Slagen och sparkad av pappan han älskade

NYHETER

I dag har Tomas, 19, och hans far försonats: ”Jag har fått honom tillbaka”

Han sparkades i magen och misshandlades med en bandyklubba.

När han var tre år stängdes han in bagageutrymmet på bilen.

I dag har Tomas, 19, försonats med sin pappa.

- Jag har fått min pappa tillbaka.

Foto: SLAGEN HELA SIN UPPVÄXT De första slagen kom när han bara var några år gammal. Tomas, 19, misshandlades av sin pappa under hela sin uppväxt. -I dag har jag försonats med honom. Nu har vi en vuxen relation och på många sätt har jag fått min pappa tillbaka, berättar han.

Han bor tillsammans med sin flickvän ute på landet ett par kilometer från staden där han går i skolan.

-Det här är ett stopp på vägen för mig. Här ska jag stanna ett tag, andas ut och börja om mitt liv.

Såren är djupa och över vänster öga så tydliga att de lämnat spår i form av en blåaktig utgjutning.

-Det är från när pappa slängde mig i golvet när jag var liten. Läkarna säger att jag kanske kommer att bli blind på det ögat.

Det första slaget kom redan när han var några år gammal. Han minns själv när han som fyraåring skrämdes av pappans hårdhänta lekar. Hur pappan knuffades, som på skoj, men lite för hårt, och hur han inte vågade säga ifrån. Pappa kunde ju bli arg.

Våldet accelererade, blev systematiskt och pappans humör allt mer oberäkneligt. På ytan var de en helt vanlig familj som åkte på semester och bjöd hem vänner. Men när dörren slogs igen förvandlades hemmet till en plats där pappans våld höll familjen i ett järngrepp.

- Jag var rädd för honom. Rädd för vad som skulle hända när jag kom hem. Ibland var han arg för något på

tv:n och då gick det ut över mig. En annan gång kunde vi sitta vid matbordet och han retade sig på något jag sade eller gjorde och då kom slaget. Omedelbart.

Tomas sparkades i magen, knuffades in i väggen så att han började blöda, misshandlades med bandyklubbor och dammsugarmunstycken och stängdes in i en hundbur i bagageutrymmet på bilen. När han var tio år var hans pappa så våldsam under en semesterresa att Tomas bröt armen.

Han och mamman blånekade

I skolan hade personalen uppmärksammat de ständiga blåmärkena i ansiktet och på armarna, men när frågorna om våld i hemmet kom blånekade både han och hans mamma.

- Jag var rädd för våldet, men jag var ännu mer rädd att förlora min pappa. Jag älskade honom så som barn älskar sina föräldrar och det värsta jag kunde tänka mig var att ange honom.

En dag fick hans mamma nog. Tillsammans med sina barn flydde hon, polisanmälde sin make och gömde sig och barnen tills rättsprocessen var över.

Tomas pappa dömdes till fyra års fängelse och tvingades betala digra skadestånd till sin familj.

Men för Tomas var våldet långt ifrån över. Istället sökte han sig till huligankretsar där han fann andra unga män som också kände sig hemma i våldet.

-Jag drogs till den miljön för där var det på mina villkor. Där mötte jag många som precis som jag hade växt upp med våld.

"Hade lärt mig att våld löser allt"

Hans liv var kaotiskt och han flackade runt mellan olika hem och specialskolor. All aggressivitet som samlats inom honom sökte sitt utlopp.

-Jag var ofta i bråk med andra i skolan, det var min verklighet, jag hade lärt mig att allt kunde lösas med våld.

Under en finalmatch i fotboll spårade bråket ur och han bevittnade hur en man misshandlades brutalt.

-Han låg avsvimmad på marken och flera personer fortsatte att sparka honom. Då fick jag nog av våldet.

Tomas sökte upp sin pappa. Han ville försonas med honom. Mannen han mötte hade då avtjänat sitt straff, genomgått ett tolv-steg-program för våldsverkare och plötsligt upplevde Tomas att han mötte den pappa han alltid hade längtat efter som barn. Den pappa som tagit med honom på fotbollsmatcher och bjudit på korv och läsk.

-Jag kände att jag hade fått min pappa tillbaka.

Han beskriver hur lik han är sin pappa, hur de delar intresset för sport, älskar lösgodis och har samma humor.

-Han har bett om ursäkt för den tiden, han har sonat sitt brott, jag tycker att han förtjänar en andra chans.

"Det mörka kan välla upp i mig"

I dag har de en ny relation, mer vuxen, där de lagt "det mörka" bakom sig.

Men trots att de har försonats och trots att Tomas gömt undan minnena är han medveten om att våldet slagit rot i honom.

- När jag blir arg känner jag hur "det mörka" väller upp inom mig. Då går jag undan och tar ett djupt andetag.

Han drömmer om en familj med barn. Så småningom. Men först vill han bli stark i sig själv och bli den som bryter familjens generationskedja av våld.

Fotnot: Tomas heter egentligen något annat.

Tidigare artiklar

Anna Bengtsson, Malin Nord