Ett under att May sitter kvar trots all turbulens

Går till historien om hon ror brexit i hamn

1 av 2 | Foto: Christopher Furlong / AP
Det är svårt att inte känna en viss sympati för Theresa May och en motvillig beundran för att hon orkar stå upp mitt i stormen, skriver Wolfgang Hansson.
NYHETER

Theresa May får mig att tänka på reklamfigurerna försedda med en fjäder i botten. Du kan knocka dockan till marken hur många gånger som helst men den reser sig alltid upp igen. Till synes odödlig.

Skillnaden är att dockan är ett dött ting medan jag åtminstone utgår ifrån att May är en levande människa. Frågan är vad hon är gjord av för att inte gå under.

Sedan hon förhandlade klart sitt brexit-avtal med EU i november har Theresa May inte haft en lugn stund. Hon har varit hela Storbritanniens kollektiva soptunna som alla kastat skit på i ilska och frustration över hon inte lyckats få till det avtal som just de vill ha. Eller därför att hon inte gått med på en andra folkomröstning eller utlyst nyval.

Hon har konstant varit i centrum och ofta väldigt ensam. Det är på hennes axlar som ansvaret vilat för att föra någon form av brexit i hamn. Den senaste tiden har det redan höga tempot växlat upp till en nästan omänsklig hastighet.

Det egna partiet har försökt bli av med henne genom en misstroendeomröstning. May överlevde. Oppositionen försökte tvinga bort henne. May överlevde.

Inom loppet av en dryg månad har hon två gånger råkat ut för de värsta nederlagen en brittisk premiärminister fått utstå i underhuset när hennes avtal röstats ner. Efter varje nederlag hade hon under normala omständigheter tvingats avgå. Krav på hennes avgång saknas inte. Men May sitter kvar.

Tappat rösten

Hon jobbar så hårt att hon inför veckans omröstningar lät som en hes kråka. Hennes förlorade röst blev en symbol för all den auktoritet som hon tappat. Oppositionen hatar henne liksom delar av hennes eget parti. En majoritet av det brittiska folket tycker att hon ska avgå.

Under gårdagens omröstning utsattes hon för en förödmjukande behandling när parlamentet ändrade hennes förslag under pågående omröstning för att helt utesluta en avtalslös brexit.

Normalt hade de räckt med någon av dessa saker för att få en ledare att kasta in handduken. Vad har varit Mays reaktion?

Hon reste sig bara upp från sin bänk i kammaren och sa att hon tänkte kämpa vidare tills hon lyckats med det uppdrag väljarna gett henne. Att få brexit i hamn.

Hur mycket kritik hon än får höjer hon aldrig rösten eller blir otrevlig. Hennes yta är alltid välpolerad och lugn.

Nu tänker hon lägga fram skilsmässoavtalet en tredje gång för parlamentet på onsdag i nästa vecka och det är inte uteslutet att hon den här gången får en majoritet bakom sig.

Omänsklig press

Men egentligen har pressen på May från alla håll varit närmast omänsklig ända sedan hon tillträdde som premiärminister mindre än en månad efter folkomröstningen om brexit i juni 2016. Det är närmast ett under att hon fortfarande sitter kvar som premiärminister efter en så lång tid av extraordinär turbulens.

I ärlighetens namn beror det sannolikt mest på att det i nuvarande kaos inte är någon som vill ha hennes jobb. Det blåser helt enkelt för hårt.

Men det handlar också om hennes personliga kvaliteter. Hon är uppenbarligen stryktålig intill självutplåning. Hennes allmänt omvittnade envishet gör att hon vägrar ge upp. Hon verkar ha bestämt sig för att inte ta det hela personligt. Hon vet att alla förmodligen skulle vara lika arga och kritiken lika hård om det var någon annan som satt på hennes post.

May har begått en rad misstag och felbedömningar under processen men i grunden är det inte May som är problemet utan det faktum att nationen är lika delad som hennes eget konservativa parti i frågan om brexit. Det är närmast omöjligt att hitta en lösning som en majoritet skulle vara nöjd med. Vare sig bland politiker eller medborgare.

Motvillig beundran

May vet också att hennes enda chans att få ett positivt eftermäle på hemmaplan är att ro brexit i hamn. Lyckas hon får hon precis som Churchill en plats i historieböckerna – hur mycket skit hon än fått ta på vägen.

Oavsett vad man tycker om brexit eller hennes hantering av den är det svårt att inte mitt i allt rådande kaos ändå känna en viss sympati för henne och en motvillig beundran för att hon orkar stå upp mitt i stormen.

Även om skillnaden mellan uthållighet och galenskap kan vara tunn.

avWolfgang Hansson

ARTIKELN HANDLAR OM