”Viktigast att skildra det vi bryr oss om just nu”

Terrorismen står i fokus i sista delen av Joakim Zanders spänningstrilogi

Foto: Magnus Wennman
Joakim Zander (-75) är aktuell med ”Vännen”, den avslutande delen i en trilogi. Det har just blivit klart att Nordisk film har köpt option på alla tre böcker med Klara Walldéen – siktet är ställt på en tv-serie.
NYHETER

Hur väl känner vi egentligen personerna vi har omkring oss?

Det är frågan i Joakim Zanders nya spänningsroman ”Vännen” – den sista, fristående delen i en spänningstrilogi som blandar högt spel på internationell, politisk nivå med personliga relationer och vänskapsband. Ja, till och med kärlek den här gången.

Vem är vän och vem är fiende? Svaret är inte självklart, speciellt inte om man befinner sig i ett land man aldrig varit i förut och plötsligt blir kontaktad av en underrättelsetjänst. Precis det händer den ambitiösa Jacob Seger i Joakim Zanders nya spänningsroman ”Vännen”. Jacob hinner knappt inleda sin praktik på Sveriges ambassad i Beirut innan han varnas för att en person i hans närhet inte är den han säger sig vara och får ett par svåra beslut framför sig.

– Ska man lita på fakta eller lita på person, frågar sig Joakim Zander retoriskt. 

Global terrorism

”Vännen” är den tredje och sista fristående delen i Joakim Zanders spänningstrilogi. Precis som i ”Simmaren” (2013) och ”Orten” (2015) utspelar den sig på både svensk och internationell mark med stora insatser: terrorism på global nivå.

Det är inte bara Jacob Seger som tvingas ifrågasätta allt och alla omkring sig. Juristen Klara Waldéen­, känd från de tidigare böckerna, får göra detsamma när hennes bästa vän Gabriella plötsligt blir bortförd. Av vem och varför? De knapphändiga spåren tar henne till Bryssel och läsaren får återigen träffa den luttrade och arrogante EU-lobbyisten George Lööw som vet precis hur byråkratin fungerar. I alla fall när den följer reglerna. 

– Terrorism har varit närvarande i folks medvetande de senaste åren så det lockar förstås att skriva om den tematiken. Alla som skriver inom spiongenren måste förhålla sig till terror och Mellanöstern, precis som man under Kalla kriget fick förhålla sig till Ryssland. 

”En del av en massrörelse”

Joakim Zander fick stora internationella framgångar med debuten ”Simmaren” som såldes till över 30 länder. Den behandlar frågor som underrättelsearbete och politiska spel, medan uppföljaren ”Orten” belyser ämnen som radikalisering och information på villovägar. Han har funderat över om han själv bidrar till den oro kring terrorism som finns i dag, trots att han själv anser den överdriven och närapå obefogad. 

– Jag anser förstås att jag inte har något personligt ansvar men det är också att göra det lite för enkelt för sig. Jag ingår i en kommersiell genre, min röst blir en del av en massrörelse och om hela den rörelsen säger ungefär samma sak är det klart att det spelar roll och påverkar hur folk uppfattar världen. Men å andra sidan är det viktigaste för mig att försöka skildra det vi bryr oss om just nu. Och det är bland annat terrorism.

”Rädslan finns”

Det är inte ett oproblematiskt ämne. Ett av spåren i boken pekar på en terrorattack i Stockholm. Jakten på vad som är sant eller inte utspelar sig dessutom bara en vecka efter massakern på Bataclan i Paris 2015, då 130 personer dödades, vilket adderar ytterligare en nivå av noja och känslan av att det kan hända på riktigt. 

– Jag skrev inte den här boken för att vi ska tänka mer på terror eller på sannolikheten att det händer här. Tvärtom, det är extremt osannolikt att man som individ utsättas för en attack. Men samtidigt ser världen ut så i dag, rädslan finns. Jag önskar att jag kunde skriva en bok som snarare fick oss att tänka mindre på terror. Men det skulle bli en enormt tråkig bok.

Jobbat inom EU-organ

Miljöerna i hans tre böcker – Mellanöstern, Stockholm och Bryssel – är Zander väl bekant med. Har doktorerat i juridik och jobbat inom olika EU-organ i Bryssel i tio års tid. Han har också bott i Damaskus under ett år. Någonting har däremot inte är lika bekant med är att skriva sexscener, och ”Vännen” innehåller ett par sådana. Joakim Zander vrider demonstrativt på sig när han ska berätta om dem. Han slår ut med händerna. 

– De är jättesvåra att skriva! Jag har skrivit om dem tusen gånger och är fortfarande inte helt nöjd, det är oerhört svårt. Men ska man beskriva en vuxen kärleksrelation, där det också råder ett visst maktförhållande mellan två personer, så behövs hyfsat grafiska sexscener tycker jag. Det är därför de är med i boken. Men det gjorde det ju inte lättare att visa upp manuset för min förläggare. Eller att låta mamma och pappa läsa. Där blir jag generad faktiskt.

Caroline Hainer

ARTIKELN HANDLAR OM

Romaner

Terrorism