Tiden går för fort

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-01-15

Johanna Rörfors är 16 år gammal och går sitt första år på den engelska sam-ekonomi-linjen på Värmdö Gymnasium.

Tiden går för fort.

På alla sätt och vis.

Sekund efter sekund.

Minut efter minut.

Timme efter timme.

Tiden går för fort.

Och jag hinner inte med.

Det är onsdagkväll. En sådan kväll som man måste genomlida för att komma närmare helgen. Och friheten.

Det är en helt vanlig kväll i en helt vanlig vecka i början av år 2008.

Men ändå inte.

Tiden som just nu passerar kommer aldrig igen.

Den här onsdagskvällen, den 8/1 2008, är ingen vanlig kväll. För den kommer aldrig mer att kunna upplevas.

Trots min väl medvetna insikt, så fortsätter jag att sitta här och göra ingenting.

Trots att jag vet att jag försummar varenda sekund som går, så låter jag soffpotatistendenserna lamslå mig.

Varför? Varför tar jag inte mig själv i kragen, lever livet och utnyttjar varenda liten millisekund?

Why can't I dance like there's no tomorrow?

Jag är skräckslagen.

Tanken på att tiden som just i detta nu passerar och aldrig kommer igen, skapar en klump av rädsla i min hals.

Det finns så mycket som jag vill göra, och så mycket som jag vill hinna med i livet.

Men istället för att göra slag i saken så blir jag översentimental. Och handlingsförlamad.

Någonstans i dimmorna av apati och lamslagenhet så glömmer jag också bort.

Jag glömmer bort att saker och ting försvinner.

Att vi försvinner. Att alla försvinner förr eller senare.

Jag glömmer bort. Jag som så väl borde veta.

Jag som har haft fler bästisar än vad jag kan räkna på mina 10 fingrar.

Jag som har haft flyktiga kärleksrelationer och sedan sprungit min väg, gång efter gång.

Jag som har "hängt" med de flesta. Men också bråkat med större delen av dem.

Jag som har försummat och flytt. Av rädsla för att själv bli lämnad ensam kvar. Av insikten att alla försvinner. Och att det därför är bättre att fly, för att slippa kvävas av smärtan.

Jag som förlorade min stora hjälte till cancern för 4 år sedan.

Jag som precis har förlorat mitt livs kärlek, för att han hatar mig för någonting jag aldrig har gjort.

Jag borde ju veta. Och därför säger jag: ta vara på tiden. Använd varenda liten millisekund. Försumma inte minuter. Lev livet till det yttersta. Och glöm inte bort de ni älskar. Håll dem hårt och släpp aldrig taget.

För en dag försvinner vi. En dag försvinner alla. En dag tar det slut, hur vi än vrider och vänder på det.

Slutet är oundvikligt.

Men tills dess: dance like there's no tomorrow

Johanna Rörfors