Albanien, Bulgarien, Estland, Finland, Nederländerna, Litauen, Tyskland, Österrike, Rumänien och Serbien. De har inte en enda gång rapporterat om att migranterna skulle ha misshandlats eller att deras mänskliga rättigheter kränkts.

6. Ingenting hindrar artikelns författare Staffan Lindberg att göra faktabaserade rapporter på olika plaster i Ungern. Han har inte gjort det, och det var upp till honom.

I en första version hade Ungerns ambassad hade den sjätte punkten utgått och i ställets ersatts med följande text:

6. Aftonbladets journalister är välkomna att också kontakta och prata med representanter för ungerska myndigheter som är ansvariga för gränsskyddet, migrationsfrågorna och flyktingmottagandet. En mångsidigare och mer omfattande framställning av den aktuella situationen skulle nog bidra till den svenska medierapporteringens tillförlitlighet.