Nystart för Bengtsfors

NYHETER

Arbetslösheten sjunker – någonting har hänt

1 av 7 | Foto: framtidstro Bengtsfors är en liten kommun som fått symbolisera glesbygdens jämmer i Sverige. För ett år sedan kunde man fortfarande känna efterdyningarna av nedläggningen av Lear som en fantomsmärta i bygden. Nu är det annorlunda.

Aftonbladet följer Bengtsfors utveckling under fyra år. Förra året var arbetslösheten hög och det var mycket prat om gamla tider. Nu är det annorlunda. Ett utvecklingscenter invigs och inte mycket sägs om hur det var tidigare. Dessutom sjunker arbetslösheten. Någonting har hänt.

BENGTSFORS. I fredags samlades närmare 200 lokala och tillresta kommunpolitiker, höga tjänstemän och en och annan nyfiken ortsbo för att inviga ett nytt hus nere vid Bengtsbrohöljen.

Det var mycket uppståndelse för ett fint men ganska enkelt tvåvåningshus i grå puts, men detta var något mer än en byggnad.

Det var Bengtsfors framtid.

Kommunalrådet Per Jonsson, centerpartist, steg upp på en hög träbänk tillverkad av elever på Stenebyskolan och höll ett ordinärt politiskt högtidstal:

– Framtidstro ... nya tankar och idéer ... det är viktigt att vi är aktiva och tar vara på våra styrkor ...

Men något har verkligen hänt i Bengtsfors. Detta är en liten kommun som fått symbolisera glesbygdens jämmer i Sverige. Här har storindustri efter storindustri lagt ner och flyttat utomlands, finans-, industri- och näringsministrar har med jämna mellanrum ryckt ut och lovat stöd, åtgärder och ersättningsindustrier.

Knappt några av löftena har infriats sedan finansminister Gunnar Sträng tvingade Volvo att förlägga tillverkning av bilsäten hit. Det var 1964 och det som finns kvar av stolfabriken är minnen och en tom industrilokal på 22 000 kvadratmeter. Fabriken lades ner 1999. Det var billigare att tillverka stolarna i Thailand och Portugal.

När jag var här för ett år sedan kunde man fortfarande känna efterdyningarna av nedläggningen, den satt kvar som fantomsmärta i bygden. Visserligen sa dåvarande kommunalrådet Sven-Åke Gustavsson att folk skulle glömma både Volvo och det gamla industrisamhället. Det kommer inte tillbaka. Det gäller att blicka framåt och hitta på något nytt.

Det är lättare sagt än gjort.

Jonsson var glad och höll tal

Men nu stod centerpartisten Per Jonsson i den vackra höstkvällen och var glad och höll tal, och när han slutade fick han rungande applåder.

Huset är Bengtsfors nya ”utvecklingscenter”. Det ligger vackert vid vattnet, passande nog där den moderna industrin i Bengtsfors började. Ett par hundra meter längre bort finns en stor grushög, resterna av Elektrokemiska fabriken som lades ner 1924. Saneringen av den kvicksilverförgiftade marken påbörjades förra året och blir klar 2009.

Någon har sagt att det tar ett par hundra år för en stormakt att bygga upp ett imperium. När imperiet gått under tar det ett par tusen år att mentalt acceptera förlusten.

Hur lång tid tar det att vända sinnena i en gammal bruksort som Bengtsfors?

Gustavsson var en stark lokalpolitiker av klassiskt snitt. Han kunde ringa redaktören Thomas Wallin på Dalslänningen klockan åtta på morgonen och kommentera någon artikel:

– Thomas, det här är inte bra ...Gustavsson kämpade som ett lejon för sin kommun och han genomförde en hårdhänt ekonomisk sanering som bland annat innebar nedläggning av skolor. Kanske var det därför invånarna röstade bort honom, kanske ville de se nya ansikten och höra nya tankar, kanske var valresultatet bara en spegling av den allmänna trenden i Sverige.

Centerpartisten Jonsson fick hålla invigningstalet till utvecklingscentret, som var socialdemokratens idé. Gustavsson har återgått till sitt gamla arbete som chef för arbetsmarknadsenheten. Några timmar före invigningen träffade jag honom på hans kontor i det som tidigare var en dörrfabrik (där Gustavsson arbetade som ung man och miste ett par fingrar), sedan plastfabrik och nu kommunal förvaltning.

Hoppas kunna anställa

– Det är inte alltid politiken som avgör utan det är konjunkturen.

