En sista sång för Johannes

1 av 5 | Foto: Privat
Bilden som stod på Johannes kista. Den sista som togs av honom innan han försvann i vågorna i Khao Lak i Thailand.

LINGBO

I går tog en mamma i Hälsingland farväl av sin son.

Det var tredje begravningen i år för Sara Adamsson.

Först hennes älskade Christer. Sedan mamma Marianne. Och så nu - Johannes, 2.

Det var ett barns begravning - och en begravning för barn.

Johannes kompisar var där. Och favvobandet Mora Träsk.

Solen sken över Lingbos vita träkyrka i går eftermiddag. Nedanför backen glittrade det stilla i sjön Lingan.

Malte, 2, var ett av de många barn som i går la sina sommarblommor vid den lilla vita kistan längst där fram i kyrkan och tog sin mamma i handen.

På vägen tillbaka till kyrkbänken ställde han frågan han funderat över: "Var är Johannes?"

- Uppe i himlen, svarade hon.

Det kändes oändligt långt till Thailand. Till Khao Lak. Långt till den 26 december förra året.

Ändå var allt det där så nära.

Kremerades i tempel i Thailand

Det fanns inget Sara Adamsson, 30, kunde göra när vågen slog in över stranden och det blev som olja i hennes händer.

Johannes gled ur famnen. Han skulle fyllt två i januari.

Sara Adamsson förlorade sin man, sin mamma och sin son i tsunamin.

Pappa Christer identifierades tidigt. Sara lät kremera honom i ett tempel i Thailand i februari. Mamma Marianne kom hem till Sverige i juni. Hon jordfästes veckan före midsommar.

Beskedet att Johannes fanns bland de döda fick hon ett par dagar efter att hon jordfäst sin mamma. Det var efter ett halvår av sökande, tro och hopp om att den lille pojken kanske räddats, kanske tagits om hand.

Pensionärsgänget kom

Men det var inte som hon hört.

I går var det tid att ta farväl av den siste - den minste - av de tre.

På kyrkbacken samlades mammor och pappor och barn i den barngrupp i Kilafors som hann följas åt i två år. De ville alla säga hejdå till Johannes.

Där fanns pensionärsgänget från Lingbo som Johannes varje onsdag charmat och fått att sjunga i bussen på väg till affären i Ockelbo.

Också de ville ge en sista hälsning.

Och där fanns släkt och många vänner.

Barnteckningar runt kistan

Mamma Sara hade önskat en ljus, levande och glad begravning. Så som Johannes var.

Så blev den också.

Men heller inte utan tårar.

Som när Helen Sjöholms röst fyllde kyrkan från högtalarna:

Nej, Du måste finnas, Du måste,

Jag lever mitt liv genom Dig.

Utan Dig är jag en spillra

på ett mörkt och stormigt hav.

Det är så det kan kännas att förlora ett barn.

-Som om de orden är skrivna för mig och Johannes, sa Sara.

På Johannes lilla vita kista hade mamma Sara ställt hans porträtt, en av de sista bilder som togs av Johannes under semestern i Thailand.

Framför kistan satt en liten nalle.

Barnteckningar och blommor omgärdade båren.

- Jag har inga förklaringar. Tyvärr, sa prästen Janne Bolldén och kunde inte heller han hålla borta gråten.

- Men om kärlek inte finns skulle vi heller inte känna det onda. Ta hand om varje dag, varje människa. I synnerhet de små. Se till att de får den tid de behöver, var hans ord.

Så läste han en saga.

Johannes favoritsaga. Den om pappa-haren och barna-haren som vid läggdags diskuterar kärlek mellan barn och föräldrar. Den som slutar med "jag älskar dig ända till månen och tillbaka igen".

Det var ju så Johannes brukade säga till mamma och pappa.

Mora Träsk spelade

I går delade mamma Sara sin sorg och saknad med de 100-tal som samlats i Lingbo kyrka. Barnen, Johannes kompisar, hjälpte henne genom ceremonin.

Med en en enkel vit lilja och små smultron gick hon tillsammans med sin pappa fram till Johannes kista.

När alla passerat låg en matta av blomster på golvet framme vid altaret. Det var då Malte Fredin, 2, frågade mamma Stina Voxström var Johannes var - och fick sitt svar.

-Det går inte att beskriva känslan i en begravning av ett barn, sa prästen Janne Bolldén.

Men mitt i sorgen fanns också en glädje och ett hopp. Sara Adamssons önskan att Mora Träsk, Johannes favoritband, skulle spela i kyrkan uppfylldes.

- Den här lilla konserten är för Johannes, sa Leif Walter och drog igång "Fader Abraham" för vuxna och små.

- Jag tror Johannes velat ha det så. Om han kunnat bestämma, säger Sara Adamsson.

I dag återstår 65 svenskar att identifiera. 49 av dem är barn.

De gifte sig på stranden i Khao Lak

Petter Ovander