Styvpappans berättelse - ord för ord

NYHETER

Förmiddagens förhör: 09.00-12.00

Mamman har berättat om tortyren och förnedringen av Bobby, 10.

Skulden har hon lagt på styvpappan.

I dag ska han ge sin version av vad som hände på det lilla torpet i Småland och som ledde fram till Bobbys död.

Följ rättegången minut för minut på aftonbladet.se.

09.07 Rättens ordförande berättar att man fått en ny bevisuppgift från mammans advokat Anders Berggren. Han berättar om hur han kallat en kvinna som kommer berätta hur XX (styvpappan) behandlat henne.

Styvpappans advokat Per Oehme motsätter sig den nya bevisningen.

09.14 Rättens ordförande frågar varför bevisningen kommit så sent. Berggren svarar att han först ville höra vad styvpappan hade att säga. Han säger att han skulle kunna nöja sig med att kvinnan berättar om styvpappans förhållande till barn inom en relation.

09.20 Åklagaren föreslår att kvinnan hörs under rättegångens sista dag. Då har styvpappans advokat möjlighet att läsa in sig på fallet som rör vad styvpappan gjort mot kvinnan.

09.25 Rättens ordförande föreslår att det nya vittnesförhöret hålls på måndag och att ytterligare någon rättegångsdag får bokas. Definitivt beslut meddelas senare. Enskild överläggning hålls och rättegången avbryts tillfälligt.

09.38 Rättens ordförande meddelar att man tillåter vittnesförhör med kvinnan. Det nya vittnet kallas till tingsrätten måndagen den 22 maj klockan 09.00. Rättens ordförande föreslår en ytterligare rättegångsdag till onsdag 24 maj.

09.40 Styvpappans advokat begär i sin tur in ett nytt vittne - en kvinna som haft ett s/m-förhållande med styvpappan. Hon har inte tidigare hörts i förundersökningen. Rättens ordförande säger att då får vi kalla in även detta vittne. Hon kallas till klockan 13.00 nästa måndag.

09.42Fortsatt förhör med styvpappan inleds.

09.45 Åklagaren:

– Jag vill be dig, XX, vad minns du av den akutella dagen när Bobby dör? Återge din bild av den eftermiddagen kvällen.

– Dagen var inget speciellt, som alla andra dagar. Jag minns inte att det hände något speciellt. Men sedan, runt klockan 5 - 6 på kvällen, var vi inomhus alla tre. Vi håller på och eldar, det vanliga som vi alltid gör. Jag är i köket. NN (mamman) och Bobby är i ett annat rum. Det är ett herrans liv mellan NN och Bobby. De står och svär och skriker åt varandra. Det är inget ovanligt. Det handlade inte om något speciellt. Jag sitter vid vedspisen och stoppar in ved. Då kommer NN ut från draperiet och håller Bobby i vristerna. Hon skriker : Du ska ut din jävel, du ska ut din jävel.

Tekniskt problem i ljudöverföringen

09.52 – Klockan är fem eller sex. Någon form av färdiglagad mat tas fram, som vi värmer på vedspisen. Och under tiden maten värms så får Bobby på sig kläder.

Rättens ordförande: – Hade han inga kläder på sig innan?

– Bobby hade inga kläder på sig när NN släpade ut Bobby. Möjligtvis kalsonger.

– Bobby klär på sig något. Pyjamas eller något annat. Bobby sätter sig och äter, Jag skalar en apelsin och gör en sallad till maten. Bobby äter. Jämt när Bobby äter reser han sig upp direkt - tackar för maten och springer upp till rummet. Det gör han nu också. Det var sista gången jag ser Bobby i livet. Då är klockan runt sex. I samband med att barnprogram och det börjar.

