Småputtrigt men bra av Bo Kaspers

NYHETER

Bo Kaspers Orkester

Konsert på Kraftscenen,

Skellefteåfestivalen.

Stormen har bedarrat.

Bo Kaspers är inte längre lika självklara folkhems-institutioner som kaffebryggaren och får sommaren 2004 finna sig i att spela för blott halvbesatta landsortstorg.

Men den konjunkturnedgången parerar de grånande hantverkarna från huvudstadens flådigaste studiomiljöer med värdighet.

De åker, utan att göra alltför mycket väsen av saken, ut och bara spelar.

Rakt, okonstlat och med bibehållet gott humör.

Smågemytligt

Det är som det är. Inte mycket att hetsa upp sig över. Men åtminstone bitvis rätt smågemytligt, småsvängigt, småputtrigt och småschyst.

Särskilt andra halvan av den här föreställningen, när den enkla laguppställningen kompletteras med en lödig liten blåssektion, har sina betagande ögonblick.

Onödigt käckt

Sen kan man ju tycka att enstaka låtar i sin utstuderade brist på temperament blir aningen blaskiga och att Bo himself – Sundström i efternamn – gör ett onödigt käckt intryck emellanåt.

Så har det å andra sidan alltid varit och det skulle onekligen kännas värre om de, som många andra i utförsbacke, försökte bemöta den sviktande populariteten med desperata stilbyten.

Bo Kaspers fortsätter att vara Bo Kaspers – och det duger.

Per Bjurman