Det sa han när vi talade om vad som skett i Bengtsfors senaste året. Här finns ett schvung och en framåtanda som man bara kunde hoppas på för tolv månader sedan.

En litterär konstruktion, låter det som. Jag ska följa Bengtsfors utveckling under fyra år. Förra året: jämmer, hög arbetslöshet, mycket prat om gamla tider. I år: invigningen av ett utvecklingscenter, inte ett ord om gamla pappersbruk och stolfabriker, sjunkande arbetslöshet.

Men så är det.

Förra året besökte jag företaget Coman, som tillverkar småbussar med motorer från Renault. Det är inhyst i ett hörn av den gamla tomma, ekande bilsätesfabriken. Tio man arbetade på Coman då, tio man arbetar där i dag. Men vd:n Klas Norrbohm hoppas kunna anställa två tre personer nästa år.

– Företaget går som vi tänkt oss.

Detta enkla faktum att Coman fortfarande finns och hyser hopp om framtiden, kunde vara en liten seger i Bengtsfors. Men i ett annat hörn av gamla stolfabriken finns ytterligare ett företag, Composite, som gör badkar, kajaker och skydd för vattenkanoner och brandsläckare.

Förra året arbetade 11 man på Composite. Nu är de 14.

– Vi gjorde glasfiberhuvar till vattenkanoner åt norska FFS, Fire Fighting Systems, säger en av delägarna, Bosse Nordwall. Nu får vi montera hela kanonen. Med lite flyt hoppas vi kunna anställa ett par till det närmaste halvåret.

Den senast anställde är Lennart Larsson, 43-årig tvåbarnsfar och vandrande illustration till Bengtsfors ekonomiska historia:

15 år på stolfabriken Lear innan de la ner och flyttade verksamheten.

Sedan pappersbruket Duni i Skåpafors, innan tillverkningen överfördes till Polen.

Därefter ett knappt år på Nilfisk i Åmål, innan tillverkningen försvann till Ungern.

Larsson gick arbetslös i ett år. Han sökte jobb som vaktmästare, montör, lastbilschaufför ... Första augusti fick han praktikplats på Composite. Arbetsförmedlingen betalar 40 procent av lönen fram till årsskiftet, sedan får han fast anställning.

”Många veckopendlar”

Lennart Larsson är en av dem som försvinner ur arbetsförmedlingens statistik. För ett år sedan var 455 personer inskrivna. I dag är de 330.

125 personer har alltså gått från bidrag och a-kassa till att försörja sig själva. (Antalet hushåll som fick socialbidrag har minskat från 137 första halvåret 2006 till 107 i år.)

Vad är det som har hänt?

– Vi vet inte vart de arbetslösa har tagit vägen, säger chefen för arbetsförmedlingen, Carina Udd-Stefansson. Många veckopendlar till Norge. Andra har fått jobb i Bengtsfors. En del pendlar till andra kommuner.

Pelle Larsson, det lokala utvecklingsbolagets energiske chef, säger:

– Jag kan utan vidare räkna upp 50–60 arbetstillfällen som tillkommit senaste året.

Per Jonsson, kommunalrådet, har lusläst statistiken och på politikers vis kommit fram till att arbetslösheten åtminstone vid ett tillfälle, vid en tidpunkt, var halverad.

Sverige har fått en ny regering. I Bengtsfors har en borgerlig majoritet tagit över. Jag frågar alla jag möter om några politiska beslut haft betydelse men ingen kan peka på något som skulle skapat fler jobb.

Men det finns några beslut som haft omedelbar betydelse för Bengtsfors, och det är de hårdare villkoren för arbetslösa.

Arbetsförmedlingen i Dalsland har fått en dramatiskt mindre budget: den har minskat från 52 miljoner till 27.

– Vi kan inte längre ha så många i åtgärdsprogram, säger Carina Udd-Stefansson.

Tidigare kunde arbetslösa de första hundra dagarna begränsa sitt sökande till närområdet. Den möjligheten finns inte längre. Saknar du jobb ska du leta efter ett nytt i hela Sverige.

Hårdare krav

Det är hårdare krav på att den arbetslöse ska söka på erfarenhet.

– Du kan inte sluta som lastbilschaufför och komma hit och säga att du vill bli fotograf, säger Carina Udd-Stefansson. Du måste vara beredd att söka inom de områden du har erfarenhet av. Det är egentligen inte nytt men vi informerar om det tuffare nu.

Efter 300 dagar sänks ersättningen till 65 procent.

Villkoren för arbetslösa har blivit hårdare och arbetsförmedlingen har fått sin budget massakrerad.