09.55 – När jag går uppför trappen öppnar jag Bobbys dörr. Säger godnatt som jag alltid gör. Bobby säger inte alltid godnatt. Men han brukar röra på sig. Men Bobby ligger helt tyst. Jag går in i rummet och säger godnatt Bobby, fast högre. Men jag får inget svar. Jag lägger handen på pannan och då är Bobby iskall. Jag skakar på något sätt på huvudet och säger något mer. Men det finns inget liv i Bobby. Så då skriker jag till NN - NN kom hit - skriker jag högt - NN, kom hit. Och sen direkt så slänger jag mig på knä och försöker göra konstgjord andning. Det gick automatiskt. Det enda jag kunde komma på. Men det går väldigt trögt att få i någon luft. Det gurglar i halsen och luftrören. Det är i stort sett omöjligt. Så jag förstår att det är något i vägen i luftvägarna. Så jag slänger runt Bobby snabbt på mage i sängen och lyfter Bobby under magen. Jag lyfter upp Bobby så högt jag kan över sängen och gungar och hoppar så att det slår in i magen för att få ut något som är i vägen. Jag skakar några gånger. Men jag ser inte att det kommer ut något. Jag lägger ner Bobby och lägger Bobby på rygg igen och försöker med konstgjord andning igen. Då går det lättare.

Jag vet vi växlar en gång. Jag gör konstgjord andning igen och NN trycker på bröstet. Men jag känner av kylan i Bobby och förstår hur illa det är. Bobby är på nåt sätt inte bara kall han är lite hård i kroppen. Det är inte bara kyla. Så hur jag kände mig då. Jag kan inte förklara det. Det var som allt stanna omkring mig. Jag går ner efter en stund. Av någon anledning vill jag inte visa NN att jag var ledsen där uppe i rummet. Gråten var på väg hela tiden. Men NN sa bara "vad faan ska vi göra", gång på gång. Jag kände att gråten kommer. Jag går ner för trappen. Nej förlåt, jag frågar NN var ska vi ringa.

Men herre gud, de kommer ju tro att vi slagit ihjäl honom. Med tanke på hur han såg ut. Han var blå, han hade ramlat i trappen och slagit sig.

NN sa något liknande. Men jag går ner, jag kan inte vara kvar däruppe längre. Så jag tar mobiltelefonen därnere. Sätter mig vid köksbordet. Men jag är helt förtvivlad. Det går inte att ringa. Jag kan inte prata i telefon. Jag vet inte hur jag ska göra. Vill prata med NN. Vill att hon ska komma ner. Det tar väl ett par minuter innan NN kommer. Och då när jag hör NN komma ner låter det som hon har bråttom ner. I stort sett springer ner för trappen. Jag får någon tanke om att NN har hört eller känt något. Jag tror NN skulle komma in och säga "han andas" men hon kommer in i köket i full fart och säger med hög röst "fy faan jag har hans jävla spyor i hela käften". NN svär och är arg alltså, förbannad. Så NN sköljer ur munnen vid diskbänken, svär och spottar över hans jävla spyor. Och jag tänker NN är i chock, hon vet inte vad hon säger, hon fortsätter och svär över Bobby. Sen sätter sig NN ner. Jag sitter redan där vid köksbordet. Jag är ledsen - har svårt att prata. NN säger något om att "det är väl för faan inget att tjuta över" - jag kan inte prata. Det går inte lång stund. Så häller NN upp whiskey, eller sprit. Och då ska hon skåla över att Bobby är död.

10.10 – NN ska skåla. Eller fira att faanskapet är väck. Ska skåla för att faanskapet är väck. Och NN är alltså uppspelt, glad på nåt sätt. Glad är fel ord. Men upprymd.

