Mathias, 17, dog av aggressiv bakterie - på 24 timmar

Av: Mary Mårtensson

Publicerad:
Uppdaterad:

Mathias hade två veckor kvar till sin 18-årsdag när han dog av blodförgiftning och hjärnhinneinflammation.

Infektionerna orsakades av bakterien meningokocker.

– Det gick på 24 timmar, säger hans mamma Christine Bennborn.

Det var i juli förra sommaren som familjen Bennborn från Täby befann sig på sitt sommarställe i Båstad. De spelade tennis, badade och hade det skönt.

När Mathias vaknade upp en söndag kände han sig lite hängig.

– Han hade ingen feber, så vi trodde det berodde på att han hade varit ute länge kvällen innan, säger Christine.

Sedan kom febern. Vid fyratiden på eftermiddagen, den 21 juli, var temperaturen så hög att de åkte in till vårdcentralen i Ängelholm. Då hade han 40 graders feber, mådde illa och kräktes. Det tog ett bakterieprov och gjorde andra tester.

– De sade att det var lugnt och att det måste vara influensa.

Lugnade återvände familjen hem.

Mathias Bennborn avled 17 år gammal av meningokockinfektion förra sommaren. Han drabbades av hjärnhinneinflammation och blodförgiftning på grund av de livsfarliga bakterierna. Det tog mindre än 24 timmar från de första symtomen till Mathias hade gått bort.
Foto: PRIVAT
Mathias Bennborn avled 17 år gammal av meningokockinfektion förra sommaren. Han drabbades av hjärnhinneinflammation och blodförgiftning på grund av de livsfarliga bakterierna. Det tog mindre än 24 timmar från de första symtomen till Mathias hade gått bort.

Inget alarmerande

Under det kommande dygnet tittade Christine till sonen en gång i timmen. Han uppvisade under tiden inga symtom, som kunde tyda på ett livshotande tillstånd.

– Det var inget som var alarmerande tyckte jag.

Christine gjorde som läkaren ordinerat, gav honom febernedsättande och mycket att dricka.

Dagen efter, på morgonen, åt Mathias lite glass i köket och gick och lade sig igen.

Klockan elva på förmiddagen hade Christine, maken Peter och sonen Alexander, i dag 16, en tennistid. Under tiden var Mathias hemma med farfar. Han klev upp, satte sig vid matbordet, pratade med sin farfar och åt lite mat.

Foto: JERKER IVARSSON
"Vi fick någon typ av chock. Vi fattade inte vad som hade hänt, att det kunde gå så här fort, säger Christine Bennborn. Inom loppet av ett dygn hade sonen Mathias, 17, hunnit insjukna och gå bort i meningokockinfektion. Familjen hade då aldrig hört talas om sjukdomen.

Hade svår andnöd

Under den dryga timme som familjen var borta förändrades allt.

När de kom tillbaka strax efter klockan tolv hittade Christine sonen på golvet i badrummet. Han låg på magen i duschen.

– Jag fick panik när jag såg att han låg där och försökte prata med honom. Nu såg vi att han hade fläckar på kroppen, de var blå och röda.

De satte honom på toalettstolen, hans huvud hängde, ögonen rullade runt och han hade svår andnöd. Han var gråblå i ansiktet och även läpparna började blåna.

Christine frågade Mathias om han kunde höra dem, han svarade ja.

– Vi förstod ju att det här var jätteallvarligt och ringde 112.

”Hans sista ord var mamma”

De uppmanades lägga honom i stabilt sidoläge, men då slutade Mathias att andas. Christine påbörjade genast hjärtlungräddning och fick igång hans hjärta.

Två räddningsbilar anlände, den första vid 12.30, sedan två ambulanser.

Foto: PRIVAT
Mathias Bennborn skulle ha tagit studenten i år vid Danderyds gymnasium om han hade levt. Hans mamma Christine beskriver honom som en väldigt glad kille, som månade mycket om sina vänner och var en god lyssnare. Han spelade amerikanske fotboll, tennis, dataspel och åkte skidor.

Personalen bar ut Mathias i trädgården för att få mer utrymme. Där, på gräsmattan, kämpade de för hans liv. Till en början svarade han på tilltal, men plötsligt blev han mycket sämre.

– Vi såg en tår från hans öga och Alexander hörde att hans sista ord var "mamma".

Klockan var 12.45 när hans hjärta slutade att slå. Han fördes i ilfart till sjukhuset i Halmstad. Men trots 45 minuters oavbrutna försök att få igång hjärtat, så gick hans liv inte att rädda.

Mathias blev 17 år gammal.

Hade aldrig hört om sjukdomen

Klockan kvart i två fick familjen dödsbudet.

– Min första reaktion var - du skämtar. Läkaren svarade, nej det gör jag tyvärr inte. Vi fattade ju ingenting. Vad hände? Varför?, säger Christine.
Läkaren misstänkte att Mathias hade drabbats av meningokocker.

– Vi hade aldrig hört ordet förut. Vad var det för något?

Chockad for familjen hem med var sin antibiotikatablett i fall de också skulle vara smittade.

Bakterieodlingen visade att meningokocker hade orsakat både hjärnhinneinflammation och blodförgiftning (sepsis).

Det som hände visar hur rasande snabbt förloppet kan vara vid meningokockinfektion. I Mathias fall rörde det sig om knappt 24 timmar från de första, diffusa symtomen tills han dog.

– Vi fick någon typ av chock. Vi fattade inte vad som hade hänt, att det kunde gå så här fort, säger Christine.

Foto: JERKER IVARSSON
Familjen Bennborn har skapat en vacker plats hemma i huset i Täby till minne av sonen Mathias 17, som gick bort förra sommaren av meningokockinfektion. Handen framför är en gipsavgjutning.
Foto: JERKER IVARSSON
Pappa Peter, lillebror Alexander, 16, och mamma Christine Bennborn grundade förra året en stiftelse - Meningokockfonden - för att sprida information om meningokockinfektion och samla in medel till forskning kring den dödliga sjukdomen.

Startade stiftelse till sonens minne

De började söka information om meningokocker på nätet, men hittade bara lite på Folkhälsomyndighetens hemsida. De tyckte den var bristfällig.
Några månader efter sonens bortgång startade därför Christine och Peter Bennborn Meningokockfonden. Syftet är att sprida lättillgänglig information om sjukdomen.

I juni skulle Mathias ha tagit studenten om han hade levt. Han gick på Danderyds gymnasium. Han spelade amerikansk fotboll, tennis, åkte skidor och gillade datorspel.

– Han var en väldigt glad kille, som brydde sig väldigt mycket om andra. Han var älskad av sina kompisar och duktig på att lyssna på dem, säger Christine.

Saknaden efter sonen är oändlig

Familjen Bennborn har valt att vara öppen med sin sorg.

– Alla är olika, alla sörjer på olika sätt. Vi har alla varit väldigt öppna med hur vi mår och det tror jag har hjälpt oss väldigt mycket, säger hon.

Men saknaden efter ett älskat barn och en bror finns ständigt där, hos dem.

– Det går inte en dag utan att vi tänker på honom, säger Christine Bennborn.

Publicerad:

LÄS VIDARE

ÄMNEN I ARTIKELN