”Han såg bestämd och värdig ut”

NYHETER

Tusentals köade för att ta farväl av Nelson Mandela

1 av 10

JOHANNESBURG. Köerna var kilometerlånga.

Tusentals ville se president Mandela en sista gång.

När de inte fick det - utbröt kaos.

– Jag har stått här i fem timmar och nu låter de mig inte passera, säger Justinus Shadung.

Han  trycker händerna mot det gula stängslet av hårdplast. Klockan närmar sig 17 på onsdagseftermiddagen. Framför honom rader av poliser, bakom tusentals människor.

Svetten glänser i deras ansikten. Precis som Justinus Shadung har de i timmar stått i den gassande solen.

Alla hoppas de en sista gång få se sin president Mandela.

Lit de parade

Hans kropp ligger på lit de parade i regeringshögkvarteret Union Buildings. Där svors han 1994 in som landets förste demokratiskt valde president.

Justinus och de andra står i korsningen av Madiba-gatan och Regeringsgatan där avspärrningarna är uppställda. Därifrån syns de väldiga regeringsbyggnaderna på kullen högst upp.

– Jag är så nära, men ändå så långt borta, säger han med en suck.

Ett fåtal personer åt gången släpps igenom. De lyckligt lottade börjar snabbt springa uppför. Justinus Shadung och hans kompis blir kvar.

Hans ord dränks i ropen och sångerna från massan: ”Nelson Mandela, ingen är som du”, sjunger de på Pedi-språket.

Sedan börjar de skandera på zulu: ”Vi har inte sett vår president”, samtidigt som de slår takten mot de gula barrikaderna.

Fler och fler poliser ansluter.

– Förklara för dem att tiden är ute. Om du släpper upp dem, måste du ta ner dem, säger polismannen Mahamba Isaac, till en av kollegorna.

Fick bara en skymt

Tolv timmar tidigare lämnade Mandelas kvarlevor ett militärsjukhus i staden klockan sju på morgonen.

Gatorna i centrala Pretoria var avspärrade, poliser och Pretoriaborna kantade kortegevägen som gick förbi ett fängelse där Mandela satt och domstolen där han dömdes till livstidsstraff.

Den svarta skåpbilen körde fort och åskådarna fick bara en skymt av kistan som var insvept i en sydafrikansk flagga.

– Det kändes mycket sorgligt. Men det var viktigt för mig att se honom en sista gång, jag föddes en månad efter att Mandela släpptes ut ur fängelset, säger Martinique Keet.

Tillsammans med fyra arbetskamrater från en klädbutik, alla iklädda vita t-shirts, har hon stått på gatan sedan klockan 06.

Vi träffar dem några timmar senare, och nu hoppas de få se presidenten.

– De ringer från jobbet, men vi har stängt av våra telefoner, säger hon.

Naomi Campbell i tårar

Tiden mellan klockan 10 och 12 var reserverad för familjemedlemmarna och vip-gästerna. Supermodellen Naomi Campbell fotograferades när hon gråtande gick ut. 

Därefter släpptes allmänheten och journalisterna in. 

– Ser vi någon ta en bild kommer telefonen eller kameran att förstöras, ropar en av polismännen mot journalisterna som trängs framför en av ingångarna.

Han och hans kollegor vaktar varenda steg besökarna tar. På en stol bredvid kistan sitter sonsonen Mandla Mandela med tom blick.

Så fort någon av besökarna dröjer sig kommer poliserna och skyndar på.

Kistan är halvöppen. Mandelas ögon är slutna, han bär en traditionellt mönstrad skjorta i bruna färger.

Sakta börjar människorna strömma ut från byggnaden. Många ler, andra gråter, vissa säger att de inte orkar berätta om sina känslor.

För lärarinnan Patricia Sedidi var det viktigt att en sista gång se landets fader, som många kallar Madiba här.

– Han såg så bestämd och värdig ut. Även om det inte finns något liv i kroppen syns det att det är en stor man, säger hon och går vidare.