Jag frågar gång på gång "ska vi inte ringa?" NN säger bara, nej men han är ju död. Det är inget att ringa om. Sen fortsätter det så här. NN dricker och svär och skålar över att Bobby är väck. Jag försöker prata om vad vi ska göra. Jag känner att jag måste prata med någon för NN går inte att prata med. Så jag frågar om vi ska ringa någon jourhavande präst för att få hjälp att kontakta sjukhus för själva klarar vi inte det här. Då frågar NN "vilken kyrka". Jag menar svenska kyrkan. NN säger något om utlänningar och svartskallar. Att svenska kyrkan tycker om utlänningar. Det är bättre att ringa till Jehova, för de hatar utlänningar. Sen börjar NN någon historia om att Jehova - vi har haft besök av Jehova rätt så ofta - då säger NN: "de har nog förstått vilket helvete vi eller jag har haft med Bobby. Det är nog de som sett till att Bobby är väck." Det går inte att prata vettigt med NN. Timmar går nu på natten . Även jag har börjat dricka nu. Jag känner jag kan inte vara med längre nu. Jag själper i mig sprit för att komma ifrån situationen. Sen, det slutar med att både NN och jag häller i oss sprit frampå morgonen. Vi pratar men vi får nog inget vettigt sagt. NN är fortfarande så här uppspelt, glad och nöjd att Bobby är väck. Jag skulle ju vilja ringa till nån och säga vad som hänt.

10.15 – Men som NN är är jag rädd att ta någon till huset. Överlycklig alltså. Och sen har Bobby dött. För mig är det otänkbart att ta dit nån, ringa efter nån. Så det blir inte att ringa. Det börjar ljusna ute. Till slut går vi upp och lägger oss. Det är väl ett par timmar däruppe. Sen går vi upp och går ut och då hittar ju vi det här kräkset ute - som vi har pratat om i förhör. Plus att det är blod utanför huset. Vi tittade i alla fall på det och förstår inte vad det har kommit ifrån. Vi pratar om det här kräkset var det kommer ifrån. Då säger NN "jag ska se om faanskapet har varit ute i natt". Hon springer upp på övervåningen, kommer ner direkt, "nej han ligger som igår."

Vad vi gör den här första dan, vi gör väl inget särskilt. Vi gör det vi måste, det nödvändiga med djuren. Jag försöker prata med NN. Men det går inte. Allt är så bra för NN.

10.20 Paus.

10.40 Åklagaren:

– Var du frisk den här dagen.

– Jag var på bättringsvägen.

– Jag tänker på skeendet när du tar tag i Bobbys armar och hjälper NN att ta ut Bobby i huset. Var i huset var ni?

– I hallen.

– Har Bobby åkt in med huvudet i något?

– Nej, det är inget jag har minne av.

– Hade Bobbys huvud passerat tröskeln som du nämnde om.

De pratar om ytterligare en tröskel.

Åklagaren: – Hur var det med Bobbys kläder?

– Kläder har inte Bobby på sig.

– Är det du eller NN som bestämmer när greppet om Bobby ska släppas och han ska läggas ned på marken?

– Nej, vi släpper ner honom.

Åklagaren frågar varför han lägger snö över Bobby.

XX förklarar att det beror på NN:s beteende.

– Vilken position har NN till Bobby när ni skvätter snö på honom?

– På sidan.

Åklagaren frågar varför XX inte gör något åt situationen.

XX förklarar att det inte går att prata med NN i sådana här situationer.

– Så du vill inte hamna i konfliktsituation som du inte ingriper?

– Det är för att hon blir mer aggressiv mot Bobby.

– Hur mycket snö föser ni över Bobby?

– Jag slänger 4, 5 ,6 nävar. Och NN gör likadant.

– Gör NN något mer mot Bobby?

– Ja, skriker och svär åt Bobby. Men förövrigt, nej. Fäktar med Bobbys armar lite. Bobby fäktar med armarna och NN fäktar tillbaks.

– Gör du nåt mer mot Bobby härute?

– Nej.

– Hur lång tid var ni ute ungefär?

– En till två minuter.

– Bobby blir inte utsatt för fysiskt våld?

– Nej.

– Hur kommer Bobby upp?

– Han kommer upp själv och springer in.

– Du nämner apelsinen. Vad hände med apelsinen?

– Det hände ingenting. Jag tog fram apelsinen och gjorde sallad till Bobby.

– Så apelsinen hamnade i salladen?

– Nej, jag kan inte säga vem som skalade apelsinen, NN eller jag.

– Så du vet inte riktigt. Vet du om Bobby åt en apelsin?

