Stefan Löfven ringde till fattigpensionären Inga-Karin

avJoachim Kerpner

Fattigpensionären Inga-Karin Jakobsson blev erbjuden ett samtal från finansminister Magdalena Andersson.

Men hon ville hellre prata med Stefan Löfven:

– Han tog sig tid att ringa. Det högaktar jag honom för, sade hon efter samtalet.

Aftonbladet berättade under lördagen om den gotländska fattigpensionären Inga-Karin Jakobsson, 69, som inte har råd att resa till sina barnbarn på fastlandet och köper mat för högst en tusenlapp i månaden.

Vid lunchtid på söndagen ringde det i Inga-Karins mobil. Det var statsministern, som förklarade att Socialdemokraterna vill höja pensionen med 600 kronor i månaden för pensionärer som har allmän inkomstpension på mellan 11 000 och 14 000 kronor. Dessutom ska bostadstilläggen justeras så att pensionshöjningen inte ”äts upp” av ett lägre bostadstillägg.

Inga-Karin var nöjd efteråt:

– Då skulle jag kunna höja min matstandard lite.

Men alla riksdagspartier vill satsa på fattigpensionärerna, inte bara S?

– Jag har fått känslan att de andra bara säger så för att få oss tysta.

1 av 3 | Foto: KARL MELANDER
Statsministern ringde: ”Det högaktar jag honom för”, säger Inga-Karin Jakobsson.

Stefan Löfven ringde upp i en paus under sitt besök på söndagen i Olofström, och pratade i ungefär en kvart med Inga-Karin:

– Jag sa till Stefan Löfven att ”du började på golvet, och har arbetat dig uppåt, men du har definitivt inte blivit större och stöddigare för att du sitter i regeringsställning, utan du är fortfarande likadan som när du var på golvet”.

Socialdemokraterna gav dig möjlighet att prata med finansminister Magdalena Andersson eller statsministern. Du ville hellre prata med Löfven?

– Ja, jag tycker att hon är lite stor. Hon kan inte sätta sig in i vår nivå, vi här på golvet. Så känner jag för henne.

Inga-Karin Jakobsson berättade för statsministern att hon inte skulle klara sig om inte hennes måg och dotter kom förbi med mat ibland:

– Han tyckte det var hemskt. Ibland kan jag känna att vi har kommit tillbaka till de fattiga och de rika, som det var förr.

– När jag var riktigt liten i första klass var det skillnad. De fattiga gick med lappade kläder. Vi är snart där igen. Jag får gå med mina kläder som är 10-15 år gamla.

– Han måste få höra det av oss som är långt ner, att det verkligen är så här jädra illa i Sverige.

Efter samtalet var hon glad att statsministern hade ringt upp:

– Han tog sig tid att ringa. Det högaktar jag honom för. Jag fick säga du till honom, fast han är statsminister. Han är inte högre än jag. Så skulle jag springa på honom skulle jag nog ge honom en kram, det kan jag tala om för dig.

ARTIKELN HANDLAR OM