Nya bevis: Mord och våldtäkter i Burma

1 av 10 | Foto: Amnesty
19-årige Abdul Karim i Kutupalongs flyktingläger. Har berättade för Amnesty att burmesiska soldater omringade hans by. Sedan började de tända eld på husen. Abdul flydde och gömde sig i en damm. Då kände han en plötslig smärta i benet och axel. Benet fick han sedan amputera i Bangladesh efter att skottskadan inte behandlats under en vecka.
NYHETER

Över en halv miljon på flykt.

Hundratals rohingyas skjutna, misshandlade och våldtagna.

Nerbrända byar.

I en ny rapport bevisas Burmas alla övergrepp mot sin egna befolkning genom vittnesmål och fotografier.

Rapporten från Amnesty International bygger på intervjuer med offer och vittnen, rättsläkare samt satellitfoton över flera av de drabbade områdena i Burma (formellt Myanmar).

Bevisen är överväldigande för hur den burmesiska militären och säkerhetsstyrkor systematiskt har skjutit befolkningen, våldtagit och använt andra typer av sexuellt våld och organiserat nedbränningar av hela byar där folkgruppen rohingyas bodde.

Sedan den etniska rensningen startade på morgonen den 25 augusti beräknar Amnesty att omkring 520 000 människor drivits på flykt till Bangladesh.

Många hundratals har dödats och skadats när militär gått in i byarna.

Brändes inne

I byn Chut Pyin förlorade 40-åriga Shara Jahan sin man och 20-åriga son i massakern som militär tillsammans med en mobb ur befolkningen som inte är rohingyas utförde.

Själv brännskadades hon svårt när huset sattes i brand.

Under tre veckor, från utrensningens början fram till 12 september, vårdades 147 rohingya-flyktingar för skottskador av Läkare utan gränser.

Ett av de bangladeshiska sjukhus i området dit de flesta flyktingar sökt sig fick ta emot 187 rohingya-patienter varav 126 skottskador under en enda dag – den 30 september.

Rättsläkare som bedömt fotografier av skottskadorna som Amnesty dokumenterat anser att många har skjutits bakifrån och det stöds av vittnesmål om att militären öppnade eld när människor flydde.

Mohamed Zubair, 26, bodde tillsammans med sin 90-åriga mormor i ett hus. De hörde hur militären började skjuta.

–Jag pratade med henne. Jag bad att hon skulle följa med oss till bergen. Hon sa: ”Jag är gammal, mig gör de ingenting. Fly.” Jag ville bära henne men hon vägrade.

Uppe i bergen såg han hur militären satte eld på hela byn inklusive huset där hans mormor befann sig. När soldaterna försvunnit sent på eftermiddagen vågade han gå tillbaka till byn.

– Hon var död. Hennes kropp var svårt bränd, säger han till Amnesty.

Slog ihjäl barnen innan våldtäkterna

Hur många kvinnor och barn som utsatts för våldtäkt eller annat sexuellt våld sedan den 25 augusti går inte att säga, enligt rapporten:

”Sexuellt våld är nästan alltid underrapporterat: rädsla, stigmatisering eller en kultur som skuldbelägger kvinnor och flickor  betyder ofta att de som överlevt inte söker vård även om de behöver omedelbar medicinsk hjälp.”

Men i intervjuer med Amnesty vittnar kvinnor om hur småbarn först slagits ihjäl med träpåkar, hur kvinnorna misshandlats och sedan våldtagits i samma rum.

–Tre av mina barn dödades. Andra kvinnor i huset hade också barn med sig som slogs ihjäl. Alla kvinnor kläddes av nakna. De hade långa träpåkar. Först slog de oss i huvudet för att göra oss svaga. Sedan använde de påkarna mot vaginan. Sedan våldtog de oss. En soldat för varje kvinna, säger en 30-årig kvinna med initialerna S.K.

Efter massakern på barnen och våldtäkterna låstes kvinnorna in i huset som soldaterna satte eld på. I just det här fallet lyckades kvinnorna slå sig ut på baksidan av huset och fly.

Vapenembargo

Amnesty räknar upp näst intill varje möjligt brott mot de mänskliga rättigheterna som Burma gjort sig skyldig till och kräver att övriga världen agerar, bland annat genom:

•Ett omfattande vapenembargo mot Burma.

•Ekonomiska sanktioner

•Undersöka möjligheterna att ställa förbrytarna inför internationell domstol om inte Burma själv agerar för att upprätthålla lag och rättvisa

1 av 7 | Foto: A.M. Ahad/AP/TT
Den 15-årige rohingyapojken Mohammad Junayed får vård för en skottskada på ett sjukhus i Chittagong, Bangladesh.
ARTIKELN HANDLAR OM