Nu ska de bygga upp sina liv igen

NYHETER

Jann, 60: Gud ska hjälpa mig att komma i ordning

Foto: flyr förstörelsen Hasir, 2, sitter och sover på pappas axlar på den slingriga vägen. Familjen är en av många som flyr den raserade staden Balakot i Kashmir. Andra väljer att stanna för att försöka bygga upp sina hem, företag och liv igen.

BALAKOT

Jann Alam, 60, står i ruinerna av det som var hans tehus.

Han drev den lilla serveringen i 40 år, den var aldrig särskilt lönsam, säger han, men den var hans egen.

Jann plockar upp ett par plankstumpar.

-De kan komma till nytta när jag ska bygga upp serveringen igen.

Foto: Jann Alam, 60, hade tur. Hela familjen överlevde jordbävningen – även om hans försörjning, det lilla tehuset, ligger i ruiner.

DU kan hjälpa offren

Balakot var en stad med 80 000 invånare. Nu är allt förstört - allt. Inte ett hus är helt, nästan alla är ruiner. En officer från pakistanska armén jag talar med beräknar att minst 40 procent av invånarna har dött.

Ändå är staden full av liv. Huvudgatan in i Balakot vimlar av människor och bilar.

Jann Alam rotar i ruinen som var hans servering. Han hittar några skor och lägger dem i en nylonsäck.

- De kanske kommer till nytta.

"Det var Guds straff"

Jann är lång och smal och har ett vackert grått skägg. Han säger att serveringen var stängd när marken rämnade strax före klockan nio i lördags morse.

- Det är ju ramadan. Vi äter och dricker inte förrän solen går ner.

Han stod utanför sitt hus när marken skälvde och allt rasade.

- Det gick på en sekund.

Han drar upp vänster byxben och visar skrapsår.

- Jag försökte komma bort från huset men slungades tillbaka.

Jann Alam hade tur. Hans hustru, tre söner och fem döttrar klarade sig. Men han miste sex andra släktingar i katastrofen.

- Jordbävningen var Guds straff för att vi lever syndigt, säger han.

Han säger det med övertygelse. Han säger också: Gud ska hjälpa mig att komma i ordning.

Men Jann vet att Gud inte hjälper den som inte hjälper sig själv. Därför samlar han brädlappar.

Bara de rika får låna

Teserveringen drog in 7000-8000 rupier i månaden. Det motsvarar tusen kronor. När alla omkostnader var betalda hade Jann så att han klarade sig, men inte mer.

Hur ska han nu kunna börja om?

- Jag har släktingar. Men de har inga pengar. Och bara rika får låna, för de kan betala tillbaka.

Som fattiga människor världen över har Jann Alam dock en pensionsförsäkring: sönerna.

I denna stund, efter en jordbävning, är det en fördel att hans söner är grovarbetare. De kommer att finna arbete, visserligen dåligt betalt, men ändå arbete. En dag kommer Jann att ha en ny teservering.

Bara skulderna är kvar

Det är värre för elektronikhandlaren längre upp på gatan. Abdul Qayyum öppnade sin lilla butik för två månader sedan.

Han är en välutbildad man och tillhör Balakots medelklass. Han är gymnasielärare i engelska.

Men lärarlönerna är snåla, 10000 rupier i månaden, och Abdul lånade 400000 i banken för att öppna butiken. Efter åtta veckor hade den gett en vinst på 14000 rupier, trots att Abdul amorterade 6400 i månaden till banken.

Så kom jordbävningen.

Nu har Abdul Qayyum en fru, en dotter, ett skadat hus, en raserad affär och 387200 rupier i skulder.

-Jag hade precis öppnat, säger han. Jag hade inga försäkringar.

Abdul Qayyum är ruinerad.

Jann Alam är också ruinerad, men tror att han kommer på fötter igen. Kan Abdul Qayyum hoppas på samma sak?

Han spikar två brädor som spärr över den förstörda ingången till affären; två brädor på ett hus som är snett och vint och som kommer att rivas om det inte faller självt.

Brädorna är den tysta förhoppningen om att livet någon gång ska bli normalt igen.

Tidigare:

Peter Kadhammar