Hur lindrar man frustrationen över regeringens agerande?

NYHETER

Psykologen  Eva Rusz svarar Aftonbladets läsare

säger: Hej! Varför sitter jag med gråten i halsen hela dagarna, sedan katastrofen? Jag är inte själv drabbad, men min far dog -98 utomlands och jag vet hur det känns att stå på flygplatsen och vänta på anhöriga och den döda. Det känns som jag vill gråta hela tiden och jag blir lätt irriterad

Acka säger: Hej!Jag läser allt om Thailand och flodvågen överhuvudtaget. Känner mig jättelessen och deprimerad över vad som hänt. Jag känner mig så rädd att nåt ska hända mig, mina barn eller min släkt. Man är inte säker nånstans. Hur ska man gå vidare???

   Eva Rusz säger: Det är inte alls konstigt. Ett trauma av denna omfattning där vi dygnet runt får information om dessa oerhörda sorg kan mycket väl aktivera minnesbanker vi har inom oss. Mitt råd är att du både släpper fram din sorg men också ser till att fokusera på andra saker mera, utanför all mediainput. det är inget farligt att känna sig sorgsen. Sorgeprocesser kan aktiveras trots att man inte själv är drabbade just nu.

   Eva Rusz säger: Hej Acka- ja det enda sättet att gå vidare är att försöka vara lite rationell. Alltså bearbeta det som skett och se hur ofta denna typ av katastrof egentligen inträffar. Livet är inte alltid säkert, men denna typ av händelse sker trots allt inte dagligen. Försök fokusera på att umgås med dina kära och nära och kanske inte skjuta upp alla saker man vill göra eller säga till varandra.

Mattias säger: Hej Eva hur påverkas barn under sin uppväxt när dom har upplevt en sådan här katastrof.

   Eva Rusz säger: av "skydd" att tex denna typ av händelse inte sker varje dag, jämt. Våga svara på de frågor barnen har inom sig. Om vi däremot undviker det så kan barnen fastna lite lättare i denna typ av minnen.

säger: I en skola där inga barn drabbats, bör man då ta en hel dag till diskussioner om katastrofen. Finns många barn som inte orkar höra mer. När är det nog och får man vara glad för att man inte drabbats???? Jag är glad.

   Eva Rusz säger: Ja detta är en bra tankeställning dör det behövs också att man sätter en gräns för när man måste fokusera på andra saker med. Jag tror skolledningen vill förebygga genom att avsätta en hel dag, men en sån samling kan ju också göra att man övas i att uttrycka tankar och känslor och det behöver vi många gånger generellt sätt bli bättre på.

Sacha säger: Som förskollärare möter jag barn i åldrarna 1-5 år varje dag i mitt yrke. I Onsdags skulle vi hålla tre tysta minuter för de drabbade. Vi i personalgruppen diskuterade om vi skulle prata med barnen om varför vi höll de tysta minuterna eller om vi skulle avstå helt. Vi beslöt tillslut att prata med barnen och fråga om de hade sett något om det på tv. Anser du att vi gjorde rätt?

   Eva Rusz säger: Ja ni har visat handlingskraft. Var nöjda med det ni gjort.

Mia-Maria säger: När man hamnat i ett svårt trauma inser man inte att man behöver hjälp, man tror att det går över men så enkelt är det inte alltid. Försöker man fånga upp alla nu eller måste de själva be om hjälp? Går först nu i kognitiv terapi fyra år efter en svår olycka där jag hade en "nära döden upplevelse". Önskar att någon 'tvingat' på mig hjälp tidigare så jag kunnat leva istället för att överleva.

   Eva Rusz säger: Många gånger kan en person som gått igenom ett traumat behöva tid att integrera det som skett. reaktionsfasen är en start och efter den kommer själva bearbetningsfasen- Ofta bör man invänta en persons reaktioner innan ngn annan börjar bearbeta. Det har tex visat sig i forskning på posttraumatisk stress att om man tvingar på en person s.k debriefing för snabbt så biter sig traumat fast mer än om man (under viss övervakning) inväntar personen egna processer.

Lemmy säger: Hur påverkas människor som jobbar med sån här skit hela dagarna? Rättsmedicinare, räddningspersonal, krigsfotografer - klarar de att sköta sitt jobb utan att påverkas psykiskt?

   Eva Rusz säger: Alla som arbetar med detta kommer att behöva debriefing dvs professionell bearbetning efteråt.