Kan det sänka arbetslösheten?

Carina Udd-Stefansson är – ganska oväntat – positiv:

– Vi har ett tydligare uppdrag nu och kan inte ens göra av med de pengar vi har. Vi behöver inte förklara en massa olika stöd för arbetsgivarna. Det blir enklare för alla parter. Finns det en arbetsmarknad ska du inte vara fast i åtgärder. Det är positivt att vi fått igång rörligheten och att folk byter yrken. Folk har blivit mer flexibla och kräver inte cykelavstånd till jobbet.

Det där låter som rena glädjebeskedet för den moderate arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin. För att testa Udd-Stefanssons tankar talar jag med en arbetsförmedlare, Per Eriksson. På fritiden är han socialdemokratisk tungviktare i Bengtsfors, vice ordförande i kommunstyrelsen.

Till min förvåning säger han att det är bra att öka skillnaden mellan den som arbetar och den som går arbetslös, ”för att öka rörligheten och aktiviteten hos de arbetslösa”.

– Regimskiftet öppnade ögonen på folk. De insåg att de måste hitta ett jobb. I så måtto hade Reinfeldt rätt.

Det låter som social ingenjörskonst. Skruva åt i ena ändan och det kommer ut nyanställningar i den andra.

Så enkelt är det förstås inte. I våras var Per Eriksson ganska upprörd. Kinakrogen Freden ligger tvärs över gatan från arbetsförmedlingen. Ägaren där, David He, jobbade dygnet runt och behövde nyanställa. Någon kock specialiserad på kinesisk mat finns inte i Bengtsfors, så Eriksson dammsög riket. Det fanns 47 arbetslösa Kinakockar, varav 13 i Västra Götaland.

– Jag kontaktade sex av dem och anvisade jobbet på Freden. Det blev ett jäkla liv. En skaffade sjukintyg. Andra fick underrättelser om sänkt a-kassa eftersom de inte sökte anvisat jobb. Men ingen kock kom.

Till slut fick Eriksson hjälpa David He genom arbetsförmedlingen Utland. Den hittade en kock – i Shanghai.

Den kinesiske kocken Ma Zhi Hai har därför fått arbetstillstånd i ett år, och nu står han i köket på Freden och lagar mat. (”Det är väldigt rent och fint i Bengtsfors”, säger han. ”Men lite tråkigt kanske.”)

En man som Lennart Larsson sökte alla jobb han kunde.

– Efter regeringsskiftet fick jag lägre a-kassa. De krävde att jag skulle söka jobb över hela Sverige. Men det var inte lätt för mig som har två barn. Min fru är timvikarie i äldrevården och får rycka ut kvällar och helger. Någon behöver vara hemma. De hotade inte med att stänga av mig från a-kassan men jag visste att de kunde. Jag blev stressad. Jag var tvungen att hitta ett jobb.

”Folk har förstått”

Efter långa samtal med förra kommunalrådet Gustavsson (s) och nuvarande kommunalrådet Jonsson (c) kan jag inte hitta några större politiska meningsskiljaktigheter på det lokala planet. Så brukar det vara i kommunpolitik. Men Jonsson är yngre, ett nytt ansikte, och frustar entusiasm. Kan det spela roll?

– Folk har förstått att de måste vara aktiva, säger han.

Om Gustavsson är en kunnig gammal räv är Jonsson entusiastisk och avväpnande prestigelös. Han säger att han är chockad av mängden sammanträden ett kommunalråd måste genomlida.

I våras drog han igång idémöten i alla kommundelar. Alla medborgare ska med. Kom med förslag! Idéer! Ett stort språng framåt! Han har besökt alla större arbetsplatser, kommunen vädjade till företagens medborgaranda och bad att de skulle ta emot praktikanter, han har lockat hit ett norskt företag som vill köpa fastigheter och snygga till centrum.

Jonsson noterar varje förändring, och nästan alla har varit till det bättre säger han (”glasmästaren har anställt två nya”).

Och det är här utvecklingscentret kommer in.

– Huset visar att vi vill något, säger Pelle Larsson på utvecklingsbolaget. Om vi gör positiva saker är det lättare att fatta positiva beslut. Det undermedvetna fattar dina beslut, det är inte förnuftet. Det har jag lärt mig på kurs.

Någon säger: Det är ju högkonjunktur i Sverige.

Men högkonjunkturen hade pågått länge även förra året när det såg så mörkt ut.

Något har hänt. Det kanske verkligen är en ny start för Bengtsfors.