Han hoppade av – efter att offret överlevde

NYHETER

Mannen han försökte döda överlevde.

Mohammed såg det som ett tecken från gud – och bestämde sig för att sluta vara kriminell.

Men han var tvungen att lämna Malmö och lever nu på hemlig ort.

– Jag orkar inte mer. Man är alltid nära döden, säger han.

Mohammed saknar Malmö varje dag. Livet, människorna, affärerna, känslan av att man är hemma när man vaknar på morgonen. Han saknar allt.

Idag lever han på hemlig ort. Han bor i en etta med kök och badrum, sparsamt möblerad med säng, soffa och tv-bänk.

– Jag kom till en punkt då jag sa: ”jag orkar inte mer”. Jag har förlorat många vänner. Jag orkar inte förlora fler. Jag vill inte heller bli den där vännen som dör. Man är alltid nära döden.

Mohammed är ett påhittat namn. Vi skriver inte heller hans ålder, vilken stadsdel i Malmö han kommer ifrån eller exakt vilka brott han har begått.

”Jag kan ibland känna smaken av hans blod”

Vändningen för hans del kom i ett av polisens förhörsrum när polismannen mittemot honom sa: ”Du är misstänkt för mordförsök”.

Inombords jublade Mohammed. Och tackade gud. Han trodde att mannen som han hade attackerat hade dött.

– Jag höll på att döda en person. Men jag är ingen mördare. När du håller på att döda en person, då blir du annorlunda. Man tänker inte som en normal person.

Här betonar han nästan varje stavelse, som om han vill försäkra sig om att budskapet går fram.

Händelsen hemsöker honom än idag.

– Jag fick hans blod i munnen. Jag kan ibland känna smaken av hans blod när jag äter. Då tappar jag aptiten direkt. 

Han fick höra om konsultationsteamet i Malmö som hjälper avhoppare när han satt i fängelset. Det är ett projekt som kommunen driver tillsammans med polisen och andra myndigheter.

1 av 2 | Foto: STEFAN JERREVÅNG
Mannen, vi kallar honom Mohammed, har lämnat livet som kriminell bakom sig.

Måste lämna Malmö för att börja om på nytt

Efter att ha avtjänat sitt straff gick Mohammed raka vägen dit.

Utredningen som polisen gjorde kom fram till att det finns ”ett generellt hot” mot honom.

Och att han måste bort från Malmö om han ska kunna få ordning på sitt liv, vilket han gick med på.

– Jag kommer att göra brott om jag är i Malmö. Garanterat. Det är sådan mentalitet.

På frågan varför just han blev kriminell är han tyst länge. Rummet vi sitter i badar i solsken. Fågelkvitter hörs från gatan utanför. Sen säger han ”pengar”. Han har ingen annan förklaring.

Började sälja knark som 13-åring

Han växte upp i en fattig familj. De åkte aldrig på semester. Kläderna köpte föräldrarna på Myrorna. Han ville ha det som alla andra hade och han såg till att fixa det på egen hand.

– Vi började plocka bilar, cyklar, mopeder och göra inbrott när vi var 11. När jag var 13 år började jag sälja hasch och marijuana. Jag var 15 år när jag började sälja kokain.

Han minns inte hur gammal han var första gången han rökte sin första joint. Elva-tolv, kanske. En äldre kompis som redan hade börjat sälja hasch frågade om han ville prova. Det var så det såg ut i området han bodde i.

– Det var en skön känsla. Man mådde bra, maten smakade bättre.

Det gick bra i skolan fram till sjunde klass. Sedan gick det ”åt helvete”, det är hans ord. Han sålde knark, rånade och knivhotade jämnåriga. 

Knivhögg en person för 100 kronor

Våldet fanns där ständigt. Våldet gav kickar, en känsla av makt.

”Är du en liten fitta?”, minns Mohammed att en langarkompis frågade när en kund inte ville betala fullt pris för knarket.

Han sprang efter kunden, högg honom med kniv och rånade honom på allt han hade; 150 kronor, en gammal telefon och dåliga hörlurar.

– Även om han bara tar 100 kronor från dig måste du skicka honom till koma, det var så det funkande.

Han har alltid tänkt på att det han gjorde inte är bra.

Men det händer någonting med en när man ständigt måste tänka ”sjuka tankar”, som han beskriver det.

– Du måste hela tiden ha en baktanke med allt. Du tänker ”han kan skjuta mig, han kan gola ut mig, jag måste ordna vapen, jag kan inte ha det i det förrådet, det måste ligga i ett som är närmare”. Jag avundas mina jämnåriga, som inte behövt tänka så.

Någon som inte har levt i den världen kan inte förstå det, säger Mohammed.

– Du slutar chocka dig själv. Om någon berättar ”han dog”, då flabbar du åt det. ”Låt honom hamna i helvete – jag skiter i honom”, och då har killen kanske varit en nära vän till dig.

1 av 2 | Foto: Johan Nilsson/TT / TT NYHETSBYRÅN
Genrebild.

Skaffade sin första pistol som 15-åring

Han reser sig upp från sängen och går till fönstret för att röka, men han slutar inte prata. Orden bara forsar fram.

Lakoniskt konstaterar han att brotten han begick blev grövre och grövre med tiden, hoten mot honom själv blev allvarligare. Han tvingades gömma sig, gå runt beväpnad. Han skaffade sin första pistol när han var 15. Han betalade tio tusen kronor för den. De äldre kompisarna sa ”du kan inte gå ut utan gun” så han lydde deras råd. Han sköt och blev själv beskjuten.

– Jag hade ett pris på mitt huvud, jag hade gjort fucked up-saker. Jag bar väst, ett gevär i min lägenhet, jag gick runt beväpnad med en lång kniv och var helt paranoid. I fängelset sa de att jag lider av PTSD, posttraumatiskt stressyndrom.

Lättare att fixa ett hekto kokain än ett bankkort

En femtedel av av sitt unga liv har han suttit inlåst. LVU-hem och fängelser hjälpte honom inte, påstår han.

– Du blir bra på dåliga saker. Du träffar en kille som lär dig plocka en bil, en annan berättar för dig om var du kan köpa bästa kokainet.

På soffbordet framför honom ligger ett vitt papper med veckans åtaganden uppskrivna. Nu måste han anpassa sig till ett vanligt liv. Han måste vänja sig vid att gå upp på morgonen för att gå på praktik och hålla regelbunden kontakt med olika myndighets- och stödpersoner.

Det finns mycket han behöver lära sig.

– Jag gick till banken för att fixa ett bankkort och kände mig dum. Jag kan fixa en pistol eller ett hekto kokain åt dig direkt, men jag vet inte hur jag ansöker om ett bankkort. Jag är en cash-kille, säger han.

Han vill leva ett ”vanligt liv”, säger han.

Vad är ett vanligt liv för dig?

– Ett vanligt liv är när du inte behöver vara orolig bara för att en bil eller moppe kör bakom dig. Eller när någon kollar på dig och det första du tänker är "jag vill knulla honom". Eller när du går in i en affär och tänker "hur mycket har de här".’

”Mitt förflutna kommer att jaga mig”

Han är medveten om att det blir svårt. Att hans förflutna kommer att jaga honom, som han säger.

– En brud jag träffade googlade mig. ”Ska du göra samma saker med mig?” frågade hon. Då tänkte jag ”vad fan är det för fel på mig?” Varför kan jag inte vara normal?

Under intervjun ringer hans telefon.

– Det är bra mamma, journalisterna är här.

Han har regelbunden kontakt med familjen i dag, säger han.

Han brukade ljuga för sin mor om att han hittat grejerna han kom hem eller att han jobbat ihop tusenlapparna som hans pappa en gång hittade under madrassen.

Efter ett tag vägrade familjen lyssna på hans lögner och han slutade försöka förklara.

Femtio tusen kronor kunde han dra in på knarkförsäljning och rån under en helg. De pengarna brände han lika snabbt på spelautomater, drinkar och kokain.

– I vanliga fall är jag ingen knarkare men under en tid dog flera av mina vänner, jag visste inte vad jag skulle göra.

Det livet tillhör det förflutna.

Ibland, när han mår som sämst, funderar han på att göra någonting dumt, bara för att få ”liv i det hela”, som han uttrycker det. Men han lägger band på sig själv i sista sekund. Han upprepar som ett mantra ”att det inte finns någon återvändo” även om han känner sig ensam.

– Jag vill aldrig tillbaka till det liv jag levt. Jag är glad över att ha fått en ny chans. Insatsstyrkan ska aldrig behöva sparka in min dörr igen.

Bli inte kriminell – så slipper du dö för tidigt

Ett syfte, eller snarare en kanske naiv förhoppning, med den här artikeln är att några av de unga killarna i Malmö som börjat begå brott ska läsa den.

Killar som är där Mohammed var för några år sen. Som börjat sälja droger, som håller utkik efter polisen, springer ärenden åt de äldre. Allt i hopp om att de själva en dag ska få köra de dyra bilarna och bära märkeskläderna.

– Vad jag vill säga till de unga killarna? Tänk på att bilarna de äldre grabbarna kör inte är deras, att kläderna är fejk rakt igenom. Du är 14-15 år och du tror att du är någonting för att du har örfilat någon eller rånat någon. Gör nåt vettigt av ditt liv. Då slipper du se dina vänner dö. Du slipper själv dö, säger Mohammed.

Fotnot: Mohammed är ett påhittat namn.

Polisens bild av skjutningarna i Malmö 01:01
ARTIKELN HANDLAR OM

Malmö