Fast efter 777 tester

NYHETER

Niklas Lindgren berättar om överfallen och känslan när polisen kallade till dna-prov

1 av 3 | Foto: sambon hämtade Efter det sista överfallet ringde Niklas Lindgren sin sambo som kom och hämtade honom. Hon såg blodfläckar på hans kläder, men han sa att han ramlat och slagit i näsan.

UMEÅ

Niklas Lindgren förstod att slutet var nära.

Polisen hade kallat honom till ett dna-test.

Det var den 777:e analysen som gjordes i Haga-utredningen.

– Det kändes som att bli slagen med en tegelsten i huvudet, säger Niklas Lindgren i förhör.

Den över tusen sidor tjocka förundersökningen är en ohygglig berättelse om extremt våld – och stor förslagenhet.

Niklas Lindgren berättar till exempel om hur han lämnar ett av sina offer i fosterställning –och hur han har satt på sig hennes skor för att förvilla polisen.

Hagamannen höll Umeå i skräck i åtta år – och om det inte vore för ett tips till polisen den 29 januari i år kanske han ännu hade varit på fri fot.

En man som varit på samma fest som Niklas Lindgren några veckor tidigare ringde och berättade att denne var påfallande lik fantombilden av Hagamannen.

Dessutom –festen var samma kväll som Hagamannen våldtagit och bitit av en 51-årig kvinna örat.

Två månader senare, i slutet av mars, kallades Lindgren till förhör. Han ombads frivilligt lämna dna-prov, men vägrade.

Den 23 mars ringde polisen igen och förklarade att det fanns ett åklagarbeslut: dna-testet skulle genomföras med tvång om han vägrade.

–Det kändes som att få en tegelsten i huvudet, säger Lindgren i förhör senare.

En arbetskompis berättar att Lindgren ringde honom och berättade att han kallats till förhör.

–Han lät helt gråtfärdig. Han sa att det var hemskt att kallas till förhör.

Niklas Lindgren var så torr i munnen av nervositet att det första dna-testet med tops inte fungerade.

Först när han sköljt munnen med ljummet vatten kunde polisen genomföra testet. Han kom inte till jobbet nästa dag. Ringde och sa att förhöret varit så jobbigt att han inte kunnat sova.

Lindgren berättade inte heller för sin sambo att han varit hos polisen.

–Jag ville inte att barnen skulle höra någonting om detta.

Den 29 mars ringde Statens Kriminaltekniska Laboratorium utredarna och berättade att dna-testen stämde. Det var den 777:e dna-analysen i utredningen.

Niklas Lindgren greps bara några timmar senare, utanför sin arbetsplats.

Han nekade i de fyra första förhören, men började sedan berätta.

Han erkände fem våldtäkter och ett våldtäktsförsök – och började berätta om sitt sista överfall.

Om hur han på Tegsbron i centrala Umeå slog en 51-årig kvinna medvetslös, släpade ner henne under bron, bet av hennes ena öra och genomförde våldtäkten.

Niklas Lindgren hade varit på krogen O’Learys med sina arbetskamrater och var på väg hem då han mötte kvinnan.

Han säger att han bara har vaga minnesbilder. Hon bet honom i fingret. ”Allt exploderade”.

–Jag tror att jag bet henne i örat. Men jag minns inte.

Efter överfallet ringde han sin sambo som kom och hämtade honom.

Hon såg blodfläckar på hans kläder. Han sa att han ramlat och slagit i näsan.

Tvättar kläderna

Från bilen ringde han en av arbetskompisarna som var med på krogen och berättade att han var på väg hem. Sen ringde han en vän i Trollhättan.

–Han skrattade och frågade om jag sov, säger vännen i förhör.

Niklas Lindgren kommer hem. Han stoppar kläderna i tvättmaskinen. Iförd kalsonger steker han sig en hamburgare. Dricker ett glas mjölk.

Några dagar senare pratas det om överfallet på jobbet.

–När min arbetskamrat sedan berättade om örat ?det kändes fruktansvärt.

–Det var overkligt. Jag har funderat över varför jag gjorde det, men jag vet inte.

I samma förhör säger Niklas Lindgren att han är rädd för sig själv. Att han försökt förtränga överfallen. Och att han varit rädd för att åka fast.

Ringer upp offret

Den 9 maj 1999 genomför Hagamannen sin första våldtäkt.

En 26-årig kvinna promenerar på Regementsgatan, på väg hem till sin bostad. Niklas Lindgren springer ifatt henne och sliter ned henne på marken.

Han tar ett hårt grepp om hennes hals. Med den andra handen håller han för hennes mun och säger till henne att vara tyst.

