Ida Boströms brev till familjen – lästes upp på begravningen

avÅsa Passanisi, Eneida Berisha

NYHETER

Tusentals svenskar följde Ida Boströms resa mot döden i sociala medier. I lördags begravdes hon och lämnade efter sig maken Tomas och två barn. Nu delar familjen med sig av breven hon lämnat efter sig.

Efter åtta års cancer tog Ida Boström, småbarnsmamman som fängslat tusentals svenskar på sociala medier med sin historia, sitt sista andetag i december.

Under lördagen tog familjen sitt sista farväl av Ida, som blev 39 år gammal, genom att bland annat läsa upp de brev hon förberett för sin begravning.

Nu väljer maken Tomas att dela med sig av Idas sista ord till familjen.

”I alla mina drömmar är Ni med”

”Jag vill börja med att säga att lämna er, alldeles för tidigt Enrique och Carmen, det är det absolut tuffaste jag någonsin kämpat med. Min sorg att lämna er utan att kunna ge er min kärlek, min hjälp, mitt stöd, mina råd, mitt lyssnande, min nyfikenhet i ER mina barn, i ert liv och i er utveckling som människor. Jag får inte vara ”mami” för er på det sätt jag alltid drömt om.

I alla mina drömmar är Ni med, vi fyra, tillsammans. Nu får ni göra allt utan min ”kropp”… jag kommer finnas hos er ändå.

Jag har genom åren börjat tro att det finns vissa ”skrivna moment i människors liv”. Så mycket har hänt mig som jag upplever vara ”inte bara slumpen” – stora och livsförande saker.

Kärleken till er far är ett bra exempel på en sådan händelse. Därigenom tror jag också att ERT liv har en viktig och betydelsefull anledning. Därför är det också lätt att se slutet som en del av vårt ”skrivna livsmoment”.

Att mitt liv tar slut, det har en anledning. Jag har inte kunnat klura ut vad ännu… med den måste vara riktigt bra!”

1 av 3

”Jag finns i solens värmande strålar”

Ida målade även tavlor, varsin till barnen och en till Tomas, som fanns med i kyrkan.

Så här förklarar hon dem.

Den mer kvadratiska tavlan med en lång brygga till en ö målade jag när jag var gravid med dig Enrique och är således tillverkad inspirerad av Dig. Tidningsklippet låg på vårt badrumsgolv i England när din pappa renoverade badrummet och jag blev så tagen av bilden, helt fascinerad. Jag målade den som jag såg den inne i mitt huvud (inspirerad av dig) efter att inte ha målat på flera år och producerade jag tavlan som alltid ska vara med dig.

Den avlånga tavlan med båten är din Carmen. Jag gjorde den i Spanien när jag hade dig i min mage. DU gjorde den med mig och som du ser påminner den mycket om Enrique tavla.

Jag finns i solens värmande strålar

I havets mystiska djup

I sanden runt era nakna fötter

och i bergens mäktiga stup

Varje gång ert bröst spränger av lycka,

Vet då att jag delar den glädjen,

Varje gång det känns tungt och jobbigt,

Vet då att jag finns i era hjärtan redo att ge mitt allt för att hjälpa er igenom.

Jag finns i er och i allt, jag är och kommer alltid att vara er alldeles egna skyddsängel. Alltid. Glöm inte det.

”Alltid en storm som hotar oss”

Tavlan till maken Tomas föreställde en storm - eftersom de haft det "stormigt".

”Den stora tavlan med personen som går mot stormen är DIN Tomas. Vi har den rent dess symbolik gemensamt: alltid en storm som hotar oss, symboliskt för de ständiga motgångar som vi fått kämpa med ändå sedan vi träffades, men som vi inte låtit vara ett hot eller hinder för vår väg. Vi fortsätter framåt, rakt mot stormen, bara därför det är våran väg.

Det är inte alltid den minst komplicerat vägen som är rätt. Den väg vi valt är och har också varit den mest utvecklande. Utmaningar har gett oss mer än pengar. En rikedom mycket mer värdefullt, där vi vuxit som människor. Du är min inspiration, min kärlek och mitt liv Tomas.

Utan dig skulle livet inte gett mig de utmaningar jag behövt för att idag kunna säga att jag känner mig hel. Älskad. Därför är målningen din. Vår tavla. ”

1 av 2 | Foto: STEFAN MATTSON.
Tusentals svenskar följde småbarnsmammans resa.

”Lyssna på er inre röst”

Det sista brevet var tillägnat Idas två barn som hon ville ge några sista vägledande ord.

Det är svårt att välja rätt, det gäller i alla frågor och vid alla vägskäl. Här mina älskade barn, gäller det att lyssna på er inre röst.

Jag tror verkligen att vi alla har en ”rätt väg” framför oss… Min var lång, krokig och för det mesta uppför. Men tack vare det är jag nu stark, modig, vänlig, ödmjuk och erfaren. Något som gör mig till en ”rik” människa och som är oerhört tacksam för allt jag idag har. Mest av allt ER och er far. Ni är mitt hjärta och allt jag arbetat för när jag trålat mig fram på mig krokiga väg.

Kom ihåg! Så länge ni lever finns jag, min själ, med all sin kraft, hos er i era hjärtan.

Jag kommer att göra allt för att ni ska känna min energi, min kärlek till er. Jag älskar er så otroligt mycket. Ni är mitt allt.

ARTIKELN HANDLAR OM

Cancer

Stockholm

Umeå

Vännäs

Familj