Publicerad:
Uppdaterad:

”Orden låter vackra och jag vill inte sluta lyssna”

Författaren Karin Smirnoff gör debut i Sommar i P1

Av: Christina Nordh

Publicerad:
Uppdaterad:

Hon säger inte ett ord i onödan.

Så sa de om henne under hela barndomen.

Men de ord Karin Smirnoff använder är noga utmejslade.

Karin Smirnoff.
Foto: MATTIAS AHLM/Sveriges Radio
Karin Smirnoff.

När jag intervjuade henne för två år sen sa hon att hon hade hittat sin röst till slut, sitt eget sätt att skriva. Hon gick en skrivarkurs, men innan den var slut hade hon skrivit klart sin första bok.

Hon gjorde braksuccé med debuten ”Jag for ner till bror” 2018, nominerades till Augustpriset och följde upp med ytterligare två böcker i triologin om ”kantstötta” människor.

Här berättar hon om barndomen och om orden som inte alls ville komma fram. Framför allt inte i skolan.
Men minnena är många.

Bland de första finns krigen. Kriget i Vietnam, kriget mot svälten i Biafra – och det mot brodern och hans kumpaner i skogen i Enhörna. De som vill tvinga sjuåriga Karin gå balansgång på en planka med en snara runt halsen när hon och vännen Stefan blir krigsfångar. Stefan springer ”som napalmbarnen i Vietnam”.

Andningshålet blir Hertsånger i Västerbotten. Där tar bondparet Lundberg emot henne med öppna armar och lär henne det mesta om lantbruk och djurhållning.

Men någon bonde blir hon alltså inte.

Istället lever hon på ord. I hennes sommarprogram uttalar hon dem som om hon smakade på dem för första gången: ligustersvärmare, hässja, dyngkase, hötjuga.

De låter vackra i hennes mun och jag vill inte sluta lyssna.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Publicerad: