Bara meter från döden

NYHETER

Vrakdelar föll ner bredvid eleverna

Foto: olycksplatsen En av de omkomna i Höllviken har bärgats och förs i land. Ett 30-tal gymnasieelever på studiebesök hos Kustbevakningen blev vittnen till tragedin. Många började gråta när de insåg vad som hänt.

HÖLLVIKEN

Björn Persson, 16, var en av de 31 gymnasieelever som såg planet störta:

- Om den tappat vingen tre sekunder tidigare hade vi inte stått här nu.

Foto: Björn Persson såg hur gnistor slog ut från planet innan det störtade i vattnet.

Eleverna från Bernadottegymnasiet i Malmö var på studiebesök hos Kustbevakningen.

- Vi hade just uppmanats att gå ut för att titta på flygplanet när det hände.

- Han svängde höger och sedan vänster och vickade på vingarna som för att hälsa på oss.

Under andra varvet gick flygplanet ner på lägre höjd.

- Det var inte högt ovanför huset när det kom över andra gången, säger Björn Persson.

Han hade just tagit en bild med sin mobiltelefon av flygplanet. Sekunden senare hördes ett kraftigt brak.

"Såg inte verkligt ut"

- Jag tittade upp och såg hur höger vinge slets av planet ungefär vid fästet vid flygplanskroppen. Det slog gnistor både från vingen och från flygplanskroppen.

- Det såg inte verkligt ut. Först trodde vi nästan att det på något sätt ingick i uppvisningen.

Men när planet sedan började rotera och störta i 70 graders vinkel mot kanalinloppet förstod de att de var vittnen till en katastrof.

- Vingen slog ner i vattnet ganska nära oss. Sedan störtade planet i vattnet med en enorm smäll som skickade en stor vattenkaskad högt upp i luften.

"Folk började gråta"

Vrakdelar flöt upp på ytan och Björn Persson såg att något rörde sig i vattnet vid nedslagsplatsen.

- Först trodde vi att någon överlevt och försökte ta sig upp sedan förstod vi att det troligen var propellern som fortsatte att snurra en stund och orsakade strömvirvlar.

De första sekunderna efter kraschen stod eleverna som förstenade.

-Folk började gråta. Jag blev chockad. Allt blev svart. Det kändes som en evighet, säger Armend Rexhepi, 16.

- Det är fruktansvärt. Det känns ju som att de flög för oss, säger Herolind Olomani, 17.

- Vi mådde alla dåligt. Jag ser hela tiden scenen där vingen faller av framför mig, säger Björn Persson.

- Jag ringde min mamma från bussen och bad henne att komma och hämta mig vid skolan.

Per-Ola Ohlsson, Jill Sjölund, Anders Munck