Birgitta: Jag är rörd till tårar

NYHETER

Prinsessan om sin bror kungens gripande tal till de drabbade barnen

1 av 2 | Foto: ANDERS WIKLUND/SCANPIX
RIKTADE SIG TILL BARNEN Kung Carl Gustaf höll sitt hyllade tal till minne av offren för katastrofen i Asien vid minneshögtiden i Stockholms stadshus i måndags.

Kungens tal till offren för Asienkatastrofen rörde inte bara svenska folkets hjärta.

Hans egen syster, prinsessan Birgitta, är djupt gripen.

– Jag är rörd till tårar, säger hon till Aftonbladet. Han älskar att höra oss systrar berätta om pappa.

Kungen var nio månader gammal när hans far, prins Gustaf Adolf, omkom i en flygolycka på Kastrups flygplats i Köpenhamn. Det var den 26 januari 1947 och kungens pappa var på väg hem från en jaktresa till Holland.

I sitt mycket personliga tal vid sorgehögtiden för offren för katastrofen i Sydostasien sa kungen: ”Många barn har förlorat en eller båda sina föräldrar. Jag tror jag vet vad det vill säga. Jag har själv varit ett sådant barn. Min pappa omkom i en flygolycka när jag var mycket liten. Så jag vet vad det betyder att växa upp utan en pappa.”

”Var inte bra för oss”

– Det var ett fenomenalt tal. Jag har just fått det utskrivet och läst det. Jag är rörd till tårar.

Hon bor nu större delen av året på Mallorca.

– Min bror har ju inga egna minnen av vår pappa men alltid när vi träffas så pratar vi om honom. Naturligtvis pratade vi mer förr om åren, men min bror har alltid älskat att höra oss berätta om pappa.

Det kunde syskonen göra när de blivit nästan vuxna. Kungen fick själv inte veta att hans pappa omkommit i en olycka förrän han var sju år.

Tystnaden omkring prins Gustaf Adolfs död var kompakt.

– Det var vår mammas sätt att klara situationen, klara av att leva sitt liv. Vi skulle inte tala om saken. Så var det bara.

– Det var naturligtvis inte bra för oss barn. Det hade varit mycket bättre att få tala om pappas död, säger prinsessan Birgitta.

Då, 1947, var det annorlunda. Då bemöttes barns frågor med tystnad, barns oro och rädsla med samma tystnad.

Hon känner därför starkt för de barn vars föräldrar, en eller båda, nu omkommit i katastrofen.

– Det kommer att prägla dessa barn resten av deras liv. Så har det varit för mig och för mina syskon.

– Exakt hur det påverkat mig vet jag inte. Jag har ju inget annat att jämföra med. Jag vet bara att sorgen alltid har funnits där.

”Han saknade pappa”

Kungen hade fyra systrar, en mamma och en barnsköterska, den legendariska Ingrid ”Nenne” Björnstrand, på Haga slott utanför Stockholm.

– Han hade prins Bertil och gamle kungen, Gustaf VI Adolf, farfar, som fadersfigurer men självklart räckte de inte till och hade inte alltid tid för honom. Han saknade sin pappa mycket. Det gjorde vi alla.

– Det är mycket bra att min bror nu talar om sin saknad. Den har varit stor genom hela hans liv, säger prinsessan Birgitta.

Hon säger också:

– Pappa är den störste personen i min värld.

Om två veckor är det 58 år sedan prins Gustaf Adolf omkom vid flygolyckan på Kastrup. Det holländska KLM-planet, en Dakota, hade gjort ett kort uppehåll där och störtade strax efter starten klockan 15.30. Planet steg mycket brant till cirka 80 meter innan det vände i luften och störtdök med nosen före i backen. Bensintankarna exploderade och planet brann upp.

Det fanns 22 personer ombord varav 6 besättningsmän. Tre av passagerarna var svenskar, prins Gustaf Adolf, hans jaktsällskap greve Albert Stenbock på Ornö och fabrikören Ragnar Tuvhagen, Stockholm.

Bland de övriga passagerarna fanns den då världsberömda amerikanska sångerskan Grace Moore.

Haverikommissionen konstaterade att olyckan berodde på ett kvarglömt roderlås, alltså ett rent slarv.

Såg allvarliga vuxna

Kungen sa också i ett tal att han jämfört med många andra barn säkert hade det bra. Men:

– För ett barn är en förlorad förälder oersättlig. Jag vet något om den saken.

Prinsessan Birgitta skriver i sina memoarer ”Min egen väg” att systrarna väntade under eftermiddagen, det var en tisdag, på att få åka till Bromma och möta pappa.

Sedan fick de en order om att gå till barnkammaren, där de skulle stanna, tysta och snälla. Genom fönstret kunde de i eftermiddagsmörkret se en rad limousiner med allvarliga vuxna komma och åka.

De fick äta sin middag i barnkammaren. Ingen talade om för dem vad som hänt. Det var första nästa morgon som de fick komma in till sin mamma, prinsessan Sibylla, som rödgråten satt i sängen och hon sa bara:

– Er far är död.

Prinsessan Birgitta:

– I dag är det knappast någon som vet att vi hade en pappa. Alla tror att det var gamle kungen som var vår far.

Per-Iwar Sohlström