Heléns mamma har väntat i 15 år

Publicerad:
Uppdaterad:

I rätten fick hennes mardröm ett ansikte

LUND

En liten späd och oansenlig man, med grått hår och tunna glasögon.

Är det så djävulen ser ut?

Heléns mamma och syster kramar om varandra utanför rättssalen.
Foto: andré de loisted
Heléns mamma och syster kramar om varandra utanför rättssalen.

I 15 år har Helén Nilssons mamma väntat på att få se honom. Mannen som mördade hennes dotter.

Nu sitter Ulf Olsson här, bara några meter ifrån henne, i rättssalen i Lunds tingsrätt.

Hennes ansikte är stelfruset av sorg och återhållna känslor.

Hans är helt uttryckslöst.

Han har kallats mannen utan ansikte. Mannen som finns där, men som ingen lägger märke till, som ingen bryr sig om, som ingen tar på allvar, som ingen minns.

Förmodligen skulle ingen lägga märke till honom den här dagen heller-om det inte vore just honom vi är där för att se.

Den blå häktesjackan och byxorna hänger som säckar på hans magra, kantiga kropp. Han sitter helt orörlig, bredvid sin advokat, Sven Jernryd.

Ulf Olsson, som fyller 53 år om tre veckor, är åtalad för att ha fört bort, våldtagit, misshandlat och till sist mördat 10-åriga Helén Nilsson påskveckan 1989. Han är också åtalad för att mindre än ett halvår senare, i augusti samma år, ha misshandlat och mördat Jannica Ekblad, 26.

En man ingen känner

I 15 år har mördaren gäckat alla.

Nu har hans ansikte blivit synligt. Han har fått en kropp och ett namn-och fram tonar en människa som ingen någonsin begripit sig på.

Som ingen någonsin har känt eller kommit riktigt nära.

En människa som av så gott som alla; vänner, arbetskamrater, före detta kvinnor och grannar, beskrivs som en "udda enstöring" med "labilt humör".

En människa som sägs ha gjort de mest bestialiska saker med såväl djur som människor.

Nu sitter han här, framför oss, utan att röra en min. Inte på hela da gen visar han någonting, inte minsta ryckning i ansiktet förråder hans inre.

Bara ögonlocken blinkar oupphörligt.

Mindre än två meter ifrån honom sitter Helén Nilssons lilla grånade mamma tillsammans med Heléns storasyster och storebror.

Syskonen har hunnit bli 30 respektive 39 år.

Helén, som i dag skulle ha varit 26 år, var deras lillasyster, ett brunögt charmtroll i vitt pannband med en rosa och en grön boll, en liten flicka med egen vilja och ett helt liv framför sig.

Ett liv som togs ifrån henne någon gång under påskveckan 1989, enligt rättsläkarna troligen på långfredagen eller påskafton-en dag eller två innan hon hittades på påskdagen med krossat huvud, naken, i tre svarta plastsäckar i ett stenröse.

Offer av en slump

Att det blev just hon var en slump.

- Ulf Olsson tog henne och förde bort henne mot hennes vilja. Vi vet inte vart, men mycket talar för att han förde henne till sin stuga strax utanför Höör, säger chefsåklagare Pär Andersson.

- Där slet han omgående av henne kläderna. Han binder samman hennes händer, därefter våldtar han henne, inte utan våld.

Hans röst är byråkratisk och knastertorr, men det gör det lättare att uthärda vad han egentligen säger.

Svulten och slagen

Helén Nilsson hölls fången i flera dygn, utan varken mat eller vatten, hon misshandlades, kanske våldtog mördaren henne flera gånger under de här dagarna, det vet man inte.

Hon stryps med ett blått nylonrep - innan mördaren går lös med ett järnrör på henne.

- Hennes lilla huvud krossas av ett 20-tal slag, säger Pär Andersson.

Heléns mamma och syster håller varandra hårt i handen. När de någon gång vågar snegla på Ulf Olsson, tittar han inte tillbaka. Han stirrar bara ned i bordet.

För Heléns familj har det varit ett svårt beslut att komma till rätten den här dagen och möta den man som med all sannolikhet är Heléns mördare.

-De bestämde sig så sent som i morse att de skulle komma, säger familjens målsägarbiträde, advokat Mattias Myrgren.

-De tycker att det är väldigt jobbigt, men de ville vara med för att få en bild av honom och kanske få ett avslut i sin sorg. Den enda som saknas är Heléns pappa - han orkar inte.

När bilderna på den döda Helén visas får vi lämna salen - det känns skönt. Hennes mamma och syskon går också ut den stunden.

Bakom Heléns familj i salen sitter Jannicas styvfar och styvbror, lite i skymundan.

Jannica hittades den 4 augusti 1989 död på en rastplats utanför Hässleholm.

Låg död på vägen

Vi får se bilder på hennes nakna och svårt sargade kropp, där den ligger, som det känns, vackert utlagd - och tvättad - mitt på vägbanan. Liksom Helén var hon misshandlad, strypt, och hennes huvud var krossat, av 18 slag.

Pär Andersson citerar rättsläkaren, när han säger "att det skulle vara enklare att berätta vilka skador hon inte har".

Ulf Olsson är bunden till båda brotten. I Helén hittades spermier med hans dna och på den bruna packtejpen som sopsäckarna var hoptejpade med hittades ett könshår från honom.

Jannicas blod har hittats under golvlisterna i hallen i hans stuga utanför Höör.

Han erkänner inget

Ulf Olsson har hela tiden nekat till brotten - trots de tunga bevis och indicier som finns mot honom.

Han nekar å andra sidan till allt som sägs om honom.

Han nekar till att ha misshandlat sina kvinnor, han nekar till att ha slaktat en katt i badrummet och att ha kastat en kattunge ut från balkongen för att sedan försöka trycka ned den i brevlådan hos en kompis - innan han till slut stryper den, framför ögonen på den chockade kamraten.

Han nekar till att ha skjutit ihjäl och knäckt nacken på flera av sina hundar.

- Varför sitter jag här? Jag vet ju ingenting, säger han till sin advokat i pausen.

Ingen kallar honom någonsin en djävul.

Chefsåklagare Pär Andersson skulle aldrig ta ordet i sin mun.

Kerstin Nilsson

Publicerad: