Upprättelse åt de vanvårdade barnen

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-07-20

ANNE SKÅNÉR bor i Stockholm, arbetar som medialärare vid Hässelby gymnasium, och är en av många barnhemsdöttrar

Kan en stulen och förlorad barndom ersättas av pengar. Kan man mäta lidandet som tusentals systrar och bröder i min generation utsattes för. Nej kanske inte, för hur ska vi värdera ett liv?

Idag var det emellertid en stor dag. En av mina ”styvbröder” har väckt åtal mot Stockholms Stad för vanvård under den tid han var omhändertagen. Mannen som är 55 år hänvisar till barnslaveriarbete, förnekad att gå i skolan, sexuella övergrepp både på Barnbyn Skå och i sitt fosterhem.

Själv tillhör jag dem som varit hos Kommissionen som skall kartlägga om vi utsattes för vanvård under vår tid som omhändertagna.

Kommissionen intervjuar de personer vars fall är preskriberade och för att vi alla ska få ett skadestånd, krävs en lagändring.

Själv slåss jag för att de flickor som utsattes för övergrepp och sexuella kränkningar under åren som omhändertagna skall få en rättvis chans till att föra talan mot samhället.

Jag skulle önska alla som var med, alla som utsattes för orättvis behandling skulle få sin sak prövad. Även om inte alla blev sk samhällets avfällingar har vi alla levt med åren inom oss. Vi gömmer men inte glömmer.

Kommissionen som arbetar för oss vanvårdade barn, är nog en av de största händelserna i modern rättshistoria, sedan steriliseringsdebatten. Ändå tigs det.

Ingen ställer frågor, inga tidningar flockas för att ta reda på vad som hände.

En sanningskommission i Sydafrika väcker medier och världen, vanvårdade vuxnabarn är inte intressanta.

Därför envisas jag med att skriva om mig – om oss. För vad skall jag dölja och varför?

Efter besöket på kommissionen slog det mig, när jag bläddrade i mina journaler hur oerhört illa ett okunnigt samhälle gjorde oss barn. Jag inser att också mina barndomsår har blivit stulna.

Så mycket kunde varit annorlunda och även jag. Men vägen fram till idag har varit lång och snårig.

Det brinner i ordets bemärkelse på att utredningen blir klar. Många har redan tagit sina liv i förtvivlan, andra upplever historierna i minnesrepriser.

Samhällets Styvbröder- och systrar ropar på Upprättelse för oss får våra barn och barnbarn.

Låt inte denna historia upprepas igen.

Anne Skånér