”Återföreningens port” – precis vid gränsen

PAJU. Det är platsen där inga nyheter betyder goda nyheter.

Så länge allt är som vanligt vid gränsen mellan Nord- och Sydkorea som leder till komplexet Kaesong blir det sannolikt inte krig.

Pontus Orre och Carina Bergfeldt på plats vid gränsen mellan Nordkorea och Sydkorea.
Pontus Orre och Carina Bergfeldt på plats vid gränsen mellan Nordkorea och Sydkorea.

Med stora vita tecken står två ord på det jättelika blå cementvalvet:

"Återföreningens Port."

Men miljön säger något annat. De beväpnade soldaterna, ståltråden, spikmattorna och avspärrningarna uppmuntrar inte till några återföreningar av sorten man ser i filmer, där två personer rusar mot varandra och faller i varandras armar.

Skulle två personer springa vid porten i Paju skulle de sannolikt inte komma så långt, med tanke på den dryga miljon soldater med laddade vapen som rör sig i gränsområdet.

Drar in miljarder till Nordkorea

Men trots all bevakning är ändå en sak intakt:

De dryga tusentalet sydkoreaner som dagligen pendlar till jättekomplexet Kaesong i Nordkorea får fortsätta åka mellan länderna, trots Kim Jong-Uns hot om att stänga området, som är 3 300 000 kvadratmeter stort, har 55 034 anställda och drar in miljardbelopp till Nordkorea. Den dagen Kim Jong-un hellre stänger Kaesong än att tjäna storkovan på den – den dagen är det dags att börja oroa sig.

Det vet USA:s president Barack Obama.

Det vet Sydkoreas president Park Geun-Hye.

Och det vet reportrarna från Korean Broadcasting Service som därför står vid portarna varje dag nu, samma tid, för att få höra de här orden:

– Allt var precis som vanligt. Det var ingen skillnad, säger Jun Hong Dung, när han stannar sin lastbil för att lämna ett paket bara några meter efter gränsen.

Allt som vanligt

En japansk tv-reporter undrar om han känner av spänningen, men Jun Hong Dung bara rycker på axlarna.

– Samma som vanligt, säger han igen.

Ord som inte säger så mycket.

Ord som säger allt.

Publisert: