Så ser Tjernobyl ut i dag – 30 år senare

NYHETER

Aftonbladets Fredrik Rundqvist och Lasse Allard på platsen för världens värsta kärnkraftskatastrof

1 av 15 | Foto: LASSE ALLARD
Totalt evakuerades 135 000 människor efter kärnkraftskatastrofen.

TJERNOBYL. När man står framför grindarna ser det ut som vilken stor byggarbetsplats som helst.

Ända tills vinden vänder och geigermätaren börjar tjuta.

30 år efter tidernas värsta kärnkraftskatastrof börjar det bli bråttom att kapsla in den havererade reaktorn.

Aftonbladets Lasse Allard och Fredrik Rundqvist.

Numera kan man stå utan skyddskläder bara 300 meter från reaktor 4, som i dag mest av allt liknar en byggarbetsplats.

Vitklädda byggare rör sig på byggnadsställningar utmed den grå sarkofagen, alltså det skyddande hölje som byggdes direkt efter haveriet.

Vid minnesmonumentet framför grindarna trängs leende besökare som turas om att posera med den ökända siluetten i bakgrunden.

Det hela känns så vardagligt och odramatiskt att det är svårt att föreställa sig att detta är platsen för världens värsta kärnkraftskatastrof.

Ända tills vinden vänder och börjar blåsa mot oss, från kärnkraftsverket och geigermätaren börjar tjuta. Det är en varning om att strålningen är mer än tio gånger högre än den normala.

”Jag är sjukpensionär”

En grupp gråsprängda män blir stående framför monumentet. De bär uniform men är uppenbarligen inte längre i tjänst. På fötterna har de färgglada gymnastikskor.

– Vi är Tjernobylveteraner från östra Ukraina, säger Sergei Kravets, en gråblond karl med kortsnaggat hår.

– Jag jobbade 23 dygn här efter haveriet.

Vad gjorde du?

– Jag gjorde min militärtjänst när jag blev hitkommenderad. Mitt jobb var att rengöra insidan av reaktor 3.

Hur mår du i dag?

– Jag är sjukpensionär.

Särskilt mycket mer än så hinner vi inte fråga honom innan gruppen rör sig vidare.

De första insatserna handlade bara om att släcka bränderna i reaktorbyggnaden. Med hjälp av helikoptrar tömdes tusentals ton med sand och betong över den öppna reaktorkärnan.

Först därefter kunde själva saneringsarbetet påbörjas.

Till en början försökte man använda maskiner på de mest förorenade platserna. Men det visade sig att människor gjorde jobbet bättre. De som hade de farligaste saneringsuppdragen kallades därför bio-robotar.

Arbetet styrdes av strålningen. För de som rengjorde yttertaket på reaktor 3, där stora mängder extremt radioaktivt material hamnade efter explosionen, handlade det om 25-40 sekunders arbete innan de fått sin dos strålning.

Jättebygge på räls

Andra, som Sergei, kunde få arbeta i veckor innan de gjort sitt.

Totalt 600 000 människor deltog på ett eller annat sätt i saneringen efter haveriet.

Strålskadad skog fälldes och grävdes ner. Djur nödslaktades, kontaminerad jord schaktades bort och ersattes med nya jordlager.

Bakom betongen därinne finns fortfarande det mesta av det högradioaktiva bränslet.

Utan det skyddande lagret av stål och betong skulle det vara direkt livsfarligt att ens komma i närheten av kraftverket. Problemet är skalet håller på att vittra sönder i allt snabbare takt: 2013 kollapsade en stor del av taket.

Det börjar därför bli bråttom få den nya inkapslingen på plats. Den ser ut som en enorm stålhangar och byggs några hundra meter från reaktorn. Jättebygget står på räls och beräknas stå klart senare i år. Då ska det sakta skjutas in över sarkofagen. Därefter ska alltsammans förseglas och den trasiga reaktorn plockas ner, bit för bit.

Drygt 3 000 personer arbetar med projektet som hittills kostat motsvarande 15 miljarder kronor.

Bygget av skölden har försenats gång på gång. Ursprungligen skulle den ha varit på plats redan för tio år sedan.

Gigantiskt område evakuerat

Ett jätteområde evakuerades omedelbart efter haveriet. Den avfolkade zonen omfattar i dag 2 600 kvadratkilometer i Ukraina. Zonen gränsar mot Vitryssland, där ett nästan lika stort område är evakuerat och tömt på människor.

Men att befolkningen tvingats lämna sina hem innebär inte att området är folktomt. Tvärtom.

I många avseenden fortsatte arbetet på kärnkraftverket som vanligt. De tre andra reaktorerna var i drift många år efter katastrofen. Den sista togs ur drift så sent som i december 2000 efter påtryckningar från EU.

ARTIKELN HANDLAR OM