Polis: "Det lät som en krigsscen"

Foto: Jonas Ekströmer/TT
Läkaren Joakim Nordahl jobbar precis bredvid Drottninggatan och gav sig tillsammans med kollegorna snabbt ut för att hjälpa skadade efter dådet.

avTT

NYHETER

Det var ett kaos på Drottninggatan i Stockholm efter det att terrormisstänkte Rakhmat Akilov kört en lastbil rätt genom folkmassan på shoppingstråket. Trots detta skyndade många dit för att hjälpa dem som skadats och för att säkra platsen. TT har talat med några av dem.

Joakim Nordahl, läkare:

En man med vita sjukvårdskläder går lugnt längs med Drottninggatan. Det är jord och olja utspritt på marken. Bakom honom ligger gula sjukhusfiltar. Under dem människor vars liv inte gick att rädda. Bilden på läkaren Joakim Nordahl togs av Urban Andersson på Aftonbladet och har blivit en av de mest spridda efter terrordådet i Stockholm.

– Det är en illustrativ bild. Och var man med då, så var det ungefär så. Men för den utifrån så ser den ju ännu mer förskräcklig ut, med döda människor runt om, säger Joakim Nordahl själv om fotot i dag.

Han arbetar på en av Cityakutens mottagningar precis vid Drottninggatan, och var en av flera läkare och sjuksköterskor som snabbt tog sig ut för att hjälpa efter attacken. Det var ett kaos som mötte dem, men han gick in i sin yrkesroll och började tillsammans med kollegorna sortera och prioritera bland de skadade.

– Det var att jämföra med en stor trafikolycka och det är man hyfsat van vid, även om det var helt andra omständigheter här. Det var skallskador, blödningar, frakturer… Sen var det några som redan var avlidna. Där hade räddningstjänsten inlett hjärt-lungräddning, men man förstod att det var för sent, berättar Joakim Nordahl, som har lång erfarenhet av just akutsjukvård.

Trots att han snabbt förstod att det rörde sig om en misstänkt terrorattack kände han sig aldrig rädd.

– Det gick en del rykten om att det fanns en bomb någonstans, eller att det pågick skottlossning och en del av tiden fick vi ta skydd inne i en butik. Men jag tror inte att någon av oss som var där då var direkt rädd, säger Joakim Nordahl.

Hanif Azizi, polis:

"Det ska till något rejält för att jag ska ingripa i dag."

Det svarade polisen Hanif Azizi en kollega som undrade om han var i tjänst, eftersom han hade uniformen på sig. Och i tjänst var Hanif Azizi visserligen, men han hade ett särskilt uppdrag den dagen – att informera om det brottsförebyggande arbetet i Spånga-Tensta vid ett möte med en delegation från Holland. Men ett larm på polisradion ändrade alla planer.

– Jag får höra att en man kört in en lastbil i en folkmassa och det är flera döda och ligger kroppsdelar överallt. Det lät som en krigsscen för mig. De började redogöra för hur mycket ammunition de hade, hur många som var sårade. Jag hade svårt att ta in det, det var så overkligt.

Hanif Azizi bestämde sig för att lämna mötet och åka in. På vägen mot Drottninggatan hörde han olika rykten om skottlossningar och attacker på andra platser.

– Jag var väldigt rädd, och ville inte ge mig in i vad jag uppfattade som en kaotisk krigssituation. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, men jag föreställde mig för en sekund att jag inte skulle ansluta mig till brottsplatsen, och det gick inte. Jag hörde paniken hos mina kollegor, och hur kaotiskt det var på platsen och kände att det fanns bara en grej att göra.

Väl på plats fick han arbeta med att säkra olika områden, hålla förhör och hjälpa till att få hem en grupp skolbarn som tagit skydd i byggnader bredvid attentatsplatsen. De berättade för honom hur de varit ute med klassen då lastbilen kom. Några av dem ramlade omkull, och deras klasskamrater, bara 8-9 år gamla, fick lyfta upp dem så de inte skulle bli ihjältrampade när folk flydde i panik.

Polisen visades mycket tacksamhet efter insatsen. Men Hanif Azizi vill lyfta fram en yrkesgrupp som han tycker har hamnat lite i skymundan.

– Ordningsvakterna fick inte det beröm de förtjänade. Jag har hört så många berättelser om hur hårt de arbetade. Polisen fick en stor eloge, men alla på platsen hjälptes åt.

Stefan Nilsson, brandman:

– Det som slog en först och främst var tystnaden. Det är jättemärkligt men det var nästintill knäpptyst på Drottninggatan. Och de man mötte rörde sig som skuggor ut ur området.

Fredagar är alltid övningsdag på Kungsholmens brandstation, och den 7 april var Stefan Nilsson och kollegorna vid Skeppsholmen och övade dykning. Precis när de började bli klara hörde de larmet och tog beslutet åka in och hjälpa till, trots att larmet egentligen inte var riktat till dem.

På en tvärgata ovanför Drottninggatan lämnade brandmännen bilarna och gav sig ut för att ta hand om skadade. Alla såg de bilder i huvudet på tidigare dåd med lastbilar i Europa, där många människor dödats och skadats.

– När vi gick ner för backen var det nästan som att man tog ett djupt andetag innan man rundade hörnet mot Drottninggatan. Och så möttes vi av att det bara var tomt. Men man såg spår efter framfarten av den här lastbilen, säger Stefan Nilsson.

Kollegor från en annan brandstation var i full färd med att släcka lastbilen, som kraschat in vid entrén till Åhléns. Stefan Nilsson och hans jobbarkompisar har pratat mycket om hur det skulle ha varit att stå där. Hur reagerar man inför hotet om en eventuell sprängladdning i fordonet?

– Men vi är ju så funtade att brinner det och vi inte vet mer än så, då är vi där för att släcka branden. Det är något alla som jobbar i de här blåljusorganisationerna har i sig: man är där för tredje man och gör det man kan. Sedan är man självklart inte korkad, vet man saker så är det klart att man vidtar försiktighetsåtgärder. Men innan man vet då kör man bara, vi är där för att rädda liv.

Han imponeras fortfarande av alla civila som hjälpte till.

– Alla civila gjorde otroligt fina insatser den här dagen, som gjorde oss bättre. De gjorde saker man inte kan kräva av dem egentligen.

I dag tänker han inte särskilt ofta på händelsen, och rättsprocessen är inget som han kommer att följa. Men han skulle gärna vilja veta mer om varför gärningsmannen agerade som han gjorde.

– Vad var det som fick honom gå över den här gränsen och göra det här mot andra oskyldiga människor? Jag hade mer kunnat förstå att han gjorde ett sådant här illdåd om det var inriktat mot myndigheter, som på något sätt nekat honom något eller gjort honom illa på något sätt. Men att göra det här mot kvinnor, barn, oskyldiga människor... Det är för mig oförståeligt.