Här hittar de stulna tavlan

avSvante Lidén

Aftonbladet var på plats när Moderna Museets Lars Byström återfann ”Le Jardin” – efter 25 år

1 av 4 | Foto: PETER VAN DEN BERG
RÖRD AV FYNDET Moderna Museets chefskonservator Lars Byström, till höger, var märkbart rörd efter att ha återfunnit Matissetavlan ”Le Jardin”. I 25 år har den varit spårlöst försvunnen efter en stöld. ”Den är ovärderlig”, säger Byström.

LONDON. Lars Byström, chefs­konservator på Moderna ­museet, sträcker lite på sig.

Ler en smula och säger:

– Det är rätt tavla!

Alla i det lilla rummet andas ut samtidigt.

Aftonbladets reporter Svante Lidén och fotograf Peter van den Berg i London.

För ett kvarts sekel sedan stals den ovärderliga Matissetavlan ”Le Jardin” från Moderna museet i Stockholm.

Strax före jul återfanns den i London.

Aftonbladet var med när den påbörjade resan hem till Stockholm igen.

Aftonbladets avslöjande att tavlan påträffats i London efter alla dessa år slog ner som en bomb i konstvärlden.

– Den senaste veckan har jag blivit nerringd av medier från hela världen, säger Kristin Ek, presschef på Moderna museet.

Alla har samma fråga: När kommer tavlan hem till Sverige igen och när får vi se den?

Men bara Aftonbladet fick ­vara med när tavlan hämtades. Och när Lars Byström verkligen kunde slå fast att det verkligen handlade om den riktiga tavlan.

■ ■ ■

Tavlan är förvisso inte stor, men den målades av en av den moderna konstens allra största: Henri Matisse.

Lars Byström är en av de sista som såg tavlan innan den försvann vid den fräcka kuppen den 11 maj 1987.

Då var den värderad till sex miljoner kronor.

Nu pratar man om 50.

– Men den är egentligen ­ovärderlig, säger Lars Byström.

– Tjuven visste vad han var ute efter. Han gick rakt in och tog bara ”Le Jardin”.

Vi åker in till Art Loss Register på Hatton Garden i centrala London där tavlan finns.

Kontoret är litet. Några små slitna rum och massor med ­pärmar, dokument över stulna och försvunna dyrbarheter som hans unga medarbetare plöjer igenom för att konstverken ska komma tillbaka till sina rätt­mätiga ägare igen.

■ ■ ■

Chefen, Chris Marinello, får efter vissa svårigheter upp det gedigna kassaskåpet.

Han lyfter ur tavlan, väl inslagen i skyddsplast, och lägger den på skrivbordet.

Lars Byström frilägger ­mästerverket. Några flagor från ramen ligger i ett eget litet kuvert.

Ingen säger något, stämningen är minst sagt förtätad.

Han lyser med speciallampa. Granskar alla detaljer.

Så ursäktar han sig, lämnar rummet och ringer hem. Han är fortfarande inte säker på att det är rätt målning.

Vi tittar på varandra.

– Vad fan nu då?

Så kommer han tillbaka, synbarligen lättad.

I Interpols efterlysnings­papper står det att tavlan är ­målad på duk. Och det är den inte.

– Så står det på över hälften alla efterlysningar från den ­tiden, säger Chris Marinello.

Byström kollar lite till, jämför med gamla foton och det är nu han börjar le lite grann.

Nu vet han: Tavlan är hans gamla vän från Skeppsholmen.

■ ■ ■

Marinello stryker ett streck över ”Le Jardin” på den stora lista han har på väggen och plitar dit ”reclaimed”; återtagen.

För honom var det bara en vanlig dag på jobbet:

– Fast ovanligt lyckad.

Art Loss Register finansieras av donationer, hittelöner och provisioner från försäljning. De stora auktionshusen vänder sig hit när de är tveksamma till ­något objekt.

När en relativt ny konst­handlare kom med ”Le Jardin” tog det inte många minuter för ­Marinellos experter att ­konstatera ­att tavlan stals från ­Moderna museet 1987.

– Konsthandlaren hade fått tag i tavlan i Polen och jag ­gjorde klart för honom att den var stulen, att han skulle förstöra sin karriär om han befattade sig med stulet gods och att han egentligen bara hade ett val; nämligen att lämna tavlan hos oss så att vi kunde återbörda den till Sverige.

– Det var tuffa förhandlingar, men jag behövde inte bryta några armar. Han fick inte ett öre.

– Personligen är jag bara glad över att bli av med den.

■ ■ ■

Konst av den här kalibern är nästan omöjlig att sälja.

– Du kan inte ha den på väggen. Ofta funkar konstverken som statussymboler bland kriminella som en slags en valuta där du kan byta till dig vapen och annat mot dyr konst, säger Chris Marinello.

När Byström är nöjd läggs tavlan försiktigt ner i en speciallåda som skruvas ihop av två, rejält tatuerade och synner­ligen respektingivande, medelålders herrar. De jobbar åt den hemliga speditionsfirma som diskret ska se till att tavlan kommer hem igen.

De försvinner med lådan och sedan får vi inte vara med längre.

I morgon klockan tio, efter att tavlan har fått ”vila” ett dygn, skruvas lådan upp igen. På Moderna museet i Stockholm.

Aftonbladet direktsänder på webben.

Fler svenska konstkupper

1993. Rififikuppen mot Moderna museet är den största svenska konst-stölden hittills. Tjuvarna tog sig in genom taket och stal verk av Picasso och George Braque för en halv miljard kronor. De flesta verken har kommit tillbaka, men fort-farande saknas Braques ”Den vita duken”.

2000. Tjuvarna bröt sig in i Thielska galleriet och flydde i en BMW som hittades vid Saltsjön på Djurgården. Förmod-ligen fortsatte de i båt. Med sig hade de sex tavlor sammanlagt värda runt 20 miljoner kronor. Fyra Anders Zorn, en Bruno -Liljefors och en av Olof Sager Nelson. Tavlorna är fortfarande försvunna.

2004. En anställd på Kungliga biblio-teket stal ett femtiotal sällsynta och -värdefulla böcker och sålde dem vidare. Det sammanlagda värdet på böckerna uppskattas till minst nio miljoner kronor. Strax efter att mannen släpptes från häktet sprängde han sin egen lägenhet och dog. 2011 dök en av de stulna -böckerna upp på marknaden, men KB drev inte ärendet vidare och hade inte möjlighet att köpa tillbaka boken.

1 av 3

5 stulna verk alla vill hitta

”Stormen på Galileiska sjön” Rembrandt

Stals från Isabella Stewart Gardner-museet, Boston, USA, 1990.

”Vallmo”

Vincent van Gogh

Stals från Mohamed ­Mahmoud Khalil-museet, Kairo, Egypten, 2010.

”Havsutsikt från Scheveningen”

Vincent van Gogh

Stals från Van Gogh-museet, Amsterdam, Nederländerna, 2002.

”Utsikt över Auvers-sur-­Oise”

Paul Cézanne

Stals från museet Ash­molean, Oxford, England, 1999.

”Konserten”

Johannes Vermeer

Stals från Isabella Stewart Gardner-museet, Boston, USA, 1990.