– Skar upp mig från mungipan

avKerstin Weigl, Karin Alfredsson

Publicerad:
Uppdaterad:

Nur, 17
Kairo, Egypten

”SÅG ATT JAG INTE TYCKTE OM HONOM” Nur gifte sig för att få ett hem.
Karin Alfredsson, Linda Forsell och Kerstin Weigl har granskat det dödliga våldet mot kvinnor i tio länder jorden runt.

Jag tyckte inte om min pappa och han såg det på mig, han såg min rädsla. Det var därför han slog mig. En dag slog han mig med bälte över hela kroppen och efteråt gick jag ut genom dörren för sista gången.

Jag var sex år.

Då hade det gått nästan ett år sedan mamma dog. Hon hade skilt sig från pappa för att han var våldsam.

Redan första dagen på gatan träffade jag andra barn, sådana som jag. Ytterligare några dagar gick. Jag började röka. Efter någon vecka blev jag upplockad och förd till ett härbärge, men en annan flicka övertalade mig att rymma med henne.

Sedan dess har jag levt på gatan. Utom tre år då jag var på en ungdomsvårdsskola, för tiggeri.

På gatan var vi en grupp tjejer från början, men några gifte sig. Tro mig, det finns inte något värre liv än att vara flicka och leva på gatan i Egypten. Och det spelar ingen roll vad ni skriver, det kommer inte att bli bättre.

Flickor som tar droger måste vara ­noga med att inte ta för mycket, då blir de våldtagna. Alla flickor måste veta hur de ska försvara sig mot pojkarna.  Jag använder en flaska eller vad som helst som finns till hands. Jag har alltid en liten kniv med rakblad på mig, och i byxorna har jag en större slaktkniv. 

Jag gifte mig med en kille, bara för att få ett hem. Det var en riktig elaking, han slog så hårt att jag gick hemifrån många gånger. Då brukade polisen plocka upp mig och tvinga hem mig igen.

En dag skar han upp mitt ansikte med kniv, från mungipan och ända upp till örat. Ärret är mycket snyggare nu, jag har fått plastikkirurgi.

Någon polisanmälan gjorde jag inte, jag var glad för skilsmässan som beviljades. Jag visste ju mycket väl när jag gifte mig hur elak han var!

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM