Gessle: Jag måste ha en egen loge

NYHETER

Gyllene Tider dag för dag

1 av 4 | Foto: Anders Andersson

Var 18:e svensk såg en Gyllene Tider-konsert i sommar.

499 632 människor.

Gyllene Tider for landet runt längs en utsåld eriksgata. En resa som började i Halmstad och slutade i historieböckerna.

Aftonbladets Ronnie Sandahl (ord) och Anders Andersson (bild) följde bandet under hela turnén.

Här är hela berättelsen om fem killar från Halmstad som under fem galna sommarveckor blev odödliga.

Men allt är inte gyllene som glimmar.

14 juli Halmstad

Publik: 24 300

Pophistoria ska snart skrivas.

Timmar kvar till premiären alla har pratat om i flera veckor. Timmar kvar till turnén som har fått övriga Musiksverige att gå på knäna. Timmar kvar till sommarens största fest.

Och vi sitter ett gäng på O’Learys och gissar låtlistan.

– Frågan är om de kör någon av hans sololåtar, säger reporter Lindberg bakom ett berg av kycklingvingar.

– Men vill verkligen de andra i bandet spela Gessles sololåtar? undrar Bjurman och skär loss en bit av sin club sandwich.

Nio låtar in i konserten kör Gessle sin solodänga ”Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)”. Då kliver Göran Fritzson, Micke ”Syd” och Anders Herrlin av scenen. Endast ”MP” – som är med på Pers ”Mazarin”-skiva – stannar kvar och spelar.

Efter premiären skålar Gyllene Tider symboliskt i champagne och Gessle drar vitsar. Sällan har ett svenskt bands presskonferens varit så välbevakad av media som denna.

– Nu är du ute och fiskar efter något, Sandahl, säger Micke ”Syd” när jag en stund senare ställer frågor om varför han lämnade scenen när Gessle körde sin sololåt.

Småtimmarna spenderar vi med att hålla koll ute på Hotell Tylösand. Där ska, enligt uppgift, den inofficiella efterfesten hållas.

Efterfesten består av Göran Fritzson med en mellanöl i näven.

15 juli Halmstad

Publik: 24 800

– Hallå hela pressen!

Trummisen Micke ”Syd” välkomnar pressuppbådet. Men vi är långt färre jämfört med dagen innan. Gyllene Tider står med ryggen mot en tegelvägg och dricker champagne.

Bakom dem hänger två lappar som skvallrar om vilka i bandet som delar loge.

Ena logen delas av Mats ”MP” Persson, Göran Fritzson, Micke ”Syd” Andersson och Anders Herrlin.

Andra logen är Gessles.

– Jag har rökallergi och eftersom ”MP” röker måste jag ha en egen loge, säger Gessle när jag frågar varför de har skilda loger.

Alla tittar på varandra. Mats Persson verkar först ställd. Sedan börjar han skratta.

– Jag röker inte.

Det blir tyst igen.

Trummisen Micke ”Syd” Andersson finner sig snabbast.

– Per gillar att ha lugn och ro kring sig inför spelningarna. Vi andra har inga problem med att dela loge, säger han.

Slutsnackat.

17 juli Lysekil

Publik: 22 000

– Såg du att Noices nya skiva recenserades? Peo Thyrén har ju släppt något på egen hand.

Per Gessle småpratar med Anders Herrlin utanför turnébussen.

– Jo, den fick väl en överkorsad fluga eller nåt, säger Herrlin.

En gång var Gyllene Tider och Noice på var sin sida av en klassisk popduell. Två decennier senare är matchen avgjord. På knockout.

Det är fortfarande förmiddag när vi samlas utanför turnébussen inför avfärden till spelningen i Lysekil. Nu ska turnén rulla i gång på allvar. Eller flyta i gång. En del av sträckan ska Gyllene Tider åka båt.

Först fanns diskussioner om att vi skulle få följa med en sträcka i turnébussen. Det ändrades. Sedan ville vi plåta dem i turnébussen. Det fick vi inte. Jag frågar om jag kan få gå in och titta åtminstone.

Svaret är åter nej.

– De vill hålla turnébussen privat, förklarar Sandra Nordin, som är bandets pressansvarige.

Hon och bandets manager Marie Dimberg har järnkoll på varje steg jag och fotograf Andersson tar i närheten av bandet.

Den minutiösa övervakningen fortsätter under hela turnén.

18 juli Helsingborg

4 Publik: 11 000

Konserten på Sofiero slott står i skarp kontrast till spelningarna i Halmstad och Lysekil.

Medan hysterin, allsången och tidvis även fyllan har nått oanade höjder på tidigare ställen är publiken i Helsingborg förvisso glada och nöjda men inte särskilt extatiska.

De äter picknick i stället.

20 juli Norrköping

Publik: 24 000

Det är timmar kvar till vad många ska komma att kalla turnéns bästa spelning.

Pressen ska plåta bandet och vi väntar på att Per Gessle ska dyka upp.

Jag står bredvid gitarristen ”MP” i gångarna under Idrottsparken i Norrköping och vi börjar småprata som människor som väntar på någon gör.

Det får vi inte.

– Inga frågor! Det har vi inte kommit överens om, säger Helena Eriksson.

Hon är fästmö till Micke ”Syd” och hoppar ibland in som vår övervakare.

– Kan inte ”MP” avgöra själv om han vill prata med mig? undrar jag.

– Du måste säga till på förhand om du vill prata med någon i bandet. Detta är inget jag har fått någon information om, säger hon.

Vi får stå tysta.

21 juli Sunne

Publik: 11 800

5 500 Aftonbladet-läsare chattar med Gyllene Tider.

Stämningen är uppsluppen. Micke ”Syd” skrattar och skojar. ”MP” fånar sig med sin mobiltelefon.

Det haglar frågor om Gessles plektrum, Herrlins basutrustning och vad som är det mest pinsamma som hänt dem på scen.

Men också om hur bandet fördelar pengarna som intjänas.

”Delas gaget lika mellan medlemmarna – eller får Gessle mer?”

Göran Fritzson, som hittills har skrivit ned svaren, säger ingenting.

De övriga bandmedlemmarna inväntar Gessles kommentar.

Pengar är en känslig fråga. Det har det varit länge. Redan vid ”Återtåget” 1996 var Micke ”Syd” förbannad över att de inte delade gaget lika inom bandet. Den här gången har ingen i bandet velat kommentera uppgifterna om att Gessle får omkring 60 procent av intäkterna. Men nu kommer inte frågan från en journalist – utan från ett fan.

Gessle skojar bort det.

– Massor av mer till Herrlin och de andra får läsk, skriver han.

23 juli Stockholm

Publik: 32 000

Dag 1 på Stadion och fansen är vilda.

Helikoptrar cirkulerar över arenan medan Pugh Rogefeldt värmer upp publiken och Gyllene Tider förbereder sig bakom scenen.

På vip-läktaren står kronprinsessan Victoria och hennes pojkvän Daniel Westling. De är kanske inte vilda. Men de ser ut att ha trevligt. Fotograf Andersson halar upp teleobjektivet och plåtar. Westling tittar argt mot oss.

Först pekar han mot fotograf Andersson, sedan mot scenen. För att poängtera att det är konserten han borde plåta i stället.

Men den får man bara plåta under de tre första låtarna.

24 juli Stockholm

Publik: 32 700

Dag 2 på Stadion och fansen är lika vilda. Men förvånande nog får bandet aldrig problem med säkerheten. Med tanke på att nästan 500 000 människor ser hela turnén tycker man att det borde finnas viss risk för att folk ska klämmas framme vid scenen.

Trängsel finns. Först lyfts småtjejerna bort. Det är oftast under de första låtarna. Sedan de som får panik när de tvingas trängas i flera timmar.

Men varken på Stadion eller någon annanstans spårar det ur.

Det är aldrig ens nära.

– Det är omkring 30 lyft (över kravallstaketet, reds anm.) vid varje spelning. Men det är egentligen otroligt lite. Jag har varit med om flera konserter där vi har lyft över 300 personer, säger Joakim Lundberg, säkerhetsansvarig på turnén.

25 juli Falun

Publik: 22 000

Mats ”MP” Persson kisar upp mot backen.

Det är ingen vanlig backe. Det är en backhoppningsbacke.

– Tänk om man skulle göra en ”Jackass”-grej. Sätta Micke (”Syd”, reds anm.) i en kundvagn och skjutsa ned honom, säger han och skrattar.

Det är verkligen svinhögt.

28 juli Skövde

Publik: 19 000

Förbanden Latin Kings och Pugh Rogefeldt har svårt att slå sig in i spalterna.

Gyllene Tider fungerar som en intressesvamp som suger upp spaltmeter efter spaltmeter.

– Ni får gärna träffa Pugh för en intervju om ni vill, säger Rogefeldts turnéledare innan Gyllene Tider äntrar scenen i Skövde.

Man anar en vädjande ton i frågan.

30 juli Växjö

Publik: 30 000

Basisten Anders Herrlin uppträder med feber. Bandet säger att det ska krävas mycket om man inte ska gå ut inför 30 000 personer. Gessle svarar pliktskyldigt att det kan bli ödesdigert om han smittas av sjukan.

Micke ”Syd” är orolig.

– Gör inget stort på det här nu. Folk blir bara oroliga.

31 juli Malmö

Publik: 17 400

Träffar Anders Herrlin bakom scenen. Han säger att febern är borta. Malmö har feber istället.

4 augusti Örebro

Publik: 22 459

Börjar bli sliten. När nöjeschef Pousette får reda på att jag börjat drömma om Gyllene Tider på nätterna får jag ledigt från Örebro. Min vikarie Linda Hjertén rapporterar om att Micke ”Syd” blir utbuad:

– Det är skönt att leda allsvenskan, har ”Syd” sagt och syftar på Halmstad BK.

6 augusti Jönköping

Publik: 31 000

– Ni får snack nu efter spelningen. Men inga bilder, säger Sandra Nordin, pressansvarig för turnén, när vi väntar på att få komma in bakom scenen.

Jag undrar varför.

– De vill inte bli fotade eftersom de är så svettiga efter spelningen, förklarar Sandra.

– Det är väl inget nytt att popstjärnor är svettiga efter en spelning, försöker fotograf Andersson.

– Nu är det helt enkelt som det är, säger Sandra.

7 augusti Göteborg

58 977 människor har nyss skrikit hans namn.

Det har gått en halvtimme, kanske ännu mer, och Micke ”Syd” Andersson sitter på Ullevis läktare med rödgråtna ögon.

Han är märkbart tagen.

Trummisen är, enligt de andra, bandets ”känslige kille”. Jag frågar om han har gråtit men han säger att det har han inte.

– Men det var nära ett tag, säger han och tittar med tom blick ut mot ett Ullevi där städarna är i full gång med att städa arenan med några märkvärdiga dammsugare i Ghostbusters-tappning.

Under spelningen har alla – från pr-folk och säkerhetsvakter till scenarbetare och även journalister – ryckts med.

Och ”Sommartider”. Denna låt, så sönderspelad att den borde förbjudas på allmän plats, låter verkligen mäktig, så förbannat mäktig, när ljudet av 58 977 hjärtan förenas i något som får dess motsvarighet på Skansen att framstå som en blöt kinapuff.

Det är en historisk afton på Ullevi.

Och det känns.

10 augusti Västervik

Publik: 15 000

Första GT-spelningen efter urladdningen på Ullevi. Det märks att bandet kopplar in autopiloten.

11 augusti Eskilstuna

Publik: 21 700 personer

Gyllene Tider visar prov på puls igen. Gott så.

13 augusti Sundsvall

Publik: 24 000

Sveriges hetaste band befinner sig 6 000 meter över marken.

I sätena bredvid mig och fotograf Andersson sitter Per Gessle, Anders Herrlin och ”MP”. Av en ren slump. Som nog roar oss mer än dem. Gessle läser Dagens Industri och kvällstidningarna. Herrlin läser boken ”Snabbmatslandet”. ”MP” vill ha en cola, men nej, varken kaffe eller thé.

14 augusti Skellefteå

Publik: 11 000

Längst fram står småflickorna.

Bakom dem står festprissarna, de som vill ha en upplevelse i bagaget.

Lite längre bak, 5–10 meter från kravallstaketet, står Michael Persson, 42.

Han ser alla 21 spelningar.

– Men hade man varit 16 år så hade man förmodligen blivit helt fanatisk. Nu har man ändå distans till sin egen beundran för bandet, säger han.

Vid avslutningen i Halmstad några dagar senare säger Per Gessle:

– Michael, killen du skrev om, ville tacka oss. Så han gav oss tre flaskor champagne. Modell dyrare, 4000-kronorsklassen.

Gessle, välkänd finsmakare, är imponerad.

17 augusti Oxelösund

Publik: 13 000

Dan före dan.

Regnet faller för tredje spelkvällen i rad. Gyllene Tider går av scenen 23.00. Sveriges kanske största band genom tiderna har 24 timmar kvar.

Det är början till slutet.

18 augusti Halmstad

Publik: 27 174

När alla vännerna gått hem står Per Gessle ensam kvar på gräsmattan och blickar ut över ett tomt Örjans vall där använda öronproppar trängs med söndertrampade ölmuggar.

Festen är slut för länge sen.

– Visst är det sjukt, Ronnie. Allt med den här turnén är så sanslöst. Allt blev så stort. Publiken, kärleken, er bevakning. Allt. Hur många spelningar har du sett?

– 20, säger jag.

– Det är ju helt galet.

En stund tidigare har jag frågat de andra i bandet om det verkligen är slut på riktigt nu. Ingen av dem jag talar med säger att man kan vara säker.

– Vid ”Återtåget” 1996 sa vi ju att vi aldrig skulle kunna toppa det. Men det gick ju. Och nu säger alla samma sak, säger gitarristen Mats ”MP” Persson.

Men Per Gessle verkar säker. Gyllene Tider hör till historien.

– Nu går livet utan Gyllene Tider vidare för oss alla fem.

I skenet av tre strålkastare tänker jag att det är lite vackert sagt.

– Jaha, tack för i sommar, då, säger Gessle och tar i hand.

Det är över nu.

19 augusti Halmstad

När fotograf Andersson styr sin Alfa Romeo ut mot 25:an ser vi ett välbekant ansikte gå längs trottoaren.

Mats ”MP” Persson, gitarrist i det band vi följt under de senaste fem veckorna, lunkar långsamt med en hund i koppel.

Han bär en urtvättad t-tröja och ser lite bakfull ut.

– Tuta, för fan, tuta, det är ju ”MP” som går där! skriker jag upphetsat till fotograf Andersson som tutar.

”MP” tittar hastigt upp mot vår bil som rullar sakta fram på gatan.

Han känner inte igen oss.

Ronnie Sandahl