Ko-tonåringar vill ha liv i luckan

NYHETER

HELSINGFORS

Många människor blir beskyllda för att vara fårskallar – men nu visar det sig att det är kossorna vi är lika.

Människans och kossans utveckling skiljer sig egentligen inte så mycket från varandra, anser en finländsk ko-forskare.

Lugn och stabil uppväxt ger lyckliga kalvar, medan kossornas tonåringar, kvigorna, behöver mera social samvaro.

Foto: Gillar samma saker som människor.

Småkalvar bör få en positiv bild av människan om man vill att de skall bli bra mjölkkor. En kossa som har blivit van vid människor och behandlats väl blir lättskött. Det mest naturliga sättet att vänja kalv vid människa är vid den dagliga matningen. Kalven får två positiva upplevelser; härligt god mjölk och en god människa som hämtar den, säger forskaren Satu Raussi vid den finländska Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi MTT.

Raussi disputerar i ämnet på fredag.

Snälla skötare

Avhandlingen bygger på två olika djurexperiment på kalvar och kvigor. Kalvförsöket omfattade 64 ayshirekalvar och kvigförsöket 32 frisiska kvigor. Kossorna föddes upp både i enskilda fållor och parfållor.

Skötarna följde kalvarnas uppväxt och beteende och utsatte dem för olika beteende- och stresstester.

Hälften av kalvarna i parfållor och de enskilda fållorna fick positiv ”krafsbehandling” av människorna. Skötarna pratade med dem en stund efter matningen och krafsade på dem. De andra kalvarna fick inte samma uppmärksamhet.

Bra med en kompis

Slutresultatet blev gott om kalven blev omklappad och kopplade ihop det med mjölken och sugandet. Ändå kunde det inte kompensera närvaron av en annan kalv.

Kalvar som föddes upp i parfållor var nämligen mindre stressade, men aningen svårare att sköta än de som växte upp ensamma. Men Raussi påpekar att en kalv under åtta veckor inte förstörs av att växa upp ensam. Det ger i stället möjlighet till ett livstidslångt gott förhållande mellan människa och kossa.

Kvigorna föddes upp i par. Då de var elva månader gamla fick hälften av paren en ny kamrat i fållan, totalt 16 gånger under tre månader, för att skapa social stress.

Men så blev det inte. I stället verkade kvigorna bli mer aggressiva. Men det är i och för sig inget under, de var ju i puberteten, säger Satu Raussi.

Kjell Hägglund/TT-FNB