– Bobby åt apelsin i alla fall. Den låg för sig.

– Säger Bobby något särskilt om det han blivit utsatt för?

– Nej, Bobby gör inte det.

– Sen tar Bobby sig upp till sitt rum alltså?

– Ja

– Du går upp någon gång runt 23-tiden.

– Ja, inte före 23.

– Då har vi ganska lång tidsrymd.

– Maten är strax före sex och jag går och lägger mig vid elva.

– Sen har du också berättat om Bobbys skador: på knäna på armarna och blå runt ögonen. Sen har du också beskrivit goda förklaringar till skadorna. Men jag kan inte förstå riktigt - NN vill skåla över att Bobby är död osv - du som verkar vara lite mer, ha mer empatiförmåga - det var väl inte så svårt att förklara det här för sjukvårdspersonal eller polis. Jag förstår inte varför du inte tog någon kontakt.

– Det här sammanlagt - knäna, armarna - det såg ju fruktansvärt ut, även om vi visste vad det var. Bobby hade alltså blåtiror från trappen. Man får ju den känsla direkt. Har de slagit ihjäl pojken? Man läser i tidningen att föräldrar misstänks för att ha misshandlat sitt barn.

– Vägde du mot det som i övrigt komma skulle - med en kropp att göra sig av med.

– Inte så här tidigt.

– Dagen därpå?

– Ja, funderar på hur vi ska göra oss av med kroppen, eller vad? Tanken finns ju även på morgonen. Jag känner att jag vill ringa. Men sen är det ju hur NN var i sitt sätt. Jag gav mig in i nåt som jag inte kunde ta mig ur.

– Var det något som gav dej anledning att fundera på hur bobby mådde den här kvällen. Fann du anledning att se till honom under kvällen?

– Nej, det gjorde jag inte.

– Hade Bobby kanske dagen innan, råkat ut för någon allvarlig olyckshändelse?

– Det här som hände i trappen var före jul.

– Han hade inga sviter av det?

– Nej, det var utseendemässigt, inget annat.

11.00 Åklagaren går över till vad som hände med Bobbys lik och om resan till Göteborg.

Styvpappan:

– Det kommer upp olika förslag. Det är alltså diskussioner i flera dagar. NN inser inte allvaret i det hela. Det är ju inga bekymmer för NN. NN tycker bara det var att lägga Bobby i hultet och tända eld på huset. Men vi kommer in på linjen att Bobby måste ha försvunnit någonstans. Och då växer det här med Göteborg fram.

– Du kan väl berätta, kort bara, hur Bobby tas ur huset, var han läggs, om resan.

– Bobby ligger ju i rummet, kvar till dan efter. Jag går upp och rullar in Bobby i täcke och filt. Jag frågar om NN kan hjälpa till, men hon vill inte gå upp dit. Sen lgger jag även Bobby i två plastsäckar. Men jag kan inte bära ner Bobby själv för trappen. Så då hjälper NN till att bära ner, och sen ut till höskullen. Jag tror vi använder pulka.

Bobby ligger ju där. Alltså, flera dar. Jag kan inte precisera dagarna för att jag har knappt något minne av den här tiden.

Sen är vi inne på det här med att lägga Bobby i en sjö. Och då gör vi den här resan till ostkusten. Det tar flera dagar innan vi kommer iväg. Jag försöker varje dag komma iväg, men det tar ju emot. NN såg ju inga problem.

– Var NN orolig över någonting?

– Det enda NN vart ledsen över det var vad mormor skulle säga. Hur NN skulle förklara hur Bobby hade försvunnit.

– Hur ledsen blir NN då?

– Hon blir förtvivlad.

– Hur länge är Bobby på YY innan han tas till Lovsjön?

– Jag tror det handlar om två dar. Kan även vara en dag bara. Vi åker och tittar vid Lovsjön på kvällen. Vi går ut på isen. Och bestämmer att där ska vi lägga ned Bobby. Vi åker väl hem och hämtar motorsåg och isborr. Och åker tillbaks och tar upp ett hål i isen. Sen åker vi hem och hämtar Bobby. Allt samma kväll.

