Därför kunde det otänkbara hända

NYHETER

Kommissionens kritik punkt för punkt

11 september-kommissionen pekar i tio punkter ut bristerna som ledde till att terroristerna kunde slå till i hjärtat av USA.

Ineffektiv diplomati – Från 1997 och framåt försökte den amerikanska regeringen med diplomatiska påtryckningar få Talibanregimen i Afghanistan att sluta fungera som fristad för al-Qaida och utlämna Usama bin Laden. Men varningar ignorerades och sanktioner misslyckades. Inte heller diplomatisk press på Pakistan, Förenade arabemiraten eller Saudiarabien var verkningsfull.

Brist på militära handlingsmöjligheter – Tillslag mot Usama bin Laden och hans terrornätverk planerades redan maj 1998. Attackerna genomfördes inte då höga beslutsfattare inte ansåg att underrättelsematerialet var tillräckligt väl underbyggt för att det skulle vara värt risken.

Problem inom underrättelsetjänsterna – Felprioriteringar, låg budget, omodern struktur och byråkratisk rivalitet hindrade myndigheterna från att analysera fenomenet internationell terrorism.

Problem inom FBI – Flera reformförsök för att stärka organisationens möjlighet att förhindra terrorattacker misslyckades. Mer än ett år före attacken mot Wold Trade Center kom en brittisk-pakistansk man in till FBI med en otrolig historia. Niaz Khan sade att han hade tränats av al-Qaida för att kapa flygplan och utföra en attack. Mannen förhördes i veckor, och klarade flera lögndetektortester, men släpptes sedan, rapporterar NBC.

Amerikanska medier rapporterar också att underrättelsetjänsten CIA några veckor innan attackerna skickade över al-Qaida-namnen Nawaf al-Hazmi och Khalid al-Midhar till FBI. De uppgav att männen var kapningsbenägna terrorister. FBI menade att det var omöjligt att finna männen - trots att den ene stod i San Diegos telefonkatalog.

Dålig gräns- och immigrationskontroll – Bland kaparna fanns kända al-Qaida-män som kunde ha listats. De visade upp pass som var förfalskade och falska visumansökningar. Männen uppgav också falska uppgifter när de tog sig in i USA och bröt mot migrationslagar när de var i landet. Ändå stoppades de inte.

Dålig flygsäkerhet – Två av kaparna stod på en terroristlista, men informationen användes inte av det amerikanska flygsäkerhetsverket. Kaparna hade studerat flygsäkerhetssystemen och kommit fram till att de kunde få in metallföremål med lägre metallhalt än ett handeldvapen genom kontrollerna. Bilder från flygplatsen visar att de endast behövde ta sig igenom en kontrollinstans. Även om flera kontrollerades efter att metalldetektorn reagerat kunde de ta sig ombord på planen.

Brister inom finanskontroll – Kaparna kunde öppna bankkonton i sina egna namn. Terroristoperationen kostade nära en halv miljon dollar, motsvarande 3,7 miljoner svenska kronor. Av dem spenderades mer än två miljoner kronor i USA, utan att detta upptäcktes. Myndigheterna vet fortfarande inte var pengarna kom ifrån.

Brister i försvaret – Det civila och militära försvaret var oförberedda på attackerna. Chefer inom militären och flygsäkerhetsverket hade ingen effektiv kommunikation. Till exempel så kunde presidenten inte nå några av de högst uppsatta cheferna direkt efter attackerna.

Problem inom räddningstjänsten– Kommissionen skriver att räddningstjänsten gjorde ett bra jobb, men att effektiva beslut hindrades av brister i internkommunikationen.

Långsam reaktion i kongressen – Det tog lång tid för kongressen att reagera mot den framväxande internationella terrorismen och dess hot mot den nationella säkerheten. Terrorismen uppmärksammades endast sporadiskt och i olika kommittéer.

Svidande kritik

Kommissionen ser även att det funnits generella problem i landets ledning. Här riktas skarp kritik mot både Bush- och Clinton-administrationen.

Brist på fantasi – Detta pekas ut som det viktigaste misslyckandet. Den 4 september 2004 sade Richard Clarke, Vita husets ansvarige för antiterrorism-policy, att regeringen ännu inte hade bestämt sig för hur man skulle besvara frågan om al-Qaida var en ”big deal”, en viktig fråga.

Policyproblem – Vare sig Clinton- eller Bush-administrationen såg terrorism som ett allvarligt nationellt säkerhetsproblem.

Brist på kapacitet – Regeringen försökte lösa al-Qaida-problematiken med föråldrade arbetsmetoder som härstammade från kalla-kriget-eran. Lite gjordes för att reformera dessa. CIA hade minimal kapacitet för att genomföra paramilitära aktioner och behövde också förbättra sina möjligheter att inhämta information från agenter.

Ledningsproblem – Kommissionen pekar på svårigheter att anpassa problemlösning inom myndigheterna till de nya utmaningarna på 2000-talet. Regeringen lyckades inte koppla samman olika underrättelseuppgifter för att planera gemensamma operationer mellan flera myndigheter.

Läs mer

Konkreta exempel på misslyckanden

Tove Wennergren