Carin säger: Hej! Det är så att varje natt sedan katastrofen har jag drömt mardrömmar om den. Det är jättejobbigt. Hur ska jag göra för att bearbeta mina tankar kring detta? Jag känner inte någon som var med i katastrofen, däremot känner jag en som känner en som fortfarande är saknade. Tack på förhand

   Eva Rusz säger: ta långa promenader. Öva dig i att skilja på vad du sett och hur du lever osv.

Hanna säger: hur tar man hand om barn som inte vill prata?

   Eva Rusz säger: Håll om dem, gör dem trygga, berätta att du finns där oavsett om de vill prata eller ej.

jenny säger: Alla barn som kommer hem utan föräldrar och har inga släktingar som väntar på dem hemma i Sverige, vad händer med dem ?

   Eva Rusz säger: I Sverige har vi en välutvecklad socialtjänst som samarbetar med andra myndigheter. Man kommer nog att sträva efter att finna nära släktingar i första hand som kan bereda dem plats hemma.

Bengt säger: Hur ska jag förklara för mina barn att deras mamma inte kommer hem?

   Eva Rusz säger: Stackars dig och ER! Du får sätta av mycket tid och gärna se till att du har några nära släktingar eller andra, viktiga vuxna okring dig. Du behöver ju också få stöd för att orka berätta detta. Om barnen är lite större så kanske de redan är informerade om vad som hänt? Om barnen är små dvs 1-3 år får man försöka berätta så varligt som möjligt eftersom de inte har uppnått den typ av logisk förståelse som mer vuxna barn har. Jag är hemskt ledsen för vad som drabbat dig och din familj. Ta hjälp av alla proffs du kan finna. Du behöver jättemycket stöd just nu.

Mattias säger: Ska man vissa sin sorg mot sina barn och anhöriga?

   Eva Rusz säger: Ja det finns ingen anledning att inte göra det. Att känna sorg just nu är fullkomligt normalt. Att inte släppa fram den och visa den är inte bra alls.

Kalle säger: Min jobbarkompis var där, men han klarade sig bra. Han vill inte alls prata om det som har hänt. Ska man respektera det, eller är det ett tecken på att han behöver prata?

   Eva Rusz säger: Du får vänta och se. Säg att du finns där och att han kan få tala med dig om eller när han behöver det. Tvinga honom inte just nu.

säger: Som anhörig växer frustationen över regeringens nonchalanta agerande. Framförallt Göran Persson och Laila Freivalds. Finns det något sätt att lindra frustrationen?

Tror inte på "vänta och se" längre...

   Eva Rusz säger: Du kanske kan formulera dig i ett brev/mail riktad till dem och uttrycka det du känner?

camilla säger: Det dör barn varje dag, vilket är en katastrof för just den drabbade familjen. (Jag har förlorat min 6 -årige son för två år sen) Att det nu, "bara" för att det är en stor katastrof som drabbat många, bildas sorgegrupper överallt gör mig... förbannad, ledsen och .... kanske avundsam. Jag blir irriterad över allas engagemang, allas medlidande och tårar. "Över folk som de inte känner???" kan jag tänka. Innerst inne tycker jag ju att det är bra att sorg och speciellt änglaföräldrar uppmärksammas. Vad man kan och bör göra. Men varför blir jag så arg?

   Eva Rusz säger: Stackars dig, jag lider med dig. Jag förstår hur du tänker. Men i detta fall kanske du bör försöka låta bli att jämföra ? Alla som förlorat någon sörjer på sitt sätt. Just nu har i större utsträckning än förut medvetenheten om professionellt psykiskt hjälparbete kommit i fokus. Det är bra för alla som drabbats. Så försök se det som ett fenomen inte som något negativt för dig.

säger: Vi var nio personer ur min familj i Patong, Phuket när allt hände. Alla kom hem fysiskt oskadda men minnena tror jag aldrig kommer att försvinna. Mycket har blivit så så litet och så banalt. Vi som var där såg redan på plats dessa döda människor. Varför måste man i media visa de ohyggliga bilderna. Jag tror att många som saknar anhöriga och vänner bara mår sämre av att se filmer och foton av kroppar och hanteringen av dessa.

   Eva Rusz säger: Ja det tror jag med. Men jag vill därför passa på att upplysa allmänheten om en behandlingsmetod som få känner till men som kan hjälpa många som kommer att ha starka psykiska efterverkningar sk posttraumatisk stress diagnos. EMDR om Ni kommer på nätet används av professionella behandlare med legitimation på relativt många psykiatriska öppenvårdsmottagningar idag i Sverige. Den metoden har lindrat symptomen för många gamla amerikanska vietnamveteraner, folk som var närvarande i USA den 9/11 samt poliser FBI i USA. Ställ krav på era behandlare och be att få upplysningar om var ni kan finna en behandlare med EMDR-kompetens!

Lindi säger: Hur Kan Vi Från Sverige Ställa Upp Förutom med att skänka pengar?!

   Eva Rusz säger: Kontakta olika hjälporganisationer och berätta vad du kan eller skulle vilja göra.

flicka säger: vad ska man göra om man möter någon man känner som har förlorat hela familjen, oavsett om det är ett barn eller en vuxen?

   Eva Rusz säger: Visa medkänsla, vik inte undan. Stå kvar, omfamna dem. Visa att du finns och förstår hur de lider. Fråga om du kan göra ngt för dem. Visa omtanke lång, lång tid efteråt. För ofta är vi "duktiga" i en initiala krisfasen men det är i synnerhet efteråt då chocken släpper vi inte får avvika. Se det som ett nästan livslångt engagemang där du kan visa omtanke, utifrån dina förutsättningar och på ditt sätt! Det finns inga fel sätt mer än att strunta i det!

3g: säger: tycker det är förfärligt att det just skulle hända över jul och nyår då det är mycket turister och så. men det hade ju varit lika förfärligt om det hade hänt nån annan gång.

   Eva Rusz säger: Ja men jag tycker nog det är lika fruktansvärt var eller när det händer runtom i världen. Sverige har varit ganska förskonade under många år men i resten av världen har det hela tiden skett katastrofer fast inte direkt svenskar har vart inblandade.

säger: man har läst de mest tragiska historier om folk som letat efter sina anhöriga,får man extra krafter för att klara av något sådant?Camilla

   Eva Rusz säger: Ja många människor får det i chockfasen. Vi har ju betydligt fler krafter inom oss än vad vi alltid "utnyttjar". Att hamna i sen sådan svår situation sätter igång kroppens alarmsystem och många blir under en tid mycket prestationsinriktade, kan tänka klart och rationellt. Men det kommer att komma reaktioner efteråt.

Jo säger: Hej hej! Fick reda på att min kompis har drabbats av flodvågen. Hon är som tur var oskadd, men i chocktillstånd. Hur bemöter jag henne på bästa sätt? Tack

   Eva Rusz säger: Visa omtanke, tala med henne. Säga tt du är tillgänglig om/när hon vill tala om det. tvinga henne inte att tala just nu. bara var där för henne. Se dig som en stor filt eller täcke som kan värma henne.

inte-som-alla-andra säger: Hej!! vad ska jag göra om jag vet att mina familj dog i vågen i thailand? jag har bara mej själv kvar. Vad ska jag göra? Jag e lessen

   Eva Rusz säger: oj, oj stackars, stackars dig. Jag tycker du skall söka upp ngn du kan samtala med och få stöd hos. Du skall INTE sitta ensam hemma. Kan du ringa en vän eller gå till närmsta psykiatriska öppenvårdsmottagning eller kurator påe n skola ? Du måste ha folk omkring dig och få dem att i sin tur hjälpa dig med allt tänkbart praktiskt. Kolla i landstingets sidor om man vart du kan vända dig .

säger: Ska på ett enkelt sätt förklara för en förskoleklass om vad som hänt,hur det kan bli jordbävning och hur en flodvåg kan bildas. Har du något tips?

   Eva Rusz säger: Jag tror du kan det bättre än jag. Berätta om hur jorden är uppbyggd osv Om att det ständigt sker olika typer av rörelser båd eöver och under ytan. Du kan ju ta fram en balja med vatten i och sen lägga några stora stenar i den som d hastigt rör mot varandra. Då kan detta bli bildligt för barnen osv

Mattias säger: Tycker du att barnen ska titta på Tv från Sydostasien är det bra, eller det bättre att hålla dom ifrån nyhetssändningarna.

   Eva Rusz säger: Det finns en "gräns" där vi vuxna får sila det input barnen tittar på. Gäller även andra typer som Tv spel odyl. Mitt svar är JA.

*tjejen* säger: hejsan! min klasskompis har varit där nere när det hela hände, vad jag vet så har hela hans familj klarat sig. men vad kan jag göra åt saken?? //kramis!

   Eva Rusz säger: Antingen kontakta honom eller vänta tills du träffar honom. berätta vad du sett och vet-att du förstår hur hemskt det måste ha vart. Be honom berätta för dig, om han vill.

millan säger: jag undrar hur bemöter man barn som säger att en person är död fast den är som saknad, det pratas nu en hel del när barnen kommer tillbaka i skolan och idag har man märkt detta att barnen pratar om detta. Vad har du för råd till oss?

