Tomhet präglade första skoldagen

NYHETER

Ingen har hört något från eleven

1 av 3 | Foto: Jacob M Norström, Edwin Nenzell och Daniel Arnesson känner att stämningen vid terminsstarten är låg på skolan.

En skolbänk gapar tom på Sofiaskolan i Stockholm.

Där skulle en nioårig flicka suttit.

Första skoldagen efter jullovet var inte som den brukar för klass 3B.

I går återvände många barn och ungdomar till sina skolor efter jullovet.

Några av dem möttes av tomma skolbänkar. Och i många klasser fanns elever som har mist anhöriga.

Sofiaskolan i Stockholm är en av de skolor som började undervisningen i går.

Många i Thailand

Många av eleverna firade semester med sina familjer i Thailand och drabbades av tsunamin.

Fortfarande saknas en nio-årig flicka i klass 3B. Hon var på semester med sin mamma och pappa i Khao Lak när flodvågen kom. Sedan annandagen har ingen av de anhöriga hört något från familjen.

Stämningen i Sofiaskolan i Stockholm var dämpad. I matsalen, klassrummen och korridorerna var det mindre lek och prat än vanligt, berättar elever och lärare.

"Lite tystare"

-Det är lite annorlunda. Det är lägre stämning och lite tystare, säger Jacob M Norström i klass 8G.

Klasskamraten Edwin Nenzell var rädd för att han skulle känna tomhet under första skoldagen.

-Jag var lite orolig över det, kanske en lärare eller någon elev som jag känner lite bättre saknades.

De själva och många av klasskompisarna har an-

höriga som drabbats.

Men ingen i 8G saknas.

-Hela min familj bor ju i Indonesien, fast jag tror de har klarat sig. Jag har inte hunnit snacka med alla än, säger Daniel Arnesson, som också går i klassen.

I klass 3B, där en nioårig flicka saknas, undrade barnen varför bänken står tom. Klassföreståndare Ulla Karlsson berättade för dem så uppriktigt hon kunde.

-Det finns inget som är hemligt och inget som man inte kan säga. Det är väldigt lite vi kan svara på, men man kan ju fundera tillsammans, säger hon.

Stämningen i klassrummet var inte som vanligt. Den tomma bänken gjorde sig påmind.

"Svårt att leka"

-Det är underförstått att vi väntar på någonting. Barnen tycker att det är svårt att komma i gång att leka, säger hon.

Ulla Karlsson vill att

tillvaron i klassen ska vara som vanligt, tills de får visshet.

-Min utgångspunkt är att hon får vara saknad nu. Att hennes plats finns kvar och hennes teckningar. Och att hon finns kvar på klasslistan. Hon får också en ny mattebok, precis som de andra barnen, säger Ulla Karlsson.

Hanna Rydén