Läs Camilla Läckbergs brev till Saltkråkan AB

Av: Mira Micic

Publicerad:
Uppdaterad:

Fyra kända svenskar skriver till företaget efter artikeln om bilden i treåringes dödsannons

Martin Melin tror inte på att bojkott är rätt sätt att bemöta Saltkråkan AB:s beslut att stoppa herr Nilsson-bilden i treåringens dödsannons.

– Men man måste reagera på något sätt. Jag vill uppmana folk att skriva brev till Saltkråkan och berätta vad Astrid Lindgren stod för, säger han.

Läs här hans, Camilla Läckberg, Marcus Birro och Tobbe ”Trollkarl” Bloms brev till företaget.

Camilla Läckbergs brev till Saltkråkan AB:

”Hej Saltkråkan AB
Jag förstår att ni har en oerhört svår uppgift. Ni ska hantera ett arv som inte bara tillhör er utan också hela svenska folket. Ni ska ta hand om ett varumärke som bottnar i en person som var så stark, så klok, så full av kärlek till barn och så älskad av generationer av svenskar just därför. Det kan onekligen inte vara lätt. Och ni gör säkert ert bästa.
Men ibland kan det bli lite tokigt. Och när man tolkar andemeningen i det arv man ska förvalta  som att en av Astrid Lindgrens figurer inte ska få finnas med i dödsannonsen för en liten 3-åring, ja då har det faktiskt blivit lite, ja till och med mycket, tokigt. Inte för att jag kände Astrid. Jag träffade henne aldrig personligen. Men jag har såsom miljoner andra svenska lärt känna henne både genom hennes karaktärer och genom hennes egna ord och uttalanden. Därför tror jag inte att jag är ensam om att vara fullt och fast övertygad om att den första som skulle gett sitt medgivande till att Herr Nilsson fick skänka en aningens, aningens gnutta tröst till två sörjande föräldrar - skulle varit Astrid. Hon skydde aldrig att hantera döden. Hon har lärt både mig och mina barn att förknippa döden med Jonathans hjältemod när han tog Skorpan på ryggen och då fick fara till Nangijala. När jag tänker på döden tänker jag på de blommande körsbärsträden i Körsbärsdalen. Jag ser Jonathan och Skorpan som fiskar och rider med vinden i håret. Jag ser något ljust, något fint, något trösterikt. Och det är tack vara Astrid.  
Snälla ni som har fått den fullkomligt överväldigande uppgiften att förvalta Astrid Lindgrens minne. Låt det inte bli så här tokigt. Tänk en vända till på vad Astrid har förmedlat till oss. Tänk "hur skulle Astrid ha gjort", så tror jag ni fattar rätt beslut i framtiden. Vi litar på att ni tolkar Astrids vilja såsom hon själv skulle velat ha det. 
Varma hälsningar
Camilla Läckberg”

Tobias ”Tobbe Trollkarl” Bloms brev till Saltkråkan AB:

”Jag blir så fruktansvärt arg och ledsen och undrar hur någon ens kan TÄNKA på "varumärke" när det handlar om en avliden treåring. "Skämmes tamejfan Saltkråkan!" tror jag att Astrid tänker i himlen när hon gör sig redo för att läsa extra många och långa sagor för pojken.
Tobbe"

Martin Melins brev till Saltkråkan AB:

”Hej!

Det verkat som om ni på Saltkråkan AB inte har sett några av Astrid Lindgrens verk. Det verkar som om ni aldrig lyssnade på henne när hon levde. Och det skrämmer mig. Men kanske är det också förklaringen till varför ni handlar så som de gör - ni vet inte vem Astrid Lindgren var och vad hon stod för. Hur kan en normal funtad människa neka en familj som har förlorat sin treåring att få använda en bild av en apa i en dödsannons? Vad är det som är så farligt?Om det är Astrid Lindgrens släktingar som varit med om beslutet borde ni skämmas ta mig fan. Det enda som gläder mig idag är att jag vet att Astrid Lindgren kommer ta hand om den där treåringen i himlen, och oj vad mycket hyss hon kommer lära honom.

Martin Melin”

Marcus Birros brev till Saltkråkan AB:

”Hej!
Det hela är synnerligen osmakligt. Handlar det dessutom om pengar och inte bara cynisk och sned riden principfasthet är detta egentligen så snuskigt som något kan bli. Att vägra godkänna en symbol till ett barns dödsruna är bland det mest hjärtlösa jag läst om. Detta dessutom av några som är satta att presentera några av de allra mest älskade litterära figurerna vi har. Men någonstans har girigheten och skitnödigheten fått helt nya och gastkramande ansikten.

Marcus Birro”

Publicerad: