Trumps två oförenliga världar

NYHETER

Kina och Ryssland pekas ut som USA:s fiender i president Donald Trumps nya strategi för nationell säkerhet.

Men i sitt personliga umgänge fortsätter Trump att gulla med Putin och Xi Jinping.

Det är som om presidenten och hans administration är två olika maktcentra som lever i skilda världar.

Källor i Vita huset uppger att det inte är särskilt troligt att Donald Trumps ens läst igenom de 70 sidor som utgörs hans nya nationella säkerhetsstrategi. Det skulle i så fall förklara hur det kan vara så stor skillnad på strategin och de personliga tankar Trump normalt ger uttryck för.

Att någon annan håller i pennan för den här typen av strategidokument är det normala. Men det är också normalt att presidenten verkligen står bakom den strategi som presenteras. I Donald Trumps fall är det mycket tveksamt.

När Trump nyligen besökte Kina och dess president Xi Jinping var det idel lovord från Trump. Ändå pekar han i sin nya strategi ut Kina som en fiende som försöker öka sitt inflytande på världsarenan på USA:s bekostnad.

Tacksam Putin

Ryssland anklagas för samma sak – samtidigt som Trump ständigt hyllar president Putin. Han sa nyligen att han litar på Putin när denne säger att Ryssland inte försökte påverka utgången av presidentvalet i USA, trots att hans egen underrättelsetjänst hävdar att det är så. I strategitalet hyllade Trump åter Putin. Denna gång för att den ryske presidenten tackat USA för tips om planerade terrordåd i Ryssland.

Samtidigt slår säkerhetsstrategin fast att Kina och Ryssland är länder som är fast beslutna att "göra sina ekonomier mindre fria, öka sin militära styrka och kontrollera information i syfte att öka sitt inflytande och förtrycka sina samhällen".

Då känns det märkligt att Trump personligen serverat Kina ett gyllene tillfälle att öka sitt inflytande på USA:s bekostnad genom att dra sig ur både handelsavtalet i Stilla havet, TPP, och klimatavtalet från Paris. Maktvakuum som Kina nu kan fylla.

Motsägelsefull

Donald Trump har under sitt första år i Vita huset visat att han kommer mycket bättre överens med auktoritära ledare som Putin, Turkiets Erdogan och Xi Jinping än traditionella allierade i Västvärlden. Den amerikanske presidenten vill inte att USA lägger sig i hur andra länder styrs.

En aning motsägelsefullt när det i säkerhetsstrategin sägs att det inte finns någon moralisk likvärdighet mellan nationer som upprätthåller rättssäkerhet, stärker kvinnors ställning, respekterar individuella rättigheter och de stater som misshandlar och förtrycker sin befolkning.

– Genom våra ord och handlingar visar USA att det finns ett positivt alternativ till politisk och religiös despotism.
Dessa två bilder går inte riktigt att få ihop.

Inte heller det faktum att det i strategin slås fast att "USA måste uppgradera sina diplomatiska färdigheter för att konkurrera" i det nya världsläget. Samtidigt som Trump monterat ner utrikesdepartementet genom att låta bli att tillsätta hundratals jobb och underminera sin egen utrikesministers diplomatiska auktoritet.

Dr Jekyll och Mr Hyde

Ett samlat Intryck är att president Donald Trump kör ett personligt race som inte har något stöd i den strategi han precis presenterat.

De dubbla budskapen förvirrar och försvagar USA:s ställning i världen. Bortsett från att USA alltid handlar utifrån egennytta, "America first", är det väldigt svårt att begripa vad som gäller. Därför är det också väldigt svårt för omvärlden att förhålla sig till Trump och det USA han just nu styr.

Det är som att umgås med Dr Jekyll och Mr Hyde utan att vid varje givet tillfälle veta vem det är man träffar.

Uttryckt med New York Times ord:

– Glappet mellan presidentens tal och analysen av administrationens nationella säkerhetsstrategi visar den breda utmaningen för hans nationella säkerhetsrådgivare när de kämpar med att utveckla ett intellektuellt ramverk som innefattar Trumps oberäknelighet, hans inrikespolitiska drivkrafter och hans twitterdrivna approach till utrikespolitiken.

ARTIKELN HANDLAR OM