"Jag körde bil onykter"

Av: Zendry Svärdkrona

Publicerad:
Uppdaterad:

Därför började nye ministern Jan O Karlsson med att bekänna sitt brott

För nio år sedan stoppades Jan O Karlsson i en trafikkontroll. Utandningsprovet lämnade klart besked - han var rattfull.

Redan första dagen på nya jobbet fick han berätta om sina gamla synder.

- Det här vill jag ju ha utklarat med svenska folket innan jag träder till, säger han.

FRAM MED SKELETTEN Jan O Karlsson klev fram ur anonymiteten i EU-byråkratin och hamnade rakt i hetluften. Han började sin karriär som bistånds- och flyktingminister med att bekänna att han straffats för rattonykterhet. - Man måste vara ärlig, annars är man körd, säger Jan O Karlsson.
Foto: JOHANNA PETTERSSON
FRAM MED SKELETTEN Jan O Karlsson klev fram ur anonymiteten i EU-byråkratin och hamnade rakt i hetluften. Han började sin karriär som bistånds- och flyktingminister med att bekänna att han straffats för rattonykterhet. - Man måste vara ärlig, annars är man körd, säger Jan O Karlsson.

Det verkar vara en trend bland nyutnämnda ministrar att börja med att göra avbön för gamla synder.

Justitieminister Thomas Bodström inledde med att berätta att han rökt marijuana.

Tillträdande bistånds- och integrationsministern Jan O Karlsson har också ett skelett i garderoben: en nio år gammal rattfylla med böter och indraget körkort som följd.

- När Göran Persson frågade mig häromdagen sa jag till honom att det är en sak du måste veta: Jag har en gång gjort något väldigt dumt, jag körde bil onykter och blev tagen i en trafikkontroll, säger Jan O Karlsson till Sveriges Radios Efter tre.

"Det har plågat mig väldigt"

- Det har naturligtvis plågat mig väldigt för det var väldigt dumt, men det var nio år sen och jag har sonat det och betalt mina böter.

- Göran Persson sa att jag hade ju tagit mitt straff och sonat det och att han för sin del tyckte att erbjudandet stod fast.

- Det är rätt nyttigt att ha gjort det ur den synpunkten att när man har munnen full med att förebrå sina medmänniskor hur dumma de har varit kan man tänka på att man inte själv alltid har varit så vansinnigt klok, säger han till Efter tre.

I januari slutar han som ordförande i Europeiska revisionsrätten och flyttar tillbaka hem till Södermalm i Stockholm. Då hade han tänkt ta det lugnt en tid, efter några väldigt hektiska år i EU:s toppskikt.

Gårdagens offentliggörande att Jan O Karlsson blir ny minister efter Maj-Inger Klingvall innebär en helomvändning i hans planering.

- Jag hade inte tänkt mig att ta något heltidsjobb alls. Inte bli pensionär direkt, men ta något uppdrag. Marita Ulvskog hade sagt att hon skulle komma med något.

Men i stället blir han bistånds- och migrationsminister efter Maj-Inger Klingvall.

Persson lyckades locka

Göran Persson ställde frågan för några dagar sedan.

- Först värjde jag mig, men Göran Persson har ett sätt att formulera sig som gör en lockad, säger Jan O Karlsson.

- Biståndsfrågorna känns som en utmaning, men jag skräms av flykting- och migrationsfrågorna, de rör upp så mycket känslor. All politik

är känslor, men de här frågorna visar så tydligt hur svårt det kan vara.

Känner du någon flykting?

- Min faster, som jag älskade mycket, var flykting. Jag kommer ur en miljö där man gömde flyktingar, både under nazismen och längre tillbaka, i tsardömet.

Kan du tänka dig att gömma någon flykting?

- Mina föräldrar gjorde det. Själv har jag aldrig funderat på det. Jag vet inte hur jag skulle göra.

"Rättssäkerheten måste öka"

Han vill inte uttala sig om några konkreta åtgärder på sin nya post. Men ett viktigt mål har han:

- Rättssäkerheten för våra flyktingar måste öka. Väntetiderna för att få besked måste bli kortare.

Och på biståndsfronten?

- Sverige har varit ett av de större biståndsländerna under 40 år, vilket vi ska fortsätta att vara. Men trots dessa 40 år är kampen mot fattigdomen fortfarande högst på dagordningen. Då måste vi fråga oss: Är det något annat vi borde göra? Vi måste samordna medlen med andra insatser, handel och ekonomi.

Du är väldigt försiktig i dina ord. Du säger att du "ska försöka", du talar om "en provperiod". Hur skulle det kännas om du skulle misslyckas?

- Man måste försöka se sina begränsningar här i livet, att man inte duger till allt. Man måste ha förståelse för att det här kanske inte gå bra. Du vet inte vad du duger till förrän du prövar.

Publicerad: