Lärarstudenter: Utbildningen kräver drivkraft

avTT

1 av 3 | Foto: Tommy Pedersen/TT
De två lärarstudenterna Lisa Källvik och Denny Jansson på universitetsområdet i Karlstad. De ser fram emot att undervisa gymnasieelever. "Läraryrket är riktigt, riktigt kul", säger Denny Jansson.

Studenterna Lisa Källvik och Denny Jansson lägger fem år vardera på att utbilda sig till ämneslärare.

Deras råd: Underskatta inte utbildningen. Den är mer krävande än vad många tror.

Lisa Källvik är inne på sitt fjärde av fem år på ämneslärarprogrammet, med ämnena matematik och naturkunskap, vid Karlstads universitet. Hon är väl medveten om att lärarutbildningarna dras med stora problem, med för få som söker och för få som fullföljer. Men hon är helt övertygad om att hon valt rätt.

– Jag vill arbeta med människor på ett utmanande och omväxlande sätt, där ingen dag är den andra lik. Jag får ibland frågan varför jag inte satsar på en annan karriär, med tanke på att jag läser så mycket matematik. Men det lockar mig inte, säger hon bestämt.

Ett hantverk

Både hon och Denny Jansson, som till våren utexamineras som lärare i svenska och historia, är i stort sett nöjda med ämneslärarutbildningen.

– Anknytning till skolan, alltså verkligheten, borde bli bättre. Jag tror att alla som gått lärarutbildningen ibland saknat kopplingen till skolan och läraryrket. Kanske behövs mer praktik. För jag ser läraryrket som ett hantverk, man blir bättre och bättre ju mer man får träna, säger Lisa Källvik.

– Jag har fått med mig väldigt mycket kunskap i pedagogik och didaktik, och också kunskaper om mig själv och hur jag är som lärare. Men vi har tre terminers ämnesstudier på raken. Kopplingen till lärarrollen borde komma tidigare, säger Denny Jansson.

Lätt få jobb

De är samtidigt ense om att utbildningen har ett orättvist dåligt rykte.

– Det talas om att antagningspoängen är så låga. Men det betyder ju inte att alla som söker har låga meritpoäng, tvärtom. Det är tråkigt att den bilden målas upp, för det underminerar förtroendet för både utbildningen och läraryrket, säger Lisa Källvik.

Och de många avhoppen från lärarutbildningen hänger, lite ironiskt, ihop med den stora lärarbristen.

– Speciellt i mina ämnen är det väldigt lätt att få ett lärarvikariat. Det finns studenter som försöker jobba hel- eller deltid parallellt med studierna, men väldigt få klarar det, säger Lisa Källvik.

– Just ämneslärarprogrammet är ju så långt, fem år. Det krävs stor drivkraft att fullfölja, särskilt om man halkat efter, inflikar Denny Jansson.

Färre avhopp

Men avhoppen kan vara på väg att minska. Enligt Universitetskanslersämbetet (UKÄ) har de tidiga avhoppen från lärarutbildningen minskat från 28 procent i kullen som började 2011 – då den nuvarande lärarutbildningen sjösattes – till 24 procent i 2016 års kull. På ämneslärarprogrammet har andelen som lämnar utbildningen under det första studieåret sjunkit från 35 till 31 procent.

– Det är inga dramatiska förändringar, men de är värda att uppmärksamma. De siffror vi producerat tidigare har utgått från den nya lärarutbildningens absoluta början. Man kan tänka sig att nya utbildningar har vissa barnsjukdomar och att lärarutbildningarna nu satt sig, vilket lett till något färre avhopp, säger Fredrik Svensson, senior utredare vid UKÄ.

Det är också troligt att söktrycket till lärarutbildningarna ökar när efterfrågan på arbetskraft i andra branscher minskar. Men ska lärarutbildningen kunna lyfta ordentligt måste först lärarnas arbetsvillkor förbättras, säger Lisa Källvik.

– Många lärare går på knäna i dag. Men jag tycker verkligen att det är ett superkul yrke, trots baksidorna.