Julias pappa dog av en vanlig öroninflammation

avSusanna Nygren

Ulf Nilsson hade så ont i örat att anhöriga ringde 112.

Men någon ambulans skickades aldrig – och 57-åringen dog av sin svåra öroninflammation.

– Det är för jävligt. Han måste känt sig så maktlös. Att de inte trodde på att han var så dålig, säger dottern Julia Lundevall Nilsson.

57-årige Arvikabon Ulf Nilssons största intressen i livet var fotboll och musik. Han var ett ivrigt Arsenal-fan och missade aldrig en match på tv. Dessutom älskade han att spela elgitarr och idolerna var bandet Kiss.

Sedan 90-talet led Ulf av MS, Multipel skleros, men klarade sig ganska bra själv och hade endast hemtjänst för hjälp med städning i hemmet.

Ulf stod sina döttrar nära och de hördes ofta på telefon.

– Han ville klara sig mycket själv. Han var inte den som klagade, säger dottern Julia Lundevall Nilsson.

1 av 4 | Foto: PRIVATBILD
Ulf Nilsson spelandes på sin gitarr.

”Han har aldrig ringt och klagat”

En natt i juni förra året hände något ovanligt.

Klockan halv fyra ringde Ulf till sin dotter Julia och sa att han mådde mycket dåligt. Han hade oerhört ont i ett öra och behövde hjälp.

– Han har aldrig ringt och klagat över något tidigare. Och aldrig ringt mig mitt i natten. Detta var första gången, säger Julia Lundevall Nilsson.

Hon och hennes farmor åkte hem till Ulf. Han hade inte sovit ordentligt på flera dagar på grund av kraftig värk i ett öra. Nu hade han så ont att han inte stod ut längre.

Ulfs mamma, Julias farmor, ringde efter ambulans. Men SOS Alarm-operatören ansåg inte att det var så allvarligt att Ulf behövde akut vård. Operatören uppmanade istället Ulf att uppsöka vårdcentralen nästa dag.

– Farmor nästan grät i telefonen när hon försökte förmå ambulansen att komma. Men de vägrade.

Skickades hem

Ulf tog sig till vårdcentralen morgonen därpå. Läkaren konstaterade öroninflammation och skickade hem honom med antibiotika. Men samma dag blev Ulf mycket sämre. Julias farmor kontaktade en distriktssjuksköterska – som insåg allvaret i situationen.

– Sjuksköterskan säger att ”Det här går inte. Han måste till sjukhus.” Varpå farmor ringer en ambulans. Denna gång skickar man en, säger Julia Lundevall Nilsson.

När Ulf kom in på akuten hade han hög feber och var mycket trött. Röntgen visade, enligt Julia Lundevall Nilsson, att inflammationen hade spridit sig till mastoidbenet bakom örat. Om den också tagit sig vidare till hjärnan kunde tillståndet vara livshotande.

– Då ringer de till sjukhuset i Karlstad för att fråga om råd. Men väljer ändå att avvakta med skicka honom dit för specialistvård eftersom man anser att det är så extremt ovanligt att det sprider sig till hjärnan, berättar Julia Lundevall Nilsson.

Vaknade aldrig mer

Dagen efter, den 2 juni, skickades Ulf äntligen till öron-, näs- och halskliniken på Centralsjukhuset Karlstad. Då hade hans tillstånd försämrats, och sedan gick det snabbt utför. Läkare beslutade att Ulf måste sövas och flygas till Universitetssjukhuset i Örebro.

– När han kommer till intensivvårdsavdelningen har han 41,7 grader i feber. De hade aldrig fått in någon tidigare med så hög feber sa läkaren till mig.

Julias pappa vaknade aldrig mer.

Öroninflammationen hade spridit sig till hjärnan och skapat ett högt tryck. Trots att läkarna opererade och gjorde allt de kunde för att få ned trycket så gick det inte.

Läkaren informerade familjen om att det fanns två alternativ: De kunde göra ett operativt ingrepp men då skulle Ulf med all säkerhet bli helt invalidiserad. Någon som bara blir liggande och inte kan äta, gå på toaletten eller kommunicera med sin omgivning. Det andra alternativet var att stänga av de livsuppehållande åtgärderna.

Under stor ångest valde familjen det sista alternativet. Att låta Ulf ”bli en grönsak” kunde de inte stå ut med.

– Jag vet att han inte hade förlåtit oss om vi hade valt det. Det var hans stora skräck i livet. Det har han sagt flera gånger.

Borde fått antibiotika tidigare

Nu har det gått drygt ett år sedan Julia förlorade sin pappa i en, till synes, enkel öroninflammation. Sorgen är fortfarande ofattbar. Och hon gråter under delar av intervjun.

– Jag kommer aldrig mer få träffa honom. Han kommer aldrig få träffa mina barn eller vara med när jag gifter mig. Det känns för jävligt.

Julia anser att sjukvården inte tog hennes pappas sjukdom på allvar. Därför gick öroninflammationen så långt att den inte gick att hejda.

– Hade man skickat en ambulans första natten vi ringde så hade han fått antibiotika tidigare. Då hade det kanske inte blivit så här. Dessutom tycker jag att vårdcentralen gjorde fel bedömning som skickade hem honom. De skulle ha skickat honom till sjukhuset direkt istället – för specialistvård, säger hon.

Enligt Julia var hennes pappa medvetandesänkt vid besöket på vårdcentralen. Han satt i en rullstol, hängde med huvudet och orkade inte svara på frågor. Men i den journal som hon har begärt ut från vårdcentralen ger läkaren en annan bild.

– De skriver att han var feberfri och klar i tanken. Det stämmer inte alls. De kan inte ha tagit tempen på honom.

Vårdcentralen: Har tystnadsplikt

När Aftonbladet söker vårdcentralen Verkstaden i Arvika för en förklaring hänvisar man till sekretess.

– Vi har tystnadsplikt och uttalar oss inte i enskilda fall. Så du får gå på anhörigas historia. Även om du hade varit syster till patienten hade jag ändå inte diskuterat detta, säger Pia Winsten, biträdande enhetschef.

Om vi inte talar om det enskilda fallet – är det väldigt ovanligt att det blir en så allvarlig situation av en öroninflammation?

– Det är jag inte rätt person att fråga. För den kompetensen har jag inte. Det är bättre du pratar med någon öron-, näs- och halsläkare säger Pia Winsten.

Har läkare hos er kompetens att bedöma det?

– Ja, de har ju allmän läkarkompetens. Sedan kan jag inte säga vad som har hänt i det här fallet.

SOS Alarm ”beklagar”

Familjen har anmält den uteblivna ambulansen till Patientnämnden i Värmlands landsting. Patientnämnden har skickat anmälan vidare till SOS Alarm.

På SOS Alarm beklagar man det som har inträffat. Men anser inte att något fel har begåtts. Anders Larsson, platschef för SOS Alarm i Karlstad, skriver så här i ett svar till familjen:

” ... de råd och hänvisningar som gavs var korrekta. I det första samtalet hänvisades han till vårdcentralen och i det andra larmades en ambulans. Med facit i hand vet vi att han var svårt sjuk. Symtomen var dock svårfångade.”

Pressansvarig för SOS Alarm, Thomas Johansson, säger till Aftonbladet att familjen kan ta ärendet vidare om man inte är nöjd med svaret.

– Det går bra att anmäla händelsen till IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Sedan kan IVO välja om de ska lägga ned ärendet eller om vi ska titta på det en gång till, säger Thomas Johansson.

ARTIKELN HANDLAR OM

Arvika

SOS Alarm

Karlstad

AB Voice