Tron på framtiden återvänder

Foto: Rosling.
NYHETER

"De flesta trender pekar rätt, men inte alla".

Så säger professor Hans Rosling i Vinter i P1.

Och frågan är: Med klimathot, krisande ekonomier och sinande resurser - kan man i dag påstå något mer kontroversiellt?

"Kalla mig inte optimist", upprepar Hans Rosling flera gånger. 

Och man förstår varför han är så noga med att kasta in denna brasklapp när man hör hans Vinterprogram i P1. Det ska fan vara optimist när allt ser ut som det gör.

Dagen innan har vi fått höra Fredrik Lindströms ödesmättade dystopi om hur vårt ekonomiska system är nära förestående sammanbrott, men i Hans Roslings program återvänder för en stund tron på framtiden. 

Obändig tro

Världen är inte som vi tror, hävdar Hans Rosling. Vi ser på Afrika som vi gjorde för 30 år sedan.

Det har blivit så mycket bättre: Barnadödligheten har sjunkit kraftigt, fattigdomen halverats, flickor får gå i skolan och i Addis Abeba föds nu färre barn än i Stockholm. Och det kommer att bli ännu bättre.

Som en läkarvetenskapens Tintin berättar Hans Rosling om hur han farit fram i jeepar i Kongo och fått machetemän att sänka sina vapen efter att han förkunnat sina budskap om vaccin och blodprov, eller hur han smart lyckades dupera Fidel Castro att få undersöka Kubas befolkning med sina egna metoder.

Och visst, Hans Rosling ser hoten från ökande klyftor, miljöförstöring och krig, men med en obändig tro på att vetenskap, utbildning (och lite preventivmedel) kan ordna det mesta, landar han i slutsatsen: "Det är möjligt men långt ifrån säkert att barnbarnen kan få leva i en bättre värld.... De flesta trender pekar rätt, men inte alla."

Energi, humor och kunnande

Och det är förstås kontroversiellt. För även om Hans Rosling ber oss hålla två tankar i huvudet samtidigt, så utgår jag ifrån att en så intellektuellt spänstig person som han inser att även om framstegen är stora så tycks utmaningarna vara oändligt mycket större.

Man kan inte låta bli att imponeras av hans energi, hans humor och kunnande, men det blir ändå lite märkligt när han med en axelryckning konstaterar att vi med säkerhet kommer att bli tre miljarder fler på jorden, för "vi kan ju inte göra oss av med de som redan fötts". 

Var ska de bo? Hur ska de leva? Räcker resurserna till för dem? Sådana frågor hade Hans Rosling gärna fått fördjupa.