– Hur är Bobby paketerad då?

– Jag tror vi sätter på två säckar till på höskullen.

– Vilka vi?

– NN och jag. Vi tar med spett och kedjor och det där.

– Vem är det som anbringar dom på Bobbys kropp?

– Vi hjälps åt med det. Ute på isen.

– Händer något särskilt ute på isen?

– NN svär och lever som vanligt, över Bobby. Fast vi håller på med det vi gör. Jag vet, jag, vi sitter på huk vid Bobby vid hålet. NN säger hela tiden dumma saker om Bobby. Det slutar med att jag slänger ut ena handen mot NN för att få tyst på henne och det hamnar i ansiktet på NN. Det är för att hon ska sluta alltså. Sen släpper vi ner Bobby.

– Vad är det för fula saker NN säger?

– Det är så skönt att han är borta, och han ska inte ställa till nåt helvete mer. Sen låter det så hela vägen till bilen.

– Hur reagerar NN på att bli slagen?

– Hon lugnar väl ned sig en kort stund.

– Är det några särskilda förberedelser inför resan till Göteborg?

– Vi hyr det här släpet. Och vi bestämmer vilken dag vi ska åka.

– Har det varit några kontakter med skolan som gör att ni måste göra det här nu?

– Kontakter med skolan har det varit hela tiden.

– Var det aktuellt med läkarbesök för Bobby?

– Det var på gång, men vi hade inte fått någon kallelse.

– Hur går det till när den här platsen, för försvinnandet, väljs ut?

– Vi hade ju bestämt att Bobby skulle ha försvunnit från bilen. Där det fanns mycket bilar. En stor parkering eller nåt. NN kände väl till det där centret. Så vi kom ju förbi där. Åkte in där och gjorde som vi gjorde.

11.15 Åklagaren går över till åtalspunkt fyra. Frågar om elstötar mot Bobby. XX förnekar att något sådant förekommit.

Åklagaren:

– Den här händelsen med dammsugaren, har den inträffat?

– Jag tvekar på det, men kan ha gjort det. Jag tycker Bobby skulle ha sagt nåt om det hade hänt.

– Vem skulle ha gjort detta?

– NN i så fall.

– Var Bobby lätt eller tung?

– B vägde väl strax under 40 kilo.

– Var han svårhanterlig om man skulle flytta honom mot hans vilja?

– Det har jag aldrig råkat ut för. Det var väl inga problem för NN.

Åklagaren fortsätter fråga om misshandeln.

– När är första gången du inser att Bobby utsetts för våld av någon?

– Första gången är vid telefonkontakt med NN. Jag hör ju Bobby i bakgrunden. Ja Bobby skrek och svor och NN skrek att han skulle hålla käften. Höll på ett tag. Jag hör väl en smäll. Som jag uppfatta som en örfil och sen att Bobby ramlar och bland massa saker för det skramlar. Sen börjar Bobby gråta förtvivlat. Jag frågar vad i helvete håller ni på med. "Han är så jävlig", det är första gången jag förstår att det är något mellan NN och Bobby. Sen andra gången, då kommer jag ner från sovrummet och då har NN bundit fram Bobby med morgonrocksskärp vid stolen i köket och står och slår med skärp på Bobby.

– Hade han flyttat dit då ?

– Ja.

– Hur reagerar du?

– Ja, förvånad vad NN gjorde. Det stämde inte med NN.

Chockad kan jag väl säga över vad NN gjorde.

– Tycker du om barn?

– Ja, jag tycker om barn.

– Du som tycker om barn, hur kommer det sig att du ändå fortsätter din samlevnad med NN och Bobby utan att vidta åtgärd?

– Jag vidtar många åtgärder.

Åklagaren frågar om XX bett dem lämna. Han säger att han gjort det några gånger men att det aldrig blivit så.

– Du accepterade att hon misshandlade sin son?

– Accepterade gjorde jag inte. Men jag lät det fortgå.

– Har du nån gång utövat något våld mot Bobby?

– Nej, aldrig. Det enda jag gjort är att jag tagit tag i armen på Bobby och pratat med Bobby, Inget annat.

– Har du nån gång medverakt till att Bobby förpassats ut utomhus naken eller lättklädd?

– Har hjälpt till att bära ut honom - två gånger

– Är en gång kvällen när han dör?

– Ja.

– Vad händer andra gången?

– Liknande. Det kan ha varit någon vecka, två eller tre innan. Det var ju snö.

– Hade det hänt nåt särskilt då?

– Det var ett muntligt bråk mellan NN och Bobby. Behövde inte bero på något speciellt. De eldade upp varandra.

– Gjorde du något mer än att du bar ut honom?

– Jag har satt min fot på Bobbys bröst. Försökte få NN att sluta slå Bobby i ansiktet. Jag ville sära på Bobby och NN.

Få något emellan.

– Var det det bästa sättet du kunde komma på?

– Nej, men jag höll ju på med NN:s armar, hon höll ju på och fäktade med Bobbys armar.

– Är du starkare än NN?

– Det tror jag, vet inte.

– Då fanns det väl andra sätt att ta tag om NN?

– Jag satte benet emellan och foten hamnade på bröstet.

Åklagaren fortsätter fråga om misshandeln av Bobby och hur XX varit inblandad.

– Du har sagt det, att du suttit grensle över honom.'

– Vad jag minns har jag inte sagt det, för jag har inte gjort det. Jag har sagt att NN har gjort det.

– Har du satt fast Bobby vid någon stol någon gång?

– Nej.

Åklagaren frågar om han bett NN att sluta. Det säger XX att han gjort, men att det bara lett till att NN blivit ännu argare på Bobby. Åklagaren frågar hur många gånger det här hänt fram till jul och nyår. XX svarar att det kanske har hänt mellan 3-6 gånger, med stol.

Åklagaren frågar hur en förbättring hade kunnat ske? Vad gjorde XX?

– Det var att hindra att de började bråka.

Åklagaren frågar hur han då kan acceptera att NN och B bor kvar om bråken ändå fortsätter. XX säger att han älskar NN, han kan inte slänga ut NN. Däremot ber han NN flera gånger att åka därifrån. Ber aldrig att hon ska lämna ifrån sig Bobby.

Åklagaren frågar om "stearinhändelsen"

– Det höll NN på med när jag kom ner från sovrummet. Droppade stearin på honom och så.

– Hur reagerade du då?

– Chockad, vad faan håller du på med. NN var inte förbannad då. Jag uppfatttade det som att NN gjorde det mer för den sexuella biten. På uttrycket när jag såg NN. Det verkade som om NN vart sexuellt upphetsad på det.

– Du hör på hennes röst att hon är sexuellt upphetsad över att hälla stearin på sitt eget barn?

– Ja.

– Vad fick du för svar på din fråga?

– NN skrattade, hade väl inget att säga.

Åklagaren frågar om händelsen med Bobbys kalsonger. XX säger att han läst om det. Säger att det kan hänt nån dag när han inte var hemma. Åklagaren frågar om Bobby brukade bajsa på sig, det hände säger XX.

Åklagaren frågaar om XX varit hemifrån någon natt. XX säger nej, Åklagaren frågar om XX varit i kontakt med polis medan NN och B bott hos honom. Det säger XX att han aldrig har varit.

– HÄnde det att Bobby fick sprit?

– Bobby fick vad jag kallar låtsasdrinkar. Bobby var lite lillgammal, han tyckte om att skåla, han låtsades att han skåla och drack sprit. Så det räckte med att han såg att det kom lite lite ur spritflaskan och sen läsk i så var det jätte roligt.

XX förnekar att han hällt sprit genom en tratt i Bobbys strupe.

Åklagaren frågar om "örngottshändelsen". XX förnekar att han inte känner till något sådant. En gång har han sett Bobby med tejp över munnen. Åklagaren frågar vad XX gör då. XX säger att några gånger har han då lossat Bobby när han suttit fastbunden vid en stol.

