Tilde De Paula Eby är kass på att prata om ångest

Så bra är hennes Sommar i P1

avJon Hansson

Bankrånen, de tunga drogerna, misären. Och så den där sjaviga sex…

Nej, nej, stopp, stopp. Här rånas och drogas icke. Det är ju Tilde de Paula Ebys sommarprat. Den snälla och gulliga supermorsan som jobbar jämt och alltid är glad.

Foto: Mattias Ahlm / Sveriges Radio
Tilde de Paula Eby pratar om ångest, men är rätt kass på det, konstaterar Jon Hansson.

Karaktäristiken knycker jag av Tilde de Paula Eby producent. Hon citerar honom i programmet. Lite förtrytsamt sådär. ”Nej, jag är inte alltid glad. Tvärtom, faktiskt.”

Så berättar hon om sin ångest. Som kan utlösas av skitsaker, som är som en hästspark i magen. Jag vill verkligen inte raljera men Tilde de Paula Eby är kass på att berätta om ångest. Hon avhandlar mörkret med samma effektivt positiva tonfall som det mesta här i livet. (Och hon lyckas heller inget vidare med att dementera det där med glad arbetsmyra/supermorsa.)

Men de Paula Eby har andra berättartalanger och drar rappt historien om hur hon och hennes mamma flydde från Chile efter Pinochets kupp med hjälp av svenske ambassadören Harald Edelstam, hur hon som skulle bli undersökande journalist hamnade som programledare tillsammans med David Hellenius (med slingor i håret!) för ”Fredagspuls” i TV4. Vidare i full fart till en Best of Nyhetsmorgon med lagom knäppa triss-skrapare och en rumpa i alltför mycket närbild. Så männen, barnen, familjen – lite väl mycket familj.

Det rullar på. Det är slut! Vart tog den en och en halva timmen vägen? God underhållning men inget ”det var som…” du återberättar för en kompis.

Men det kanske kunde ha varit?

En resväska med mammans fotografier och andra minnen försvinner i början av programmet och som det proffs hon är låter Tilde de Paula Eby den dyka upp igen i slutet.

Det har gnällts en hel del på ”Sommar i P1” för att det är så mallat. Men samma gäller gnället – i varje fall mitt. ”Jag hade velat höra mer om…” 

Hade tänkt klara mig utan det knepet i dag men det går liksom inte.

För visst fanns det väl mer i den där väskan och storyn om Harald Edelstam?

ARTIKELN HANDLAR OM