Hemma igen - utan mamma

NYHETER

Theo och Danny förlorade sin pappa i höstas - nu har deras mamma försvunnit med vågen

Foto: NU: UTAN FÖRÄLDRAR Brderna Danny, 17, och Theo, 14, är hemma igen - men utan mamma. De orkar inte se på nyheterna eller läsa tidningar, men de söker efter sin mamma via internet. -Vi måste tro att hon lever, säger de.

Deras pappa dog i höstas. Därför flydde familjen till Thailand för att slippa julen.

Nu har barnen återförenats i Sverige efter katastrofen - men utan mamma Birgitta.

-Vi måste tro att hon lever, säger Danny, 17.

Foto: DÅ: FAMILJEN SAMLAD Familjen äter middag hemma i villan söder om Stockholm. Pappa Ronny Skoog, mamma Birgitta Johansson och barnen Theo och Danny Skoog. Bilden togs för ett par år sedan.

Det är ett mirakel att de återigen är tillsammans. Theo Skoog, 14, och hans bror Danny sitter bredvid varandra i soffan.

De är trygga här. Och samtidigt blir tragedin mer närvarande i vardagen.

Mamma Birgitta Johansson, 41, saknas. Dödsvågen tog henne med sig.

De två bröderna söker varandras blickar, fyller då och då i den andres berättelse.

Det är fyra dagar sedan de återförenades hemma i villan - elva dagar sedan tsunamin skilde dem åt i Thailand.

Deras syster är på sjukhus

Danny är oskadd, Theo har ett bandage om sin sargade fot. På Karolinska sjukhuset vårdas deras syster Susanne, 21, för en dubbelsidig lunginflammation.

-Jag kan inte vara glad att jag lever, jag kan inte sluta tänka på mamma. Och jag tänker mycket på pappa, säger Danny.

Pappa Ronny kollapsade hemma på verandan efter en joggingtur, 51 år gammal. Läkarna vet fortfarande inte orsaken. Dannys och Birgittas återupplivningsförsök var förgäves.

-Vi hade precis börjat kunna prata om pappa utan att gråta. Vi hade tagit oss igenom den värsta fasen i sorgen och kände oss som en hel familj igen, säger Danny.

Men saknaden var - och är - stor. Birgitta ville undvika första julen utan Ronny och därför for de till Bhandari Resort i Khao Lak. För att rensa tankarna och slippa familjetraditionerna. När de kom tillbaka skulle Birgitta börja ett nytt jobb efter en lång sjukskrivning.

-Hon var på väg åt rätt håll igen, säger Danny.

"Det lät som en tornado"

Tre dagar före hemresan reste sig havet över de sydostasiatiska stränderna. Bröderna hjälps åt att berätta:

-Susanne väntade vid polen, vi var på väg ner till stranden. Plötsligt kom hon springande och sa att något höll på att hända. Vi hörde ett ljud som lät som en tornado. Mamma ropade att vi skulle gömma oss inne på toaletten.

Bara Theo och Birgitta hann dit. Plötsligt nådde havet in mellan de halvmeterhöga pelarna som deras bungalow vilade på, klöv golvplankorna mitt itu och pressade Danny och Susanne upp mot taket.

-Jag hann tänka att drunkning måste vara det värsta sättet att dö på, min kropp kommer att gå sönder och andra kommer bli ledsna, men jag kan inte göra något åt det, säger Danny.

Inne på toaletten var allt svart, vattenfyllt. Något tungt föll på Theos fot.

"Jag såg solen"

-Jag tänkte att det var kört, men så måste taket ha spruckit av trycket. Jag såg solen genom vattnet långt ovanför och började simma mot ljuset. Jag vet inte var mamma var då, säger han.

Alla slets iväg åt varsitt håll. Danny lyckades ta sig upp i ett träd. Theo fick fatt i en madrass som förde honom till ett hustak.

När havet drog sig tillbaka hittade Danny till slut Susanne vid ett apotek. Hon var svårt chockad och blek, satt med nedböjt huvud.

Theo var ensam hela tiden. Med hjälp av en svensk kvinna kom han till slut till Mission Hospital på Phuket. Då hade han redan sett på en av alla listor att hans syskon levde.

Danny ringde till sin morfar från en lånad mobiltelefon. "Vi lever och mår bra".

Nu finns mormor Elvy och morfar Rune hos sina barnbarn i Stockholm.

-När vi fick veta att även Theo levde tänkte vi att Birgitta skulle dyka upp när som helst. Det var en sån oerhörd lycka, säger Rune, men rösten bryts.

-Hoppet minskar för varje timme som går, säger Elvy lågt.

Nu väntar den egentligen omöjliga uppgiften: att planera skolstarten, fatta beslut om vad de bör göra med villan och ta hjälp av socialen. Mormor och morfar bor i Karlstad men kommer att stanna så länge de behövs.

"Mamma är stark"

Dannys röst hårdnar för första gången under samtalet:

-Jag vägrar bli föräldralös. Så länge jag inte får veta annat finns mamma på en liten klinik någonstans, utan möjlighet att kommunicera. Jag tror på henne, hon är stark.

Barnens berättelser från katastrofen:

BARNENS BERÄTTELSER från katastrofenSkräck, sorg och saknad. Ilska, skuld och dåligt samvete. De barn som nu kommer hem från Asien har bagaget fullt av upplevelser och känslor. Aftonbladet har träffat några av dem. Alla intervjuer har gjorts tillsammans med och i samförstånd med deras anhöriga.

Malin Nord