Åklagaren frågar vad XX gjort för att NN ska få den hjälp hon behöver. XX säger att han försöker aktivera Bobby.

Nämner handikappridning och scouter.

– Hur skulle det hjälpa NN?

– Jag och Bobby skulle kunna åka iväg?

– Hände det?

– Nej, vi åkte och handlade och så.

Åklagaren fortsätter att fråga vilka aktiviteter XX och Bobby gjort tillsammans. XX kan inte ge några exempel.

– Tyckte du att NN behövde personlig hjälp?

– På ett sätt, men när NN var så här, det var väldigt korta stunder. Förövrigt var NN hur go som helst.

Det var inte skit allting.

11.50 Åklagaren går över till mer allmänna frågor.

Frågar vad XX tänder mest på sexuellt.

XX säger att han tycker om när någon är bunden, men han har inte upplevt det sexuellt när Bobby varit bunden.

– Uttryckte Bobby något annat särskilt om att det skulle hända honom något?

XX berättar hur Bobby alltid sa i samband med bråk "döda mig då", straffa mig".

– Vad brukade NN kalla Bobby för?

– Ja, Bobby var det inte ofta NN sa. Idioten, faanskapet var väldigt vanligt.

Åklagaren frågar hur julafton var.

– Det var väl förhållandevis bra. Men vi hade ingen ström.

– Hände något särskilt?

– Nej.

XX säger att han skulle ha kommit ihåg om något särskilt hänt.

– Var du nykter?

– Nej, jag drack men jag var inte oredig.

Åklagaren säger att XX sagt annat i förhören. Men XX säger att det inte var något bråk under julafton.

– Brukade Bobby blöda näsblod?

– Det hände. I samband med att han snöt sig.

Åklagaren frågar vad som hände med Bobbys säng efter att han dött. XX säger att de tog ut den, den såg så bedrövlig ut. De hade dåligt samvete för det.

– Hur gjorde ni med madrassen?

– Antiongen på höskullen eller uppeldad. Vi eldade ju mycket skräp.

Åklagaren frågar om det var blod på sängen. XX säger att det i så fall var blod från näsblod.

– Hade du någon synpunkt på att Bobby var mörkhyad?

– Nej, inte negativt i alla fall.

– Var Bobby sjuk före jul?

– Nej, B var lite förkyld, men inget allvarligt.

XX säger att orsaken till att Bobby var hemma före jul var för ögonen. Men de tog aldrig kontakt med läkare, eller funderade på det.

– Var ni inte oroliga?

– Jag var inte orolig för att det hade hänt något allvarligt med Bobby. Blåtiror ser ju ofta allvarligare ut än vad de är.

11.57 Åklagaren tar upp ljudfilen som NN ska ha spelat in.

– Jag har hört delar av den redan innan vi träffas, som NN har berättat i telefon.

XX säger att han läste berättelsen efter Bobbys försvinnande.

11.59 Åklagaren ber XX förklara varför NN har påstått att XX varit med och slagit sonen?

– Det finns väl flera anledningar. Jag anser att NN hamnar i en sådan situation idag att hon inte kan säga något annat. Hon måste stå fast vid det här. Och hur historien har kommit till, det är ju genom de här förhören. Jag kan inte ens säga att allt kommer från NN. Det är inte NN:s historia.

– Varför skulle hon lasta dig med medverkan?

– Det är stor fråga för mig med hur hon kan göra så här.

Åklagaren går in på när Bobby ska ha försvunnit. Hur de resonerade kring vad de skulle säga till polisen. XX säger att de kom fram till det gemensamt.

Åklagaren går in på dagen före häktningen då NN började berätta en del. XX säger att han inte kunde göra samma sak. Det var ju NN:s son. Det måste hon ta.

– Bobby var som en son för mig, men NN är mamma, det är hon som måste få avgöra vad som ska hända eller inte.

12.03 Lunchpaus.

Fler artiklar:

Simone Söderhjelm, Johanna Melén