Wall Streets lejon struntar i Ryssland och aborter

Foto: BRENDAN MCDERMID / TT
NYHETER

NEW YORK. De vågar inte jubla ännu.

Men pojkarna på Wall Street är försiktigt optimistiska om vad som kommer hända i Donald Trumps USA.

– Vi bryr ju oss egentligen bara om skattesänkningar och avregleringar och det verkar som vi får vad vi vill, som en av dem frankt konstaterar  över drinkar efter ännu ett dagsverke i kvarteren där de verkligen bestämmer hur det går med allting.

Vi har just upplevt den minst uppslitande veckan sedan ”Inauguration Day” för en och en halv månad sedan.

Den skulle nästan kunna beskrivas som....normal. Ja, åtminstone tills härvan kring justitieministern Jeff Sessions rysslandskontakter och eventuella mened exploderade rakt i ansiktet på administrationen. 

Talet Donald Trump höll inför kongressens båda kamrar i tisdags – det som vanligen kallas State of The Union men i formell mening inte får ha den beteckningen när presidenten är ny – liknade ju  inget annat tal han någonsin hållit.

Tonen var – eller skulle i alla fall föreställa – försonande, det konfrontativa och stridslystna ersatt av en förhållandevis milt framförd önskan om samförstånd och enighet.

Reaktionen blev, på samma sätt, högst ovanlig för denna era.

Reaktionen blev, på samma sätt, högst ovanlig för denna era.

De traditionella republikaner som inför öppen ridå våndats över hur de ska förhålla sig till sin okonventionella, tidvis oregerlige banerförare hurrade lyckligt över att han var så presidentlik och värdig, och till och med kritiker som i normala fall är av uppfattningen att det är Lucifer själv som flyttat in i Ovala rummet verkade uppskatta det mer fördragsamma tilltalet,

– Det här var ögonblicket när han blev USA:s president på riktigt, utbrast till exempel vänsteraktivisten Van Jones till allmän förundran i CNN:s studio.

Det fanns de som invände också, förstås. Som menade att journalister och tyckare som köpte ”teatern” var naiva och lät sig duperas för att det var så skönt att för en gångs skull slippa bli utskälld och örfilad av Vita huset.

Men ändå.

Vågskvalpet var mindre upprört än någon gång tidigare än under hela vintern.

Vågskvalpet var mindre upprört än någon gång tidigare än under hela vintern.

I vad mån det förändrade tonfallet gjorde intryck i finanskvarteren på södra Manhattan är okänt.

Men förmodligen inte.

Där avgörs humöret av andra faktorer än presidentens vältalighet och hyfs och utspel i sociala eller, om de ska beskrivas så, kulturella frågor.

Jag stöter då och då på unga lejon som jobbar i den världen, främst genom vänner som bevakar Wall Street i mer eller mindre framstående finansmedier, och de få gånger de pratar om politik istället för om stålar och nyss genomförda affärer är det inte flyktingar,  invandring, kriminalitet, fuffens med Ryssland, aborter, utnämningar till kabinettet , synen på media eller presidentens utbrott på twitter de avhandlar.

Det är...ja, stålar då också, strängt taget.

Den brännande frågan är vad den färske presidenten kan och kommer att göra för den så kallade marknaden.

Den brännande frågan är vad den färske presidenten kan och kommer att göra för den så kallade marknaden.

Hittills har det, efter inledande nervositet över ett helt oväntat valresultat, gått över förväntan, tycker de. Börsen spinner som en mjölkstinn katt, de allsmäktiga konsumenterna där ute tycks redo att osäkra kreditkorten och signalerna från Washington verkar lovande.

– Men det finns fortfarande en osäkerhet över vad han tänker göra. Ingen vet säkert, säger de som inte vågar var för optimistiska.

De sista tvivlen ska, hoppas man, skingras när den 45:e presidenten inom kort presenterar sin skattereform.

För som en något bladig kopia av Bud Fox i Oliver Stones ”Wall Street” slår fast under en barrunda i Midtown efter ”the bell” en vanlig vardagkväll:

– Vi bryr ju oss egentligen bara om skattesänkningar och avregleringar.

Skulle de få allt de önskar, och det verkar långt ifrån omöjligt, förväntar sig många av allt att döma tidernas tjurrusning.

Skulle de få allt de önskar, och det verkar långt ifrån omöjligt, förväntar sig många av allt att döma tidernas tjurrusning.

Risken för att det i så fall skulle kunna bli 2008 igen, eftersom vettlöst risktagande såna gånger tenderar att rent opium för Wall Street, oroar ingen – eller nämns i alla fall inte av de som hoppas få delta.

De väntar bara på att Trump ska sätta tändstickan till stubinen.

VECKANS BITTRASTE KONTROVERSER I TRUMP-LAND

  • Talet till kongressen. ”Det värdigaste Trump hållit sedan han gav sig in i politiken”, tyckte framförallt anhängarna men också delar av oppositionen. Det fanns emellertid också kritiker som rasade över att så många vanligtvis vaksamma bedömare lät sig ”duperas”.

  • Sessions kontakter med Ryssland. Just som det gick så bra...Session, en av kabinettets mest profilerade personligheter anklagas, för att under senatsförhör ljugit om kontakter med ryska kontakter. Måste avgå, rasar exempelvis oppositionsledaren Nancy Pelosi. Häxjakt, tycker republikaner i senaten. 

  • Oscar-galan. Det historiska fiaskot i Hollywood, när fel film utsågs till årets bästa, kunde inte gärna kopplas till Trump. Trodde man. Fast jo, enligt de verkliga konspirationsteoretikerna var det precis som valresultatet ett bevis för att vi lever i ”The Matrix” och fått en bugg i systemet...