Efter våldtäkten stjäl han 26-åringens mobiltelefon, nycklar samt kredit- och körkort. Dagen efter åker han till Tegs centrum och försöker ta ut pengar från kreditkortet. En telefonlista visar också hur Niklas Lindgren vid två tillfällen efter våldtäkten ringde hem till 26-åringen.

Utan att få svar. Det första samtalet ringde han bara en halvtimme efter våldtäkten.

–Han har visat en total likgiltighet inför sina offer, säger Lena Isaksson, offrets målsägandebiträde.

Hagamannen har ingen minnesbild av att han ringt från offrets mobiltelefonen men erkänner att han tagit hennes kort.

Efter våldtäkten sover han över hemma hos sin bror i centrala Umeå.

På frågan varför han utför sin första våldtäkt svarar han:

–Förmodligen kände hon skräck när jag överföll henne. Men jag ville ha sex med henne.

Blir chockad

Tidigt på morgonen den 6 november 1999 överfaller Lindgren två kvinnor inom mindre än en halvtimme.

Vid 02.30 attackerar han en 49-årig kvinna.

Det enda han minns är att han drog omkull henne, ”troligtvis för att ha sex”.

–Ja, jag misshandlade väl henne men genomför inget sexuellt med hon. Sen inser jag väl att hon är blodig.

När kvinnan faller till marken, medvetslös, blir han chockad. Han får ångest och började ruska i henne.

I förhören beskriver han hur han känner att han ”ställt till det” och därför erbjuder sig att följa henne hem.

Han vill hjälpa henne eftersom hon är vimmelkantig.

Av övergreppet på 23-åriga ”Sara” 20 minuter senare minns han nästan ingenting. Förutom att kvinnan var ungefär lika gammal som han själv. Han har heller ingen förklaring till varför han drar ner henne på marken.

Den 19 mars 2000 har Niklas Lindgren precis blivit pappa för andra gången. Hans nyfödde son ligger i kuvös på sjukhuset.

– Jag var där varje dag, säger Niklas Lindgren i förhör.

Efter att ha besökt sambon och sonen på BB har han en heldag med sina arbetskamrater. De grillar, åker hundspann och avslutar kvällen med fest och utgång på restaurang Blå.

Drack många öl

Det dricks en hel del öl.

–Jag tror jag blev utkastad därifrån, säger Niklas Lindgren.

Han börjar röra sig upp mot universitetet där en 22-årig kvinna, strax före klockan 2 på natten, precis har lämnat studentkrogen Co-rona.

De möts på en gångväg där Niklas Lindgren går till attack:

–Jag drar i kull hon och har sex med henne.

Han tar stryptag på kvinnan med hennes halsduk upprepade gånger och våldtar henne.

Han släpar även iväg henne till en mer avlägsen och otillgänglig plats.

–Jag vet inte om det var någon form av sexlust som for i mig.

Kvinnan blir så illa misshandlad att hon blir medvetslös. Niklas Lindgren tar av henne skorna och lämnar henne i fosterställning.

Han går därifrån i de svarta damskorna – allt för att förvilla polisen.

Lånar lägenhet

–Mitt i den påstådda alkoholpåverkan så finns det en medvetenhet och kyla, säger åklagare Annika Öster.

När han ser två polisbilar slänger han skorna i en container och går hem till sin yngre bror, där han lägger sig på soffan.

Brodern, som är bortrest, har lånat ut sina nycklar.

Dagen efter går Niklas Lindgren som vanligt upp till sin sambo och nyfödde son på sjukhuset – bara ett stenkast från platsen där han några timmar tidigare våldtagit kvinnan. Hon hittas i en snöhög av en Securitasvakt. Åklagare Annika Öster rubricerar det som våldtäkt och mordförsök. Hade ingen hittat henne hade hon kunnat dö.

–Det var omfattande strypande våld och hon hade perioder av medvetslöshet.

Arbetskamraterna på Motorcentralen i Umeå vill först inte tro att det är sant när Niklas Lindgren grips. Ingen har under åren reagerat på att överfallen skett just de kvällar de har haft personalfester.

De är förvånade över hans kyla:

–Det var otroligt kyligt hur han kom till jobbet efter att lämnat dna och visste att det var var han, säger en kollega.

Niklas Lindgren talade sällan om sitt privatliv på jobbet. Arbetskompisarna visste inte ens att han hade två barn.

– Han har aldrig pratat om att han fått barn, säger kollegan.

Tidigare artiklar:

Oisín Cantwell, Anders Haraldsson, Malin Nord, Karin Östman