”Vi har inte så lång tid på oss – framtiden är redan här”

Maja Lunde gör succé med romaner om klimathotet – men ser sig inte som en domedagsprofet

Foto: Magnus Wennman
Maja Lunde kände sig nära karaktärerna i ”Blå”. ”När jag skriver om David som törstar efter vatten kan jag leva mig in i hur han känner det och blir själv törstig.”
NYHETER

Att läsa ”Blå” av Maja Lunde samtidigt som solen bränner, dag efter dag, ger en föraning om en nära framtid.

Boken handlar nämligen om det viktigaste som finns – vatten. Och vad som händer när det tar slut.

Maja Lundes bok ”Binas historia” har sålts i över en miljon exemplar och givits ut i 30 länder. I den beskrevs vad som skulle hända med livet på jorden om dessa allvarligt hotade små djur försvann. 

– Det var ett mysterium att så många bokhandlare ville köpa den. Jag hade inte gjort några intervjuer eller resor för att lansera den. Min förläggare ringde mig från bokmässan i London och sa att den blivit mässans stora snackis. 

Succé i Tyskland

”Binas historia” hamnade högst upp på bästsäljarlistan i Tyskland.

– Kanske för att Tyskland är ett grönt tänkande land med ett stort jordbruk. De vet vad pollineringen av bin betyder.

I sin uppföljare ”Blå” fortsätter hon att skildra det sköra samspelet mellan natur och människa. Romanen spänner över flera tidsplan. Året är 2041. Haven har stigit och strött sitt dödande salt över åkerarealen i södra Europa. Sötvattnet har torkat bort. Otaliga bränder tvingar befolkningen att fly norrut till ”Vattenländerna”. Men där har gränserna stängts. Vi får följa David och hans lilla dotter Lou som söker skydd i ett flyktingläger, som sakta krackelerar. 

Parallellt finns en annan berättelse som utspelas i nutid. I den möter vi Signe, en 67-årig norsk kvinna som seglar ensam över havet mot Sydfrankrike, där hon ska söka upp sitt livs stora kärlek och konfrontera honom för de svek hon tycker han begått. Med sig i båten har hon ovanlig last.

Väl optimistisk

– Det var viktigt för mig att skapa ett framtidsscenario som var realistiskt och därför konsulterade jag en expert på effekterna av klimatförändringarna. Men jag var nog för optimistisk när jag förlade handlingen till 2041. Vi har inte så lång tid på oss. Framtiden är redan här. 

När vi träffas har meteorologerna slagit fast att maj 2018 är den varmaste man uppmätt någonsin i Sverige. 

– Det har varit skogsbränder över hela världen. Samtidigt blir färskvattenresurserna mindre. Och utan vatten kan människan inte leva. Därför uppstår många konflikter om de vattenreserver som fortfarande finns och antalet klimatflyktingar ökar. Men vad ska vi göra med dem som hamnar i ett land där vattnet tagit slut? Hur ska vi ta hand om dem?

Besökte flyktingläger

Under arbetet med ”Blå” besökte Maja Lunde några flyktingläger i Grekland.

– Ett var väl fungerande, där fanns mat och vatten. Människorna tog hand om varandra i den svåra situation de befann sig, upprätthöll traditioner som gav dem glädje, och vänskaper hade uppstått mellan olika invånare. Det är lätt att glömma det som är bra.

Ett annat läger smugglades hon in i.

– Det var inte godkänt. Människorna bodde i en hangar och var desperata. Man kunde känna den sura lukten av svettiga, smutsiga kroppar. Det sorgligaste är att barn på flykt missar skolundervisningen. Utbildning och kunskap är viktiga verktyg mot extremism.

Ingen faktabok

Men Maja Lunde understryker att det inte är en faktabok hon skrivit. Det är en roman.

– ”Blå” handlar om kärlek, relationen mellan barn och föräldrar, ras, kön och klass. Det är karaktärerna som driver berättelsen. När jag skriver om David som törstar efter vatten kan jag leva mig in i hur han känner det och blir själv törstig. Jag drack massor av vatten när jag skrev om honom. När han grät så grät jag också. Och när jag låter 67-åriga Signe överraskas av en storm i sin lilla båt på Atlanten kan jag känna kylan i det kalla vattnet som forsar över henne.

Plastaktion i Norge

Maja Lunde säger att hon inte vill vara en domedagsprofet.

– Människan har en otrolig förmåga till omställning. En av våra bästa egenskaper är att vi kan samarbeta. Jag tror politikerna undervärderar vår lust att göra något. I Norge hade vi en stor aktion där alla plockade plast från våra stränder. Vi skulle kunna bli ett föregångsland. Dessvärre är regeringen mest upptagen med att få upp mer olja.

ARTIKELN HANDLAR OM

Romaner