   Eva Rusz säger: Jag tror ni får säga som det är. Att "lagen" är sån att vi inte kan tro att ngn är död förrän det är bekräftat. Men att det givetvis finns en stor risk eller sannolikhet att det kan ha gått illa för denne person. Men att ni inväntar mer besked.

Luba säger: Vd händer med små barn långsiktigt, som blivit av med sina föräldrar?

   Eva Rusz säger: Små barn behöver ha nya vuxna att få binda sig till, snabbt. de skall inte valsa runt och bo hos en massa olika. de behöver en trygg bas där de kan börja slappna av. få möjligheter att leka och känna sig trygga i. Småbarn kan ju inte tala om det som inträffat eller så är de så små att de inte förstår. Med tiden, ju äldre de blir kommer de att få en förklaring. Men småbarn behöver också tillåtas att få reagera eller avreagera sig. Låt dem }få vara ledsna, slå osv. Men se till att de nya vuxna alltid finns där och inte försvinner om /då barnet blir ostyrigt eller argt.

3g:Jess säger: Jag är i chock efter det som har hänt, jag är drabbad min pojkvän är saknad. Känns som om livet är slut. Vad ska jag göra?

   Eva Rusz säger: Stackars dig, jag förstår det. Se till att du har ngn du kan få tala med och vara med. Sitt inte hemma själv. Trots allt hur konstigt det än låter så kommer livet att gå vidare oavsett om man just nu vill eller vill tro det. ta det bara lugnt. tillåt dig att sörja men se till att du har ngn med dig och även gärna hos dig.

sofia säger: hej vad ska man göra när man ej kommer över sin pappas död? vill inte leva men fortsätter för mina barns skull..... ser inget ljus. han var allt för mig...

   Eva Rusz säger: Skaffa dig en professionell kontakt. Du får inte gå omkring och fastna i detta tillstånd. Jag tror du behöver bearbeta detta nu!

säger: Annelie: Min väninna var i Thailand när vågen kom men hon hade tur som var på rätt sida ön. Finns det någon plan som man kan ta till för hur man ska komma över traumat (jag tänker på min väninna)?

   Eva Rusz säger: Vänta först och se hur din väninnas reaktioner är och blir. Man skall inte "krysta" fram en bearbetning om hon just nu inte är beredd. Var tillhands och låt henne berätta vad hon vill kring sin resa där. Om hon däremot börjar visa tecken på starka reaktionär så bör du vara nära henne och hjälpa henne att "få ut" det. Om det är mkt starka reaktioner, gå till en professionell person.

En mamma i min sons klass dog hur ska man göra när dom träffas och leker säger:

   Eva Rusz säger: Låt barnen leka, krama barnet, berätta att du vet och förstår. Ge värme och omtanke. om barnet vill berätta eller visar känslor stanna kvar. sätt dig ner, håll om och lyssna och trösta. Var till hands för barnet.

Lemmy säger: Kan man bli galen av sorg?

   Eva Rusz säger: Ja det kan man det är ofta en form av mycket, mycket starka känslor som inte betyder att man är "galen" utan att man just då och för ett tag framöver har tappat fotfästet rejält.

my säger: Vad säger man till barn som har sett allt det här o det kommer oväder nu till Sverige o dom blir rädda att det ska hända samma sak här också???

   Eva Rusz säger: Du får försöka berätta skillnaden i klimat osv mellan Asien och Sverige. Stormen som drog fram häromdagen gör dessvärre inte saken bättre, men det är ändå en skillnad som du får påpeka.

Steffo säger: Finns det inget positivt mitt i allt elände?

   Eva Rusz säger: Jag tycker faktiskt inte det. Jag har i många år studerat krisberedskap och är lika besviken varje gång att sett ALLTID skall behöva hända något innan man investerar i nya åtgärder. Som tex Tsunamivarningssystem!

Oskar säger: Hur ska man bete sig om man vet om att någon på sin arbetsplats har drabbats, trots att den personen inte har sagt något?

   Eva Rusz säger: Visa; berätta att du vet. Tvinga inte personen att berätta offentligt.

   Eva Rusz säger: Tack alla som chattat under dagen. detta är en mycket svår situation som berör alla i vårt land. Men genom att ni vill ställa frågor och genom att ni förhoppningsvis har fått en del svar, hoppas jag att Ni kan få ngn vägledning i hur gå vidare i livet.

Många, många varma och stora kramar till Alla Er som drabbats och Alla Er som liksom jag lider i denna stund! Mvh Eva Rusz

Moderator säger: Vi tackar Eva Rusz och alla som velat vara med och chatta.