Svåra utmaningar vid klimatmöte i Polen

1 av 2 | Foto: Charlie Riedel
Röken stiger från ett kolkraftverk nära St. Marys i Kansas, USA: Förbränningen av kol står för 42 procent av de globala koldioxidutsläppen från fossila bränslen.
NYHETER

Nu inleds det viktigaste internationella klimatmötet sedan Parisavtalet slöts för tre år sedan. Avtalet ska få kött på benen i en regelbok för att kunna fungera. Men gamla motsättningar har kommit upp till ytan på nytt, och det lär bli ytterst svårt att nå ett bra resultat.

En regelbok är nödvändig för att avtalet ska kunna genomföras och är tänkt att bli klar under mötet som äger rum Katowice i Polen. I den ska det exempelvis preciseras hur länderna ska redovisa sina utsläpp. Annars går inte siffrorna att jämföra.

Men den gamla striden mellan i-länderna och de så kallade u-länderna har blossat upp på nytt. Flera av u-länderna anser att de inte kan rapportera lika detaljerat som EU och USA.

Stora stötestenen

Till saken hör att utsläppsjättar som Kina, Indien och Brasilien räknas in i u-ländernas skara. De vill inte ställa upp på kraven som gäller för i-länderna.

– Ansvarsfördelningen är den stora stötestenen. Vi har varit igenom detta många gånger förr, men konflikten kommer ständigt tillbaka, säger Mathias Fridahl, miljöforskare vid Linköpings universitet och analytiker vid tankesmedjan Fores.

Troligen kommer man ändå att kunna enas om någon form av text, men den kommer att vara halvfärdig och man kommer därför att tvingas fylla i hålen vid senare tillfällen.

Ont om tid

Samtidigt står det klart att det börjar bli oerhört ont om tid för att mänskligheten ska kunna förhindra dramatiska temperaturhöjningar på jorden.

I samband med Parismötet lämnade länderna som omfattas av FN:s klimatkonvention in frivilliga löften och åtaganden om utsläppsminskningar. Dessa räcker dock inte till. De skulle innebära att genomsnittstemperaturen på jorden stiger med 3,2 grader till år 2100 – en höjning som kan få allvarliga följder för livet på jorden.

Det krävs med andra ord att man enas relativt snabbt om att skärpa alla åtaganden – åtminstone de åtaganden som de största utsläppsländerna, framför allt Kina och USA, har lagt fram. Hur detta ska gå till är än så länge oklart.

ARTIKELN HANDLAR OM