Coronapandemin: Brasilien förlorar kampen mot viruset
När coronapandemin bröt ut körde för första gången en ambulans in på de namnlösa gatorna.
Hälsoteamet arbetar dygnet runt för att hjälpa 100 000 invånare.
Vi följde med dem in i favelan Paraisópolis.
Nästan 29 000 människor har dött av covid-19 i Brasilien. Landet har näst flest smittade i världen, efter USA. WHO har konstaterat att Sydamerika med Brasilien i spetsen är coronavirusets nya centrum.
Värst drabbat är São Paulo. I mångmiljonstadens näst största favela Paraisópolis har hittills 38 personer dött av covid-19. Hur många som smittats vet ingen. Men invånarna vet att de är mer sårbara än de flesta.
Platsen bär namnet ”Paradisstaden”, men påminner mer om motsatsen.
Många lever i extrem fattigdom. Den förväntade livslängden är 63,5 år — tio år mindre än i det rika området Morumbi i närheten. Närmsta sjukhus ligger för långt bort för de som behöver det mest. Sopbergen växer sig höga i rännstenen, vattnet stängs av klockan 20 varje kväll och folk bor så tätt att det inte finns plats för fönster mellan husen.
Här härskar Brasiliens största maffia Primeiro Comando da Capital (Första stadskommandot) och i varje gathörn står beväpnade män. Vanlig sjukvårdspersonal vågar sig inte in hit.
Men Renata Alves Ferreira, 39, känner maffialedarna. Med henne som medlare får läkaren Ricardo Vieira, 42, sjuksköterskan Enderson César Ferreira Matos, 37, och sjuksköterskan Adriana Bianchi, 49, vistas på nåder i favelan. Renatas mobil har blivit den coronadrabbade slummens nya SOS Alarm. Den är nästan aldrig tyst.
Egentligen skulle ambulansteamet bara behandla coronapatienter, men nu tar de hand om alla som behöver hjälp — så många som de hinner med. Deras plan var att jobba 24 timmar, och sedan vara lediga lika länge. I stället har de arbetat konstant sedan i mars.
Hälsoteamet har tillfälligt bosatt sig i favelan, de har slutat att åka hem till sina familjer. Hemma väntar Ricardos 1,5-årige son. Adriana har ett barnbarn hon inte får träffa. Men kanske är det lika bra, så riskerar de inte att smitta dem.
Mörkertalen för döda och smittade är troligtvis höga. Maffian har köpt 20 000 coronatester till den privata ambulansen, men varje test tar nästan en halvtimme att genomföra. De har inte tid att testa brett.
En i hälsoteamet, läkaren Ricardo, är själv smittad. Ändå jobbar han. Det finns ingen annan som kan ta över, säger han.
Ambulanstjänsten försöker följa smittskyddsreglerna så gott de kan. De använder skyddskläder, handskar och munskydd. Egentligen ska de sprita ambulansen efter varje patient, men det hinner de sällan.
Nödtelefonen ringer, ännu en gång. Någon behöver hjälp, någonstans i slummen.
Hälsoteamet kommer hem till en man, som ligger på sin säng under en filt. Ricardo ber honom att gapa, och lyser ner i halsen för att se om den är inflammerad.
På Latinamerikas största kyrkogård, Vila Formosa i São Paulo, grävs tusentals nya gravar. De rika kremeras och läggs i urnor i familjegravlunden. Alla andra hamnar här – i likpåsar i billiga kistor betalda av staten, tätt ihop i en egen sektion för coronaoffer.
Om tre år ska de grävas upp igen. Då ska det göras plats för nya döda.
Översättning: Joachim Kerpner