Därför slutade politikerna sjunga

NYHETER

... och så banade kvinnorörelsen vägen för dagens rockmusik

1 av 7 | Foto: Visst sjunger vi ibland Både på höger och vänstersidan tar sig politikerna ton. Lars Leijonborg sjunger ”We shall overcome” med Cyndee Peters. Göran Persson väljer en psalm. Men förr i tiden var sångerna ett mycket större inslag i de politiska valkampanjerna.

På 1500-talet lät Gustav Vasa skriva propagandasånger som skulle få dalkarlarna på gott humör, i början av 1900-talet bedrev socialdemokraterna valkampanj med hjälp av sånggrupper och på 1960-talet tog den ensamme sångaren med gitarr ton och protesterade mot Vietnamkriget.

Musik har alltid varit politik och än i dag fängslas musiker för sina sångers skull.

Vi tar en titt på den politiska musikens historia.

Musiken har ofta varit den ”lilla människans” sätt att höras. När arbetarklassen organiserade sig var sången ett viktigt medel att föra fram budskapet. Körsången skapade gemenskap. Socialdemokraterna hade på 1920-talet särskilda sångargrupper som åkte på valturné och sjöng ut sina politiska visioner.

Men det är sällan vi ser Göran Persson och hans partikamrater sjunga i dagens valkampanj.

– Det är svårt att sjunga kampsånger när man tagit makten själv, säger Alf Arvidsson, som är musiketnolog på Umeå universitet.

Slå underifrån

Alf Arvidsson berättar att de äldsta politiska sånger som bevarats var propagandasånger skrivna på makthavarnas order.

Men den mesta musiken har handlat om att slå underifrån.

– Än i dag anses musiker, på vissa håll i världen, vara så farliga att de måste fängslas eller censureras, säger Alf Arvidsson.

I den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB:s arkiv finns det tjocka filer om dikter och musik. Sånger om blommor, humlor och molnen på himlen tolkades som symboliska och mycket farliga.

– Skrev man sånger med harmlöst innehåll då blev reaktionen att makthavarna började undra: Vad menar de med det? Och där satt de på KGB och försökte skapa tolkningar och konstruerade systemnedvärderande tankar utifrån poesin och texterna. Musiken var ett hot, särskilt under 50-, 60- och 70-talet. Det kunde räcka att man musicerade offentligt utanför de kontrollerade arenorna. Då kunde polisen gripa en, säger Alf Arvidsson.

Blev svartlistade

Också i Sverige har det varit farlig att skriva vassa sånger om makthavarna.

– Man kunde förlora jobbet och bli brännmärkt som bråkmakare. Efter storstrejken 1909 var det folk som blev svartlistade och var tvungna att lämna landet, säger Alf Arvidsson.

Men sångtraditionen inom arbetarrörelsen mattades av när allt fler av deras mål uppfylldes.

– När arbetarrörelsen blev vardag och rutin då blev det lite tjatigt att stå och sjunga sånger i alltför abstrakta och blodiga termer på varje möte. De såg att de nådde många mål, som rösträtt och tillträde till riksdag och regering, och det är svårt att sjunga kampsånger när man tagit makten själv. Nu för tiden är det inte självklart att sjunga annat än när det är fest, säger Alf Arvidsson.

Har det funnits några kampsånger på högersidan?

– Nej inte på samma sätt. Inom extremhögern har det funnits sånger, hos nazisterna och fascisterna, men annars har det inte varit högerns sätt att uttrycka sig.

Hur ser det ut i dag?

– De senaste 10 åren har intresset för politiska sånger ökat i Sverige, både i visor och rockmusik. Det finns rockband som är politiskt intresserade och ger uttryck för det i sin musik, ett exempel är hardcorerörelsen här i Umeå med band som kritiserar det kapitalistiska samhällssystemet.

Joan Baez och Bob Dylan

Den politiska musiken kommer och går i vågor, menar Alf Arvidsson.

Under 60-talet frodades den. De etablerade politikerna nådde ut med sitt budskap i media men de som var engagerade i frågor som inte direkt var kopplade till partierna – som antikärnvapen- och Vietnamrörelserna, de började sjunga igen. Deras metoder att skapa opinion var demonstrationer, offentliga möten och sång.

– Förebilden var USA, musiker som Pete Seeger, Joan Baez och Bob Dylan visade hur man kunda använda sång och musik för att föra fram ett budskap. Det finns en demokratisk aspekt i att vem som helst kan plocka upp en gitarr och göra sig hörd, säger Alf Arvidsson.

Hur politisk är dagens popmusik?

– Det kan vara väldigt luddiga texter. På 60-talet var det mer tydligt politiska frågor. Man ville att politikerna skulle ta ställning i vissa konkreta frågor. Nu handlar det mer om självkänsla, för grupper och individer, och om möjligheten att ta plats i samhället, sager Alf Arvidsson.

Kvinnorörelsen

Den tradition som präglar dagens popmusik startade faktiskt med kvinnorörelsens sånger som blev vanliga i början av 1970-talet.

– Det handlade inte om det ena eller andra partiet utan att som individ upptäcka maktmönster och ställa krav och bygga upp sin egen självkänsla att utmana maktstrukturer, lite mer på mikronivå, sager Alf Arvidsson.

Bannlyst musik

Här är politikerna som gillar att sjunga

Foto: USA:s förre president Bill Clinton tar gärna fram mikrofonen.

Läs mer om musik och politik

Karin Abrahamsson ([email protected])